Tisdagen den 10 juni!

30 år har gått i en blink verkar det som. Just idag den 10 juni 1978 gifte vi oss på ett änge i Visby!
Allt var fint och trevligt men i verkligheten så fanns det en annan bakgrund som inte så många visste om. Jag tog mitt "ansvar" som det alltid hette förr när man gjorde en tjej med barn.
Sånt kan lyckas men ofta så blir det inte så bra. I vårt fall så var det fram och åter med "lyckan" men vilka par lever inte så ?
Under en rad av år, vi hann att vara gifta i 26 år, så hade vi det fint. Många resor med barnen till andra länder. Tänker bara på våra Berlinresor som alltid var fina på alla sätt!
Vi tog också med barnen på en rundresa i Polen med besök i Auswitch vilket de aldrig kommer att glömma.
När vi hade varit gifta i 25 år så beställde vi en resa till BudaPest.När vi klev av planet så stod en taxi och väntade på oss och föraren hade både blommor och champis i famnen till oss. Resebyrån hade snappat upp att vi firade silver!
Sånt kändes fint även om det fanns en annan sanning då, vi var i stort sett aldrig osams och ställde till bråk. Vi hade sakta glidit från varandra så som sker varje dag bland massor med par över hela världen.
När hösten sedan kom så kände jag att det inte fanns ork hos mig längre att fortsätta på det här sättet.
Då måste man också ta konsekvenserna av sina känslor och bryta upp hur svårt det än är.
För svårt var det med många tvivel om det var rätt. Sånt anfäktas nog alla av när man står där ensam.
Det är ett rent sorgearbete , kanske värre än när någon har avlidit. Den döde är ju borta men den man skiljer sig från finns kvar.
Man möts i olika sammanhang i och med att man har barn och barnbarn!

Om några dagar gifter min fd hustru om sig och jag önskar henne och hennes nya man all lycka !

Vi två kommer ändå alltid att vara sammanbundna med varandra med både kvarvarande känslor och att vi har just dessa våra kära barn och barnbarn att mötas omkring!
Tack ändå för alla de år vi hade tillsamanns!

jag önskar jag kunde säga att det är en fas vi går igenom en storm vi måste orka rida ut oh jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans att allting kommer ordna sig till slut men hur säger man till nån att här tar vägen slut och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut (ref) och jag kan inte ljuga för dig du känner mig allt för väl om du ser mig i ögonen så säger dem... att vi kan bara vara de vi är så ge mig inga skäl för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl här är din drottning utan krona likgiltig och trött en sorglig figur som du aldrig riktigt mött och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick ser jag allt som gick förlorat men också allt som vi fick och vad säger man till nån som vill börja om igen då det redan är för sent då man redan är på väg (ref) och jag kan inte ljuga för dig du känner mig allt för väl om du ser mig i ögonen så säger dem... att vi kan bara vara de vi är så ge mig inga skäl för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl jag tvår mina händer i kärlekens namn du kan vinna allt, du förlorar ibland men vägen som vi färdas på den leder ingenstans (ref) och jag kan inte ljuga för dig du känner mig allt för väl om du ser mig i ögonen så säger dem... att vi kan bara vara de vi är så ge mig inga skäl för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl

Nordiska Kompaniet

NK stänger sin stora film och cd-avdelning!!

9 juni kl. 16:52

I dagens tidning stod det faktiskt så som rubriken säger.

Skivindustrin klagar över att det fildelas för mycket och att det inte går ihop. Sanningen om NK är att deras vinst på cd har ökat med ca 15 % och det går bra. Men de har fått anbud om att öppna en ny avdelning med flotta kläder och kommer att få ut mer vinst av detta enligt kalkyler.(hur fan kan de så säkert veta att det kommer att gå bra????)

NK har haft en mycket stor butik för dvd o cd , särskilt med klassiskt.

Nu bidrar deras girighet till att det blir en butik mindre i StorStockholm, snacka om att inte ta sitt kulturella ansvar. Fy för dem, ska aldrig mer gå in där och handla något!

Grattis Gudrun Schyman!

Idag fyller Gudrun 60 år och jag säger GRATTIS!
När hon var partiledare för V då nådde detta parti i val så höga röstetal så det var sensation. Det var hennes förtjänst med sin öppna hållning och viljan att lyssna. Idag var Lars Ohly glad att han hade så många bakom sig i valet till partiledare. Ett faktum är att all opposition står utanför V sånär som några tappra kämpar. Att Ohly tycker sig få starkt stöd betyder att V snart hamnar under 4 % spärren. Allting är nu snart så som det var förr i tiden.
Jag sa när Gudrun slutade och Lars valdes att detta var en olycka för partiet!
Litet men renlärigt ska det vara!
Gudrun arbetar nu med FI och de behövs verkligen i denna värld av mansdominans.

Lycka till med både livet och FI!

Boris Benulic recenserar Kleins "Chockdoktrinen"

En gång skulle jag anställa människor på ett litet företag i det svenska rost- och gnällbältet. Det var på en av de där små industriorterna där många gått från järnbruket till missbruket.
Det märkliga var att när man skulle diskutera lön med dem som sökte jobben så krävde de alltid att få vad de hade haft på bruket. Inklusive skifttillägg. Fick de inte den lönen föredrog de att sitta på en parkbänk vid torget och fundera på någon stor och avgörande fråga, som om man ska gå till bolaget innan man går till livsmedelsbutiken eller tvärtom. Arbetslöshetskassan gav nämligen mer än vad vi kunde betala.
Och när man inte kunde få den ersättningen så kunde man ta projektarbete som till hälften bekostades med EU-medel och efter ett tag var man berättigad till arbetslöshetsersättning igen.
I den tidiga arbetarrörelsen fanns begreppet ”kamrattjuv” – det kallade man bara de allra lägsta och usla i de egna leden. Frågan är om de inte till och med betraktades som sämre än strejkbrytande svartfötter. Kamrattjuven hade stulit av de pengar den egna rörelsen under idogt stretande och uppoffringar samlat ihop. Han förlorade både rätten till gemenskap och sin heder.

Den som lever av vad andra arbetat ihop är också en kamrattjuv. Den som inte tar de jobb som erbjuds är en kamrattjuv – och det gäller även den som kallar sig sjuk och tar emot ersättning för detta. Han eller hon är en kamrattjuv och inget annat.
När du reser genom de där små orterna som alla utom Ams glömt så ser du kamrattjuvarna vandra runt och in och ut ur affärer och gallerior där de köper saker för pengar de stulit från dig och mig.
Försäkringskassan har ställt upp ett mål om 37 dagar per person och år när det gäller sjukskrivning. Det är ju ett komplett obegripligt tal. Skulle det vara en framgång om vi alla var sjuka lite mer än fem arbetsveckor per år?

Visst finns det människor som slitit ner sin kropp så att knappt ens den smärtstillande medicinen ger någon timmes lindring från den eviga smärtan, och människor som tvingats till vila därför att kräftan äter deras inre. Eller så har de helt enkelt fått magsjuka eller influensa. Sjuka blir vi alla. Men inte fem veckor om året i genomsnitt per person.
Arbetslösa kan vi alla också bli. Men vi har ingen rätt att tacka nej till jobb. Det är fullt möjligt att diskutera om det är så att arbete är en rättighet. Men vad som inte kan diskuteras är det självklara: du har en skyldighet att försörja dig själv.
Kamrattjuvarna drabbar de sjuka och arbetslösa hårdare än eventuella neddragningar efter en borgerlig valseger.
Försvaret av rimliga nivåer på dessa ersättningar borde för oss i vänstern och arbetarrörelsen gå hand i hand med bekämpandet av dem som stjäl från dem som förlorat hälsan eller arbetet.
I socialdemokraternas valmanifest vill man uppnå en halverad ohälsa till år 2008 – hur det ska gå till utan en kampanj bland det arbetande folket för högre arbetsmoral och en vilja att göra rätt för sig kan jag inte riktigt förstå.

Ur en krönika av Boris Benulic Metro

Jan Myrdal

Klicka här för att läsa intervjun med Jan M.

Det är sannerligen inte ofta jag brukar glädjas över något av det Jan Myrdal säger. Idag när Svd damp ner i brevlådan så såg jag en stor intervju med honom om hans kommande giftermål.
Ja, du läser rätt. Han ska gifta sig vid 81 års ålder med en tämligen ung kvinna. Vän av ordning kommer naturligtvis att förfasa sig över denna åldersskillnad , trettiofyra år, men jag tycker det är friskt vågat från bägges håll. Kärlek har inga gränser och de är bara att gratulera.
Att våga gå mot strömmen är fint , fler borde göra så!
En del kommer också att rynka på ögonbrynen över att han så snabbt efter hustrun Guns död gifter om sig.
Sånt är bara moraliskt tjafs, inget blir väl bättre av att man ikläder sig säck och aska. I många andra länder så klär man sig i svart resten av livet och lever utan partner.
Inget att ta efter . Sorg kan man känna men ändå gå vidare i livet!
Jan utstrålar en inre glädje i denna intervju som det var längesedan jag såg i en tidning, härligt för oss romantiker att skåda.
GRATTIS!

Att gripas av polisen........KLICKA ALLTID PÅ BILDER O DOK!

I det här dokumentet ser man att polisen och åklagaren försökte "sätta" dit mig för sk olaglig demonstration.

Med tanken på de SÄPO-dokument jag nu fått i min hand, se tidigare blogginlägg, så förstår jag nu varför de tog mig just denna dag .
I SÄPO:s bevakning av mig så finns det en del fullt lagligt sökta aktioner vilka jag stod som undertecknare av. Vi har demonstrationsfrihet i vårt land men ändå så åker man in i SÄPO:s register när man söker tillstånd på lagligt vis. Slutsatsen av det är att man aldrig ska söka tillstånd pga av att man då registreras.
I fallet ovan i Malmö då de tog mig rakt ur ledet till ett förhör på öppen gata så förstår man att de hade SÄPO-folk på plats med personkännedom. Någon hade läst min akt och hade alltså foton på mig. Jag hade inget med demonstrationsledningen att göra utan gick dit som privatperson ändå så valde de ut just mig.
Kan man kalla sånt för att bli trakasserad?
Eftersom jag inte får ut mina dokument efter 1981-82 så vet jag inte ett dyft om vad Malmö-SÄPO skriver om mig?
Principiellt är jag inte emot att vi har en säkerhetspolis men jag anser att de ska ägna sig åt de ev. spioner som arbetar i vårt land. Att hålla på med sin bevakning av fredliga demonstranter är totalt meningslöst. Vi som valde att agera fullt lagligt blev övervakade,telefonavlyssnade,registrerade osv. Fick inte arbeten vi sökte osv.

Varför tillät den socialdemokratiska regeringen att medborgares demokratiska rättigheter sattes åt sidan?

SÄPO-akt-KLICKA PÅ DOK FÖR ATT FÖRSTORA DEM!

Sista sidan äger en del om vad som fattas i denna akt! Åren efter 1981 lyser med sin frånvaro men man ser att SÄPO begärde fortsatt bevakning av mig och mitt politiska arbete även i Malmö. Det var där jag fick nobben på vissa arbeten vilka jag hade sökt och därför är dessa dokument intressanta för mig.
Men , som läsaren ser så är det ju inga ingående granskningar som redovisas. Är det bara sånt här SÄPO håller på med så är det mycket förvånande. De har oerhört stora anslag av pengar !Säkert också en hemlig budget som aldrig redovisas offentligt.
Hur mycket pengar läggs ner varje år på sånt strunt som ni ser här??

Mycket tänkvärt för alla åldrar!

Ett annat Hökarängen finns också!

Trist och fult!

Nysprayat lite överallt här i Hökarängen. Samma röda färg överallt. De föräldrar vars söner kommer hem med rödfärg på sina händer och ev. kläder borde ta sig en funderare över vad deras barn håller på med på fritiden. Det kan kosta dem stora pengar om sonen åker fast. Skadestånd på 100.000 har dömts och föräldrarna blir skyldiga att betala!
Bilden på uthuset är tagen i det nya området som byggs för närvarande.
Skadegörelse av detta slag är så dumt !