Just nu handlar förstås all nyhetsrapportering kring Mellanöstern om Iran och det pågående kriget. Men jag vill skriva om något helt annat, en process som pågått i all tysthet, åtminstone i väst, sedan i början av februari.
Den 7 februari presenterade den palestinska myndigheten ett förslag till ny grundlag för president Mahmoud Abbas. Vi ska inte glömma att myndigheten är en diktatur, så i praktiken betyder detta att Abbas har tagit fram ett förslag som han presenterat för sig själv.
Förslaget ger en konkret bild av hur en framtida palestinsk stat skulle se ut, vilka ideal och synsätt som skulle styra. Det är knappast något som vi i Sverige eller alla andra med västerländska värderingar kan stå bakom. Särskilt som vi finansierar den palestinska myndigheten med miljardbelopp varje år.
Låt mig ta några exempel.
Sharia införs som ”primär källa för lagstiftning” (Art. 4), vilket inte är förenligt med en rättsstat i västerländsk mening. Det strider också mot biståndsmål som att "främja demokratisk utveckling" och "god samhällsstyrning" samt "stärkt kapacitet för rättsstatens principer”.
Sharia som lagkälla är förstås också oförenlig med fullständig jämställdhet för kvinnor, och strider mot biståndsmålen "stärkt respekt för mänskliga rättigheterna" samt fokus på "jämställdhet" och "kvinnors rättigheter".
Pay for slay, det vill säga lönerna till i Israel dömda terrorister och till deras familjer, skrivs in i grundlagen (Art. 24 och 44). Det strider mot biståndsmålen att "motverka extremism" och skapa "förutsättningar för fredlig utveckling".
När jag skriver hur de olika artiklarna strider mot biståndsmål syftar jag på svenska biståndsmål. Tidigare när SIDA utvärderat hur det svenska biståndet till palestinierna utfallit, har man kommit fram till att inga biståndsmål nåtts. Och varje gång har man angett ”ockupationen” som anledning. Palestinierna och president Abbas har alltså inget eget ansvar.
Det blir väldigt svårt för SIDA att skylla på israelerna när palestinska myndigheten vill ha lagar som inför sharia som primär källa för lagstiftning, och att dödandet av judar även fortsatt ska belönas.
Det blir väldigt svårt för SIDA att skylla på israelerna när palestinska myndigheten vill ha lagar som inför sharia som primär källa för lagstiftning,
Det finns fler exempel på artiklar i förslaget som milt uttryckt är tveksamma. Det gäller bland annat att man tar bort all koppling mellan det judiska folket och Jerusalem, skriver att Jerusalem är Palestinas huvudstad, förslagets syn på fredlig samexistens med Israel och frågan om religionsfrihet i det palestinska samhället. Även detta bör vara oacceptabelt för de flesta med allmänt sunt förnuft.
Få i Sverige verkar känna till förslaget till ny palestinsk grundlag och det diskuteras inte i politiska kretsar eller i medierna. Antingen är man inte intresserad eller så vill man inte tala om saken. Dock finns ett undantag. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard fick en skriftlig fråga i riksdagen (2025/26:524) om utkastets många frågetecken, men passade tyvärr inte på att räta ut något av dem.
Förslaget borde väcka debatt, inte minst inom regeringen, UD och SIDA, som satsat mångmiljardbelopp på de palestinska områdena bara under det senaste årtiondet. Ingen annan jämförbar mottagare kommer i närheten av dessa summor per capita.
Till detta kommer den politiska prestige som svenska regeringar under åren investerat i den palestinska myndigheten. Trots – eller kanske snarare på grund av – detta är det påfallande tyst om vad det är för typ av stat som regeringen under Stefan Löfven lät erkänna 2014. Det är också tyst om vart detta statsbygge är på väg.
Jag förväntar mig mer av Sveriges regering, UD och SIDA.
Ulf Cahnkommunikationschef, Med Israel för fred (MIFF)
Inlägg
