...kommunism:
”Jag är vänsterpartist och socialist. Vi har ett tydligt partiprogram. Jag har inget problem med att andra i partiet kallar sig kommunister, det viktiga är att vi ställer upp på samma program.” http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/vi-maste-hoja-skatten_5083263.svd
I sak så är skillnaden mellan en nationalsocialist och en kommunist i många hänseenden hårfina. I vänsterpartiets historia så fanns ju partiets ordförande Nils Flyg vilken blev verklig Nationalsocialist samt drog med sig rätt så många kommunister ut i dyngan.
Om man kan sin historia så borde man verkligen inte ens vilja ta ordet kommunist i sin mun i samma stund som man talar om demokrati.
Livh har alltså inte svårt att samsas med vänsterpartiets kommunister. Det borde både hon och övriga vilka kallar sig vid det "snällare" namnet socialist.
Jag har också kallat mig kommunist i många år men jag har ihop med hela mitt fd parti också grundligt studerat kommunismen och vi tog avstånd från både den och hela skräpet med Lenin i spetsen. La ner partiet!
Lenin var den första stora massmördaren inom kommunismen, Stalin och Mao liksom Pol-Pot fulföljde bara kommunismens ideer!
Därför litar jag inte ett smack på det nuvarande vänsterpartiet, detta parti förställer sig alltid och har så gjort genom hela sin historia!
Inlägg
7 kommentarer:
Jag tycker alltid det är lika fascinerande med er föredetta vänsterextremister som helt plötsligt har glidit långt, långt ut till höger och måste attackera allting som har med vänsterpolitik och solidaritet att förstå det. Jag tycker det är lika märkligt varje gång.
Är det så att det är extremismen som lockar? Att man först kan vara det ena men det andra, bara det är extremt? Eller är det så att man har så dåligt samvete av att ha hyllat massmördare att man måste göra en extrem helomvändning?
Fascinerande är det i alla fall. Själv tror jag på en solidarisk vänsterpolitik, men har aldrig hyllat några massmördare. Att försöka likställa kommunism och nazism är naturligtvis så dumt att det inte ens behöver besvaras.
Hallå där. När jag var med i VUF så angrep vi moderpartiet för dess undfallenhet mot Sovjet och särsklit när de invaderade Prag. så blev jag sedan lite längre fram utesluten liksom 5 andra kamrater. Så har detta partiets liksom hela vänsterns historia ständigt varit.Uteslutningar ,skällsord. Man ska utmålas som antingen vänster eller högerextrem.Du fullföljer bara denna tradition . Ingen kritik ska få ens andas mot vänstern. Att se likheter mellan Nationalsocialismens politik och ideal och den politik som olika kommunister har bedrivit är ju lätt. Fidel har i många år utropat : Socialismen eller döden! Samma skit som Hitler och Goebbels skrek ut.
Fängslandet av homosexuella var också en politik som sammanförde dessa typer av socialism. Nils Flyg tyckte att nationalsocialismens kamp mot USA imperialismen och bankirerna var mycket bra. Den form av socialism nuvarande V står för borde också möjliggöra att man tog ordentligt avstånd från kommunismen som ide!
Jag har inget problem mot saklig kritik mot vänstern från folk inom eller utom vänstern. Det jag har problem med är folk som uppenbart är förblindade av avsky mot allt vad vänsterpolitik och solidaritet heter och på alla sätt vill svärta ner dessa idéer. Om man försöker jämställa nazism med kommunism/socialism så är man långt ute i avgrunden. Detta fascinerar mig extra mycket när det kommer från människor som tidigare varit vänster och jag undrar ju då om de verkligen hade ideal på den tiden eller om det var annat som drev dem.
Att skilja nazismen från socialismen är lätt och det förstår naturligtvis alla som är vid sunda vätskor. Nazismen är en fascistisk och krigisk ideologi som rangordnar olika raser och förespråkar utrotning eller åtminstone fördrivning av de som råkar vara födda med fel hudfärg eller religion. Socialismen handlar om ett sätt att betrakta problemen med kapitalismen och hur man kan skapa ett mer jämlikt samhälle utan de problem kapitalismen allt jämt dras med.
Nazismen har heller aldrig, trots socialismen i namnet, haft något med socialism att göra. Hitler var en populist som använde "socialism" för att locka människor. Hitler hade emellertid hela tiden starka kapitalintressen bakom sig och skickade kommunister till koncentrationsläger. För nazisterna var också Sovjet den självklara huvudfienden och många inom den svenska överklassen hade sympatier med Hitler just som ett skydd mot kommunismen. Så kom inte och försök jämställ kommunism och nazism, då har man uppenbarligen varken läst statskunskap eller historia!
En annan sak, som du är inne på, är att alla diktaturer i mer eller mindre grad är totalitära och präglas av totalitära och militäriska drag. Det gäller således även för Sovjet och Tyskland och där finns naturligtvis likheter.
Om nu dessa ideologier skulle vara så totalt olika så som du vill säga då kommer ju frågan varför så många tex från det tyska KPD inte såg det som någon större språng att gå över. (Symposium förlag , minns ej boktiteln)
Hur då förklara judeförföljelsen i Polen under kommunisterna. (Sovjet också för den delen.) Nationalsocialismen var liksom alla kommunistiska rörelser splittrade och stred inbördes. Det fanns starka vänsterströmningar inom NSDAP och tidvis inre kritk mot Hitler. Han löste det på samma sätt som Stalin, död och förintelse. Hur många av Stalins trogna kommunister hamnade inte i KZ både i Tyskland och Sovjet. Historien har upprepat sig i alla länder där man kommit till makten under talet om "befrielse och upprättandet av jämlikhet"??
Diktatur frammanar det sämsta hos människan. Jag var på studieresa i Kina 1976 och åkte från norr till syd,träffade partiets ledningar överallt med långa samtal. jag var ju Gudbevars partibroder så dörrarna öppnades ju. Det jag såg ytan av fick mig att börja tänka om men det tog ytterligare några år innan allt mognat inom mig. Demokratiskt socialism var och är dåraktigt att utöva och där råder ingen formell skillnad mellan alla former av ismer! Leder bara till förtryck och rädda människor.
Jag föredrar att leva i ett samhälle med kapitalism trots många brister. Tryck och yttrandefriheten är det främsta man måste ständigt kämpa för,den får vi inte gratis.
Anledningen till att språnget inte var så stort är väl främst att nazismen och kommunismen i delar slogs om samma väljargrupper. Människor som drabbats hårt av kris och som lockades av idéer om ett helt annat samhälle. Hitler flirtade ju också med socialistiska idéer som jag var inne på, men det är inte konstigare än att Reinfeldt av valtaktiska skäl framhäver välfärdsstaten och kallar M för ett arbetarparti. Reinfeldt blir inte socialist för det. (I övrigt inga jämförelser mellan Hitler och Reinfeldt).
Judeförföljelser är, tyvärr inte, svåra att förklara. Antisemitismen är mycket äldre nazismen och genomsyrade många samhällen vid denna tid. Även i Sverige har vi en mörk historia i detta avseende, som vi många gånger väljer att bortse ifrån. Antisemitismen finns dock inte på något sätt inbyggd in den socialistiska ideologin, men däremot i den nazistiska.
Jag tycker det är förbannat trams att ta upp Stalin och Sovjet som argument mot alla vänsteridéer. Det är ungefär lika begåvat som när vänstermänniskor avfärdar alla liberala idéer med argumentet att Pinochet var liberal.
Jag tror på demokrati och yttrandefrihet. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Däremot är det självklart så att vi hela tiden måste diskutera demokratin och att definitionen inte är på något sätt klart fastslagen. Med det menar jag inte att försvara diktaturer utan snarare ifrågasätta varför demokratin måste ta slut vid fabriksporten eller om demokratin verkligen är större av ett system där klyftorna är stora och ökar.
Socialdemokraterna i Sverige tog nog makten under paroll om "befrielse och upprättandet av jämlikhet" och det har ju trots allt inneburit mycket positivt även om mycket är kvar att göra. Jag vill fortsätta på samma väg mot minskad kapitalism, gärna med snabbare steg.
Återigen vill jag dock ifrågasätta behovet av att måla världen i svart-vitt. Innan var du kommunist och nu måste du tydligen vara extrem anti-kommunism. Men vet du, världen är inte svart-vit. Det finns gråskalor och det finns värden som under alla omständigheter värden som är värda att kämpa för.
Bra att du tror på yttrandefriheten, utan den inget liv!
Där ligger skillnaden mellan Fidels utrop "socialismen eller döden"!
Min S/V värld som du tror att jag befinner mig i gjorde i förra valet så att jag röstade på tre olika partier i valet.Även (S) fick min röst ! Se f.ö. min blogg om Aksel Larsen !
Per Litzén Med stigande ålder får man mer erfarenhet och större förutsättningar till ett kritiskt tänkande.Allt är inte längre svart eller vitt, gråskalan är störst.Koestler stötte jag på 1962 när jag arbetade extra som bokuppsättare på Lidingö stadsbibliotek. Då slog jag bort det, jag ville inte tro på hans erfarenheter. För mig var marxismen helt rätt och att vi inom min livstid skulle förverkliga ett socialistiskt samhälle i Sverige var för mig självklart. Sovjet och Östeuropa var enbart dåliga exempel.
Kina, Albanien och Vietnam var våra föredömen och demokratiska föredömen! Att de grundläggande demokratiska rättigheterna (rösträtt, yttrandefrihet, tryckfrihet, organisationsfrihet m.m.)saknades i dessa länder bortsåg vi ifrån under hänvisning till andra grumliga argument om ekonomisk demokrati och folkligt inflytande på arbetsplatser och bostadsområden.
Axel Larsen känner jag lite till, skall läsa artikeln ikväll.
Skicka en kommentar