Den underliga muslimska världen!

 Bulletin publicerar detta idag. Ger en insyn i hur annorlunda muslimer tänker!

I en artikel publicerad av Helsingborgs Dagblad intervjuas ett muslimskt par som är kusiner och har gift sig. Det hela beskrivs främst som att de ”gifte sig utan att ha dejtat”, och i artikeln framställs kusinäktenskapet som lyckligt och oproblematiskt. Kvinnorättskämpen Helene Bergman är mycket kritisk till publiceringen. – Kusinäktenskap är ju grunden för hedersförtryck, det innebär inte att mannen förtrycker utan att hela släkten förtrycker en kvinna, säger hon till Bulletin.

I en artikel publicerad på tisdagen intervjuar Helsingborgs Dagblad paret Obaida Nasir, 21, och Fozan Nasir, 24, två kusiner med pakistanskt ursprung som gift sig med varandra utan att ha träffats i vuxen ålder.

– Om han har lärt sig Koranen och följer den läran så kommer han att vara en bra person, det visste jag, säger Obaida till tidningen.

Parets mammor är systrar med varandra, och kopplades ihop genom en gruppchatt. Då hade de inte träffat varandra sedan de var barn i Pakistan, varefter Fozan migrerat till Sverige medan Obaida var kvar i Pakistan.

”Något dejtande var det inte tal om”

”Något dejtande var det inte tal om, Fozan Nasir pratade istället med sin mamma om sin kusin” skriver tidningen, som även beskriver hur paret ”följde profetens ord om att välja partner på en eller flera av fyra grunder: rättrådighet, rikedom, familj eller utseende”, där det förstnämnda, att vara en troende muslim, var den viktigaste delen.

– Om han verkligen följer islams lära så kommer jag aldrig att ha några problem med honom. Till exempel när det gäller kvinnors rättigheter; islam ger stora rättigheter till kvinnor. Jag vet att han kommer lyssna på mig. Och islam säger att han ska hjälpa till i hushållet och mycket annat, säger Obaida till tidningen.

Samtidigt har paret en annan syn på könsroller än den som är gängse i länder som Sverige.

– Från tio-elvaårsåldern ska inte pojkar och flickor leka med varandra längre, det är ingen exakt ålder, det är Gud som har skapat dessa begränsningar, säger Fozan Nasir.

Paret säger emellertid att deras barn ”kommer såklart få gå i en vanlig svensk skola med alla andra barn”, samtidigt som det kommer finnas begränsningar för umgänge över könsgränsen.

– Att vara i skolan och prata om skolarbete eller ha en fritidsaktivitet är inga problem. Men att sitta och prata på fritiden om känslor och privata saker, nej. De får bestämma själva, men jag tycker inte det. Vi föräldrar kommer inte kunna veta allt, men en fjorton- till femtonåring kommer att förstå, säger Fozan Nasir till HD.

Paret är kritiska till att regeringen utreder ett förbud mot kusinäktenskap, och avfärdar argumentet att många kusinäktenskap arrangeras av släkten och sker mot brudparets vilja.

– Det är inget argument. Om vi krockar i trafiken, ska vi då helt sluta att köra bilar i Sverige? Vi ska förbjuda överträdelser, inte företeelser. Jag kan inte säga något om det. En del pratar däremot om att kusingifte kan ge sjukdomar för barnen, det är en annan sak, säger Fozan Nasir.

Helene Bergman: ”En naiv och försåtlig artikel”

Journalisten och kvinnorättskämpen Helene Bergman, som driver Kärringbloggen och i många år har engagerat sig i debatten mot hedersförtryck, är kritisk till artikeln, som hon kallar för ”romantisk”.

– Det är en väldigt märklig artikel. Det är lite gulligt, en liten kärlekshistoria, allting är så himla bra. En romantisk artikel, man problematiserar inte tillräckligt, säger Bergman till Bulletin.

– De pratar om att islam ger stora rättigheter till kvinnor - vad är det för rättigheter? Jag skrev en artikel redan 2015 om en broschyr som Göteborgs moské gav ut om kvinnors rättigheter i islam. Där stod tydligt och klart bland annat att en man får slå en kvinna i äktenskapet om hon inte uppför sig väl, bara inte slaget syns. Där stod också om hur kvinnor ska täcka sig, man får inte visa sin kropp för någon annan än den man hon är gift med. Jag tycker det är en naiv och försåtlig artikel.

Vad hade du velat se mer av i artikeln?

– Jag hade velat se mer direkta frågor. Om jag hade skrivit hade jag varit tuffare. Om man gör en sådan här artikel måste man kunna ganska om ämnet islam för att kunna ställa adekvata frågor. Det känns som väldigt många journalister i dagens Sverige inte vågar ta upp själva ämnet. Man tassar runt hela tiden, och skriver en sådan här lite gulligt, romantisk artikel.

– Kusinäktenskap är ju grunden för hedersförtryck, det innebär inte att mannen förtrycker utan att hela släkten förtrycker en kvinna. Det här är ju naturligtvis ett arrangerat äktenskap, det handlar om klaner, och i klanen är man inte individ, utan man är en klanmedlem.

– Vi har ju kämpat för jämställdhet och kvinnors frihet, jag har ju gjort det sedan 70-talet, så att varje person ska vara en individ. Det handlar om ett trettioal lagar för att hålla kvinnor i frihet, det handlar om lika rättigheter och lika skyldigheter, och jämställdhet, hur man ska ta hand om barnen.

”Varför är de inte i Pakistan?”

Bergman reagerar även på att artikeln beskriver hur kvinnan läser och utbildar sig, samtidigt som det framgår att det är mannen som handlar åt familjen.

– Även om det kan ingå att hon läser och utbildar sig så är frågan vad som händer med pengarna, vem är det som bestämmer om ekonomin? Det är männen som har pengarna, det är de som går och handlar, och sedan ser de till att fruarna lagar maten, även ifall de jobbar, så tar ju mannen pengarna. Och har mannen pengarna, då är inte kvinnan fri.

En annan fråga Bergman ställer sig är varför paret, som gifte sig i Pakistan, överhuvudtaget befinner sig i Sverige.

– Varför är de här i Sverige, varför fortsätter de med den här kulturen i Sverige? Varför är de inte i Pakistan?

Johannes Nilsson

Reporter.

Ställ upp och hjälp till!

 

Bibelns budskap är bättre än nog många kristna inser!

 KLAN-STAT. I den bibliska berättelsen finns nycklar till att bättre förstå både oss själva och de som kommit till vårt land med helt andra erfarenheter, skriver Per Brinkemo.

När jag för drygt tio år sedan skrev boken Mellan klan och stat fick jag något av en uppenbarelse. De gångna fyra åren hade jag, efter närmare 20 år som journalist, arbetat i en somalisk förening i Rosengård, Malmö. Jag hade börjat ana något jag tidigare inte förstått, klansamhällets betydelse både historiskt och i många delar av världen i dag.

En dittills otänkt tanke slog mig plötsligt. Fanns det inte kapitel någonstans i Gamla testamentet som handlade om det jag just skrev, men som jag som ung varken förstod eller orkade läsa?

Jag plockade fram min läderklädda bibel med dragkedja och mitt namn tryckt i guldfärg på omslaget. En gång i tiden var den flitigt läst. Nu återupptäckte jag alla understrukna verser och instuckna lappar mellan nötta sidor.

Jodå, här var det, i Första Krönikeboken. Sida upp och sida ner med en massa namn, om vem som var son till vem – släkttavlor. Då, som ung frilansande bibellärare i frikyrkan, framstod fixeringen vid blodsband inte bara ointressant, men konstig.

Nu slog det mig: Det är ju precis som hos olika migrantgrupper som kommit till Sverige. I Somalia, precis som i Afghanistan och stora delar av Mellanöstern, är klanen som samhällelig organisationsform en självklarhet, något som existerar av ett slags nödvändighet.

Där staten antingen inte existerar eller är så dysfunktionell att den saknar folklig legitimitet – där hittar man klanen (eller den större enheten – stammen). I den söker man skydd, säkerhet, trygghet, identitet och inom och mellan olika klangrupperingar skipar man rätt enligt en juridik som vid en oförrätt eller våldsbrott bygger på antingen kompensation eller blodshämnd.

Hur märkligt det än låter i nutidssvenskens öron lär sig barn i klansamhällen att rabbla namnen på sina förfäder, ofta uppåt 20–30 generationer bakåt i tiden.

Det är ett sätt att få kunskap om vem man är i förhållande till andra, vilka som tillhör vad sociologer kallar in- respektive utgruppen. Medvetenheten om klantillhörighet har samma funktion som våra id-handlingar med personnummer.

När jag nu med min kunskap om klanen som organisationsform återvände till Bibeln insåg jag att släktlinjerna i den första delen av Gamla testamentet är vad antropologer kallar patrilinjära. Det innebär att man ärver släktskap enbart på mannens sida.

Det är därför Krönikeboken är så upptagen vid vem som är son till vem. Omkring 80 procent av alla befintliga klansamhällen är just patrilinjära, 20 procent matrilinjära (man räknar släktskap på kvinnans sida).

Eftersom vi i väst sedan länge ärver släktskap bilateralt, från både mamman och pappan, har vi svårt att tänka oss att man kan ärva blodslinjer enbart på ena förälderns sida.

Och eftersom västvärldens välfärdsstat i så hög grad har ersatt släktens tidigare mycket konkreta funktion i vardagen, det är genom den man får skydd, säkerhet och rättvisa skipas, har vi svårt att avkoda och korrekt förstå människor som inte har de tunna band till familj och släkt som vi har.

Ju mer jag studerat klanen som organisationsform desto mer framstår fenomenet staten, så som vi erfar den, som ett mirakel.

Eftersom alla samhällen ursprungligen varit fragmenterade i mindre grupperingar har den stora frågan varit för mig: hur kunde man i vår del av världen förena dessa sinsemellan ofta fientliga grupper under något större?

Och hur gör man vår samhällsordning begriplig för de migranter som saknar erfarenhet av en stat som av oss i huvudsak betraktas som god?Jag gick vidare till Nya testamentet. Från att etnicitet och blodslinjer varit avgörande presenterar Nya testamentet det revolutionerande budskapet, fångat och sammanfattat i Paulus ord i Galaterbrevet: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Det har visserligen varit en seg och utdragen process, men här anar vi den idémässiga grunden till dagens västliga samhällen, att människor kunnat förenas under något större, bortanför blod, kön och status.

Det är svårt att förbise kyrkans roll genom seklerna. Den upplöste de europeiska klanerna genom att förbjuda kusinäktenskap, ersatte klanjustis med kanonisk rätt som lade grunden till dagens lagstiftning. Den förbjöd tvångsäktenskap, satte allt mer individen i centrum som ändå kunde uppgå i ett större ”vi”.

Den kyrka jag växte upp i var sluten, intellektuellt torftig och dessutom föraktad av det omkringliggande samhället. I dag växer intresset för kristendomen och dess roll i vår historia. Det beror sannolikt på framväxten av det mångkulturella samhället.

I mötet med människor från andra kultursfärer, inte sällan klanbaserade, växer behovet av en djupare kulturell identitet, en vilja att förstå ”det egna” i relation till ”det andra”.

En starkare identitet behöver inte innebära exkludering av dem med annan erfarenhet och religion, lika lite som tvivlet och reflektionen är en motsats till tro, snarare tvärtom.

I den bibliska berättelsen finns nycklar till att bättre förstå både oss själva och de som kommit till vårt land med helt andra erfarenheter.

Allt oftare tänker jag: Bibelns budskap är bättre än nog många kristna inser.

Av Per Brinkemo , journalist och författare

Publicerad: 10 februari 2025Senast uppdaterad: 10 februari 2025

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Är vi verkligen så himla bra? (FOKUS Erik Hörstadius)

 

10 mördade och många säger att "de vet"!

 Jag gör som bla Kungen och Drottningen , jag sörjer de döda!  Blir så oerhört provocerad av dem "som vet"!

Du har en otäck grupp (få) som hyllar morden och så har du en större grupp som "vet" att mördaren var si och så och naturligtvis rasist.  De talar som om de kände honom eller att de minsann efter hans död kan läsa hans tankar. Dessa tankeläsare tillhör den allt mer idiotiska vänstern.

Troligtvis har de aldrig varit i kontakt med människor med autism . Unga män som ända från barndomen har befunnit sig i sin egen värld med ensamhet. Sitter som vuxna ofta utan meningsfull sysselsättning.

Richard Andersson fick genom avslag från soss hela sin tillvaro sönderslagen. Inga pengar, ingen framtida bostad osv.

Vi har de senaste åren sett hur bostadslösheten ökar överallt. Det räcker att gå ner på centralen i Stockholm på morgonen för att se alla dessa som sitter med sitt pick o pack och sover. Många är pensionärer.

Vad som utspelades i Richards huvud är det INGEN som vet!

Vänstern däremot VET!  Fy fan för er!

Hamasislamister är djävulens verkställare på jorden!

 De mördade Eli Sharabis fru och två döttrar, släpade honom till Gaza och höll honom gisslan i tunnlar utan dagsljus och mat i över 480 dagar.

Nu paraderar de honom på scenen som en sista tortyrhandling innan de släpper honom till Röda Korset.

Se vad de gjorde med honom.

Monster.

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/valdsbrotten-och-psykiatrin-vanmakt-del-1-3

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/valdsbrotten-och-psykiatrin-vanmakt-del-1-3 

Dessa tre avsnitt påvisar mycket tydligt hur man i många år har nedmonterat psykvården. Man ger två exempel på hur det kan gå väldigt illa. En vuxen kvinna har i åratal åkt ut och in pga av sin sjukdom. Alla varningstecken på ökat våld finns men ingen bryr sig. Slutar med ett grymt mord.

Det andra exemplet är en ung kille som vid 19 års ålder mördar sin far. Han har också haft psykos på psykos och ÄR farlig. Blev utskriven efter 2 timmar och sen skedde mordet. 

Platser inom sjukvården är mycket begränsad idag efter stora nedskärningar år ut och år in.

Jag är helt övertygad om att gärningsmannen i Örebro   med sian 11 offer har befunnit sig utanför vården också. 

Hans historia från tidig ungdom fram till 35 års ålder är bara en historia om en man som är sjuk, mycket sjuk till slut.

Frågan är , vad har han fått för hjälp?

Alla de pengar som sparats inom sjukvården, vilken grupp har dessa pengar gått till?

OCH är det inte så att med massor med människor från krig och annat elände vilka kommer hit som flyktingar behöver vård inom psykvården? 

Vad kostar inte alla offer under årens lopp bara därför att man har ställt dem på gatan.

19-åringen jag talade om fick trots   alla sina psykoser mm fängelse för mord. Troligtvis oerhört svårt för kriminalvården att sköta. 

DET är mycket i vårt land som har eftersatts särskilt under de rödgrönas regeringar. Vi vet ju vart alla skattekronor har gått under åren. Tex miljarder till Gaza och Hamas. Totalt onödiga pengar vilka bara har använts till vapen och tunnlar för att kunna mörda så många judar som möjligt.

Kungen: "Hela Sverige är i sorg"

 

Kungaparet hedrade offren vid minnesplatsen utanför Risbergska skolan.
– Sorgearbete är svårt att göra ensam. Jag tror att hela Sverige känner med dem som har upplevt den här traumatiska händelsen, säger kung Carl Gustaf.

Kung Carl Gustaf och drottning Silvia har kommit till minnesplatsen och lägger ned en blombukett med vita blommor.

– Vi är väldigt chockade över vad som har hänt. Hela familjen är chockade. Och vi vill visa vårt stöd. Och visa att vi också känner med, att vi också är i sorg, säger kungen till TT.

Framåt måste vi hjälpa varandra, förklara för varandra, menar kungen.

– Vi måste se framåt. Det är alltid viktigt. Men det blir svårt. Det kommer att ta långt tid. Hela Sverige är i sorg i dag, säger kungen.

"Vi är med dem"

Kungen säger att han tänker på skolledningen, alla elever som ska försöka komma över detta, komma vidare och komma tillbaka.

 Jag tänker på alla dem som har det jobbigt nu. Men de är inte ensamma. Vi är med dem, och känner för vad de har upplevt och kan tillsammans hjälpas åt att stötta.

Drottning Silvia säger till TT att hennes stora önskan är att vi alla tillsammans arbetar på Sveriges framtid.

– Det är så mycket som har hänt på sistone, säger drottning Silvia och fortsätter:

– Jag tycker verkligen att vi ska ta fram det fina Sverige som det har varit. Med sin öppenhet, med sin gästfrihet, med att ta emot och ta hand om alla medborgarna.

Tyst minut

I S:t Nikolaikyrkan, där en minnesgudstjänst äger rum, är ett dämpat men intensivt sorl. Kyrkan badar i sol som skiner in genom kyrkofönstren. Besökarna är i alla åldrar, många i övre tonåren men även äldre. Organisten spelar när människor fortsätter att strömma in.

– Jag vill vara med och sörja. Det är en tung dag, säger Solveig som var tidigt på plats i kyrkan.

Gudstjänsten inleds med en tyst minut. På plats är bland andra kungaparet och statsminister Ulf Kristersson.

Johan Dalman är biskop i Strängnäs stift och den som ledde minnesgudstjänsten. Han säger att det är svårt att förbereda sig på sådana här händelser och att han själv gör det genom att be.

Göteborgs Posten!

SR 1 hade strax före 8 ett långt inslag om Gaza!

 Men när jag sitter och letar på SR efter detta långa inslag från Cecilia Udden och hennes talesman inne i  Gaza så kan jag inte hitta detta på deras sida?

Nåja, det handlade om hur denne man åkte tillbaka till sitt hem i norra Gaza och fann det sönderbombat. 

Naturligtvis omskakande upplevelse för honom. I många minuter ägnades inslaget åt hans upplevelse av vanmakt och sorg. Precis i sista slutminuten kommer Cecilia in med några ord om Hamas och deras makt.

Ett fullkomligt meningslöst påpekande från henne. 

OM de någon gång kunde säga sanningen ATT om inte Hamas hade öppnat kriget med sin massaker så hade inte heller det sett ut som det gör i Gaza.

Detta Hamas som fortsatt har stöd av ca 70 % av befolkningen. De tycks inte förstå varför det blev krig?

Ibland måste man ställa sig frågan om större delen av dessa araber är utan förstånd? Vad befolkningen hade behövt göra för många år sedan är att ha förkastat Hamas!

Väpnad revolution mot Hamas!

Samma underliga uppfattningar råder bland de araber (och vänstern) i vårt land.De fortsätter  att på gatorna vråla sitt kriminella död åt judarna. Antisemitismens gift flödar på samma sätt som det gjorde på trettiotalets gator i Tyskland.

ATT svenska myndigheter valt att titta bort är en skam för vårt land. Jag trodde nog att med en ny borgerlig regering så skulle sådant lagföras men icke!

Återigen säger jag: Hamas ville krig,det fick sitt krig!

Styckmordsskandalen blottlägger rad av rättsövergrepp mot läkare, Epoch Times

För 40 år sedan hittades en kvinna styckmördad under en motorväg i Stockholm. Teet Härm och Thomas Allgén pekades ut som skyldiga till styckningen. Foto: Skärmavbild/SVT.

Efter Dan Josefssons tv-dokumentär i SVT om ”allmänläkaren och obducenten” har stora känslor exponerats i medier. Även från en rad opinionsbildare. Miljöpartiet har hakat på och krävt läkarnas upprättelse med det man kallar en ”ex gratia”. Mycket finns kvar att skala tills historiens kärna uppenbaras. Inte minst hur hundratals läkare i åratal har utsatts för rättsövergrepp.

Polisen misstänkte att rättsläkaren Teet Härm mördat sin fru, eftersom han uppträtt ”drygt och nedlåtande” under utredningen, men hon begick självmord.

Allmänläkaren Thomas Allgéns exfru hävdade att deras tvååriga dotter hade bevittnat styckningen av en kvinnokropp på rättsläkarstationen där Härm arbetade.

Läkare och andra legitimerade vårdarbetare tillhör en betydande andel av brottsoffren.

Barnets vittnesmål ledde 1988, helt i brist på andra bevis, till att mordmisstanken avskrevs men att ”styckningen” bekräftades. Domen gick därför inte att överklaga och båda fråntogs sina läkarlegitimationer.

Dan Josefssons dokumentär avslöjade hur nio timmars inspelade samtal med barnet över huvud taget inte gick att tolka på det sätt som domstolen gjorde. Dess ”experter” hade inte ens lyssnat på banden.

”Märkliga tips, stora brister i polis och åklagares arbete och ett högt medialt tryck på att lösa fallet.” Så förklarar Leif GW Persson ”en i modern tids största rättsskandaler i Sverige”.

Miljöpartiets rättspolitiska talesperson, Rasmus Ling, till TT:

”Det är uppenbart att det här är en rättsskandal av gigantiska proportioner … två män som fått sina liv fullständigt förstörda. Det här måste det svenska rättsväsendet ta lärdom av.”

Ling kräver en ”oberoende kommission” plus att regeringen beviljar läkarna ersättning ”ex gratia”.

Begreppet är hämtat från ka­­tolska kyrkan med den senmedeltida betydelsen ”av Guds nåd”. Ling (och flera andra) menar tydligen att domstolar – i förlängningen staten – inte behöver medge fel. En summa pengar genom nåd är tillräckligt.

Två advokater – Thomas Olsson och Filip Rydin – begär ändå resning i Högsta domstolen, trots flera tidigare misslyckade försök.

Thomas Olsson till TT:

”Som advokat vill man att det ska bli rätt. Har det blivit fel är man beredd att hjälpa till.”

Under ytan döljer sig övergrepp och misstag som hundratals fler läkare blivit offer för.

Alla är av helt annorlunda och varierande sort men med en gemensam nämnare:

Arbetsgivarnas och rättsstatens totala ovilja att medge fel och att – även efter offentlig exponering – rätta felet.

Att politiker – denna gång miljö­partiet – bara i nödfall riktar kritik mot rättsstaten, då helst med omskrivningar av typ ”guds nåd”, beror framför allt på den halvsekellånga och osunda relationen mellan den lagstiftande och den dömande makten i vårt land.

Typiska kännetecken är dessutom det åklagarväsende som i dessa fall aldrig väcker åtal mot dem som beordrat övergreppen: politikerna och tjänstemännen.

Läkare och andra legitimerade vårdarbetare utgör en betydande andel av brottsoffren.

Epoch Times har redovisat flera exempel:

Den äldsta för mig kända är Siv Westerberg som av Socialstyrelsen fråntogs sin läkarlegitimation därför att hon, på den tiden primärvårdsläkare i Majorna i Göteborg, hade försvarat sina patienters rättigheter gentemot myndigheter. Hon omskolade sig därefter till jurist och fortsatte samma arbete i 40 år till.

Exakt samma sak drabbade Ulrika Åberg, därför att hon försvarat tandvårdsskadade patienter gentemot myndigheterna. Åberg avsade sig själv sin legitimation på grund av myndigheternas trakasserier. Samma utväg har flera andra valt för att slippa undan repressalier.

Tidigare har Epoch Times be­­rättat om kirurgen Thomas Zilling och hjärtkirurgen Sune Johansson. Båda utsattes för det jag kallar ”låtsasavsked” (metoderna är olagliga) sedan de uppmärksammat sina landstingsledningar på att patientsäkerheten (i Halland och Skåne) hotades. Mediernas uppmärksamhet gjorde på den tiden (2010-talet) ingen som helst skillnad.

Zilling, som när det begav sig var Sjukhusläkarföreningens ordförande och dessutom huvudskyddsombud i Varberg, hjälper i dag andra läkare i samma predikament.

Två som förra året ännu tydligare förebådade vad som komma måste är Beata Oscarsson och Karin Pettersson. Båda gavs större medial uppmärksamhet än några andra före dem.

Oscarsson, tidigare iva-chef, polisanmäldes i början av förra året av Region Västra Götaland, kanske i hopp om att skingra uppmärksamheten kring de dödsfall som inträffade i ambulansen på väg mot Skövde strax efter stängningen av akuten och intensivvårdsavdelningen i Lidköping. Den utlösande orsaken nådde aldrig ut frånsett i sociala medier. Oscarsson sade upp sig själv för att slippa kalabaliken.

Karin Petterssons ”låtsasavsked” har, efter protester i hela landet, tvingat Sveriges läkarförbund att – försiktigt och fortfarande ouppmärksammat – byta fot. Aldrig tidigare har förbundets jurister makat sig längre än till uppgörelser kring kronor och ören.

Denna gång har man släpat Region Stockholm ända till Arbetsdomstolen. Inblandade hoppas säkert att inget sipprar ut i medier och att någon slags ”ex gratia” får oron att lägga sig.

Särskilt som historien kring chefen för operation, anestesi och intensivvården i Falun, Torbjörn Roos, samtidigt poppade fram, fast bara i lokal- och facktidningar.

Vilket räckte för att Region Dalarna skulle stoppa attacken. Förbundet har oväntat tufft brassat på med skadeståndskrav.

Roos tycks, som de flesta före honom, ha flytt kalabaliken.

Att systemet är i gungning är uppenbart. Ännu ouppmärksammat är i vilken grad det tidiga 2020-talets pandemi har bidragit. Spelet har sedan dess urartat till den grad att systemen som i alla år tvättat bort alla spår krackelerar allt mer.

Mats Grape uttryckte rakt och enkelt folkets mening i Dagens Nyheter strax före jul:

”Är vi den rättsstat vi så gärna ser oss som att vara? Tveksamt. Något skaver här.”

Läkarförbundets ordförande, Sofia Rydgren Stale, äntrade debatten i Aftonbladet den 25 januari. Pressad av sina medlemmar kräver även hon en ”oberoende utredning”.

Om uppmärksamheten kring ”det som skaver i rättsstaten” räcker för att Teet Härm och Thomas Allgén ska lyckas tvinga den på knä är högst osäkert.

Om och när något politiskt parti reser krav på en större sanningskommission, med uppdrag att reda ut hur och varför så många fler läkare och andra legitimerade vårdarbetare har farit illa och i decennier tagits av banan, är än mer svårtippat.

Vem vill såga av grenen man sitter på?

Anders Mansten
Överläkare

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Kontakta skribenten: anders.mansten@epochtimes.se