Idyllien Sverige spricker

En man häktas för ett förmodat brott, blir inlåst i en cell med andra ord. Där finns ingen toalett och mannen begär att få gå på toaletten. Personalen på häktet följer honom till toaletten och han går in där. Efter ca 20 minuter tycker de att han ska komma ut, de får inget svar och går då in.
Där hänger då mannen i en egenhändigt tillverkad snara.
Då händer det mest osannolika, de stänger dörren igen och låser och går därifrån för att ringa ambulans. De kan omöjligt veta om han har hängt i 1 minut eller 10 minuter!
Kriminalvårdarna följer inte sina regler längre utan fattar egna beslut. Enligt reglerna och sunt bondförnuft så ska mannen tas ner på direkten och alla upplivningsförsök ska sättas igång.

Under flera dagar har en flicka, Engla, varit försvunnen och sökandet efter henne har misslyckats.
En man, tidigare känd av polisen, sitter anhållen och misstänkt. Ett fruktansvärt brott håller på att uppdagas och hela vårt folk följer detta med skrämda sinnen.

Det här är bara två händelser, som efter en kort tid försvinner ur nyhetsrapporteringen därför att nya hemska händelser inträffar. Det skjuts och knivas människor hela tiden, knarkare avlider av överdoser osv. Bland de unga utvecklas en råhet som vi inte har skådat förr i vårt land. Ett liv har inte blivit värt något längre, man snackar om heder! Heder är en del av ordet hederlighet och sannerligen finns det inget hedervärt i att sparka ihjäl en annan individ. Särskilt som det ofta dessutom sker i grupp.

Nu ska jag ge mig ut på hal is, men killen som de lät hänga kvar i snaran var en ung turkisk kille - kan det ha spelat någon roll i sammanhanget??

Vad gäller sparkande unga män som snackar om heder, så är det ofta andra generationen invandrare som är inblandade. Varför?

När vårt land i början på femtiotalet behövde arbetskraft, så fungerade samhället betydligt annorlunda mot idag. De som kom hit fick arbete och bostad, deras barn började i skolan utan svårigheter. Aldrig att någon talade om heder och kände sig förorättad eller förbisedd på det sätt som vi skådar idag. Skillnaden då mot nu var att de som kom hit var vanliga knegare utan en massa trauman. Nu har det under de senaste 30 åren kommit hit massor med folk med fruktansvärda upplevelser bakom sig. Krig och åter krig finns i deras bakgrund, vilket sätter spår som är mycket svåra att bära. Många har blivit förstörda i sitt psyke och Sveriges beredskap eller blåögdhet inför detta problem är stort.
Tror man att bara man är snäll så ska allt ordna sig, så har man tagit fel. Våldet och allt omkring detta sprider sig tyvärr som ringar i vattnet. Om man dessutom får en film o tv-kultur där våld ses som underhållning och ungas tv-spel till 99 % bygger på våld, ja då ligger vi illa till!

Vi har dessutom fått ett samhälle där psykiskt störda individer fritt får gå omkring, vilket inte var möjligt på tex 50-talet. Den gamla vården lades ner i allmän välvilja och kanske dessutom av besparingsskäl?

I väntan på dom brukar det stå ibland i tidningarna - och jag kommer då att tänka på de ungdomar som sparkade ihjäl en annan kille - de har hela tiden varit fria att ställa till med nya bråk.

Ofta läser man sådant i våra tidningar och förvånas över att det överhuvudtaget får gå till så! De som har dödat eller begått andra grova brott ska låsas in på en gång!

Det är på tiden att vi i vårt land börjar att tala om de verkliga problemen innan det är för sent. Eller är vi redan tillvanda vid allt våld? Blir det som händer bara ett slags underhållning "live"?