Hemska bilder kommer ut på X denna dag hur tex ett stort bygge av en skyskrapa rasar ihop allt med byggarbetare springer för sitt liv från den fallande byggnaden.
Från andra skyskrapor ser man hur deras badbassänger töms på sitt vatten vilket sprutar ner över byggnaden.
Andra hus ser man kantrar osv.
Jag har ju varit med om en stor jordbävning i Kina 1976 och för en svensk så kändes det overkligt.
Krigets lagar är i princip baserade på Genèvekonventionerna, Haagkonventionerna samt FN:s stadgar, där anfall av en stat är illegalt, medan försvar mot ett anfall är legalt. Så när Hamas/Gaza (och därefter en rad andra länder och terroristorganisationer) anföll Israel var det illegalt.
Däremot var Israels försvar mot anfallen legalt.
De stridande parterna har vidare en skyldighet att särskilja mellan civila och kombattanter. Anfallet som Israel utsattes för riktades odiskriminerat mot hela landet, genom att tusentals raketer avfyrades utan distinktion. Varje raket som avfyras mot Israel från Gaza, Libanon och andra länder är ett krigsbrott, eftersom de skjuts på måfå över Israel i allmänhet.
Israels riktade svarsanfall mot terrorister, avfyrningsramper, vapenlager, sambandscentraler med mera är alla legala i den bemärkelsen att de riktar sig mot fienden i försök att förminska deras militära kapacitet att fortsätta fientligheterna.
Israeliska försvarsarmén (IDF) gör tydlig skillnad på militära och civila mål, i det man gör sitt yttersta för att varna den civila befolkningen och möjliggöra evakuering innan IDF går till anfall. Det är därför IDF har det lägsta antalet döda civila per död kombattant i världen, 1:1. Det allmänt vedertagna är nio döda civila per kombattant, 9:1. Ingen annan armé i världen har klarat av att rädda civila i strid så som IDF gör.
Att döda kombattanter i krig är lagligt. Att med flit döda civila är ett krigsbrott. Att civila dör i krig är inte ett krigsbrott, såvida de inte utgör måltavlan. Hamas använder sig av ”mänskliga sköldar”, vilket är ett krigsbrott. De gör så genom att klä sig i civila kläder, beblanda sig med civila, placera militär infrastruktur i civil infrastruktur såsom skolor, sjukhus och moskéer.
I de flesta fall världen över används civila som mänskliga sköldar för att kombattanterna vill hindra motparten från att anfalla. De civila blir som en sorts livförsäkring.
Inte så med Hamas. Nej, Hamas är mer utstuderad. Hamas använder sig av mänskliga sköldar för att så många civila som möjligt ska dö. Ett dubbelt och cyniskt krigsbrott, vilket även är Hamas strategi. Dessutom är det mord.
Men varför mördar Hamas sin egen befolkning? Jo, för att världen på så sätt ska pressa Israel att avsluta kriget innan de har nått sitt mål: att förgöra Hamas.
Att ta gisslan är ett krigsbrott. När Hamas tog 251 gisslan var det 251 krigsbrott, som i skrivande stund har pågått i 536 dagar. Att ta till fånga och fängsla terrorister är inte ett krigsbrott, det är lagligt.
Regler kring attacker i krigföring innebär att beslutet att anfalla görs i beräkning av resultatet. Om det militära målet innebär att det försvagar fiendens militära kapacitet och står i proportion till eventuella civila döda, så är det lagligt. Viktigt i sammanhanget är att beräkningen görs innan anfallet, inte efteråt då resultatet är uppenbart.
När Hamas har vapenlager, sambandscentraler och vapentillverkning i sjukhus (vilka är skyddade platser för anfall), förlorar sjukhuset sin immunitet och blir då ett legitimt militärt mål.
Det var en pågående vapenvila den 6 oktober 2023. Hamas bröt den i den största folkmordsattacken på judar sedan andra världskriget, och den är ännu pågående. Hamas kan avsluta kriget genom att släppa gisslan och ge upp. Få, om några, organisationer eller länder kräver detta av Hamas. De flesta andra kräver att Israel ska sluta försvara sig och på något sätt gå tillbaka till den 6 oktober 2023 – som om inget hänt.
Förkastligt!
Jag har sagt det länge att dagens vänster och palestina-aktivister helt har hamnat i nazismens tankevärld!
På varje demonstration idag ropas hatet ut mot judar. OCH polisen har order från ledningen att inte ingripa.
DET är så ett land undermineras sakta men säkert. Det finns filmer från Tyskland och mitten av 30-talet där också polis står och tittar på när brott begås.
Sätter man inte ner foten från början så blir det försent en vacker dag. Se bara hur det har gått med kriminaliteten i vårt land! Den har nästlat sig in överallt. Du går till en vårdcentral eller tandläkare men du vet inte att det är kriminella som står bakom verksamheten.Tandläkaren tex gör en massa saker som inte borde ha gjorts bara för att få in mer pengar och bidrag.
Dagens politiker , nästan alla har skuld till hur det ser ut idag.
Idag fick vi denna bilaga med i tidningen Världen idag! Men ett faktum är att Världen idag behöver fler läsare.Läsare både av papperstidningen och på webben.
Världen idag är en tidning vilken står rak i ryggen med sina åsikter tex om Israel.
De använder inte några ”siffror” från terrorns Hamas som så många andra gör i vårt land.
Wokeaktivismen har haft sin tid; nu är det dags för verkligheten att göra comeback, menar ledarskribenten. (Bild: President Trump signerar en verkställande order om att stoppa transmän från att tävla mot kvinnor och flickor i sportevenemang, februari 2025.)
Alex Brandon/AP/TT
Världen går just nu igenom en turbulent tid, där krigslägen, ekonomi och politik kastas hit och dit under ständigt nya utspel från USA:s nya politiska ledning.
På ett område har den republikanska administrationen dock gjort helt riktiga vägval, medan stora delar av Europa tvärtom traskar vidare på samma destruktiva väg som tidigare. Det handlar om identitetspolitiken, där pendeln i världen nu vänder, men där Ulf Kristerssons regering tyvärr inte tycks ha uppfattat signalerna från övriga världen.
Svenska medier har i veckan rapporterat i förfäran över de förändringar som Vita huset nu genomför med att stoppa de aktivistiska insatser som Joe Bidens administration genomfört under slagorden DEI – engelsk förkortning för ”mångfald, jämlikhet och inkludering”.
De liberala varningsropen på detta område saknar dock både rimlighet och substans. De ändlösa projekten mot traditionella normer har i dag dragits så långt att allt fler helt enkelt har fått nog. Det är numera inte bara Trump-administrationen som upplever att wokeagendan har gått överstyr; stora delar av affärs- och kulturvärlden var på väg att byta fot redan innan USA gick till val i november.
Det den nya politiska ledningen har bidragit med är att påskynda den vändning som redan var på gång.
Kloka revolutionärer vet att gå tillräckligt långsamt fram för att undvika att befolkningen slår bakut. Queer- och transrörelsen har länge trott sig kunna driva igenom hur extrema åtgärder som helst under slagord om att bevara ”alla människors lika värde”. Men i den verkliga världen är det ganska få som vill se biologiska män på damidrottens tävlingsbanor eller i sina döttrars omklädningsrum.
Sociala ingenjörer inom medier och politik har under flera år kunnat driva igenom nästan hur radikala idéer som helst, i strid med vanliga medborgare önskemål. Men på detta frontavsnitt i kulturkriget tycks den liberala eliten nu vara på väg att förlora.
Till och med Katrin Kielos, tidigare S-märkt feminist, skriver att i den här frågan gör Trump-administrationen faktiskt en riktig analys: De storslagna jämställdhetssatsningarna i näringslivet har inte lett till verkliga resultat. När anställda skickas på kurser för att förstå hur fördomsfulla och förtryckande de är, kan utfallet i stället bli att folk reagerar i motsatt riktning.
Och precis som revolutionärer kan bli värre förtryckare än dem som de en gång avsatte, kan också identitetspolitiken slå över i en ny form av ojämlikhet. Ett stickprov på detta är den senaste årsredovisningen från det aktivistiska mediebolaget BBC, där det visade sig att chefer som räknas till kategorierna hbtq eller andra prioriterade grupper numera har högre lön än heterosexuella, vita män.
I dessa frågor har Sveriges regering hamnat i otakt med samtiden.
Människor i väst slår nu tillbaka mot de uppfostringsprogram som i realiteten snarast fungerat som illa dolda krav på att bejaka en radikal wokefilosofi där varken sanning eller kön längre existerar.
I det läget är det verkligt förvånande att se en svensk högerregering snällt fortsätta i aktivisternas släptåg. Det är ett närmast genant sammanträffande att samma dag som identitetspolitiken avbröts i amerikanska myndigheter gjorde jämställdhetsminister Paulina Brandberg tvärtom och invigde ett DEI-kontor på Chalmers i Göteborg.
I dessa frågor har Sveriges regering hamnat i otakt med samtiden. Det borde vara uppenbart för alla att vår tid inte behöver ännu fler transprojekt eller identitetspolitiska slagord, utan ett ledarskap som tar tag i de verkliga samhällsproblemen.
Wokeaktivismen har haft sin tid. Nu är det dags för verkligheten att göra comeback – även i svensk offentlighet.
Det sker massmord på många platser sedan åratal, senast har vi detta i Syrien och Kongo. Där har de med gröna boken slaktat mängder med människor. I Kongo var det kristna som mördades.
I Israel var det också de som ropar på Allah som stod för massakern. Detta upprepas över Europa när mord begås med allt från knivar till bilar som vapen.
Var och en som studerar historien från hur Muhammed erövrade och slaktade allt från judar till andra folkslag vet ju att jihad är en sk helig plikt för alla som bekänner sig till islam!
Så erövrades hela norra Afrika, arabiskan infördes samtidigt med islam. Svärdet och gröna boken!
När muslimer påstår att de är fredliga så ljuger de!
De ligger lågt i vissa länder och använder infiltration istället, i andra länder tar man till vapen.
Livet betyder absolut ingenting för dessa med gröna boken, de hamnar ju i paradiset om de offrar sitt liv.
Sådana fiender är extra farliga.
MEN i många västländer så blundar man inför faran.I Sverige har statsmakten tvärtom ihop med kommunerna hjälpt islamisterna med stora belopp i stöd för sin odemokratiska religion.
Från vänster till höger är man blind!
För varje dag som går så får islam in ytterligare en fot i våra samhällen.
Så ser det ut och den politiken utformades för länge sedan av det islamistiska sk brödraskapet.
Deras åsikter har man kunnat ta del av sedan mer än 50 år men ibland så verkar det som om både politiker och journalister med vilje undviker att ta del av fakta.
Borde inte vårt samhälle se till att vaccinera sig mot islams totalitära åsikter?
Roger Sahlström skriver på Facebook:
Sverige brukade vara ett land som trodde på jämlikhet, rättvisa och demokratiska värderingar. Vi var stolta över vår yttrandefrihet, vår sekularism och vår tro på individens rättigheter.
Men det var förr.
Idag har Sverige förvandlats till en lekstuga för extremister, och det är vänstern som har bäddat sängen. De som en gång kämpade för frihet har blivit de första att försvara de krafter som vill krossa den. De som skrek om jämställdhet står nu sida vid sida med islamister och skanderar att vi behöver *mer* av Hamas – en terrororganisation som fängslar kvinnor i sina hem, avrättar homosexuella och ser yttrandefrihet som en styggelse.
Och det sker mitt framför ögonen på oss.
När idiotin blev politik
Det är vänstern som har skapat detta monster. Det är deras öppna gränser, deras identitetspolitik, deras oändliga ursäkter för våld och extremism som har lett oss hit. De har gett oss:
Ett rättssystem där mördare och våldtäktsmän släpps fria – men där en svensk som försvarar sig själv får hatbrottsrubricering.
En skola där barn får lära sig att Sverige är ett rasistiskt land** – medan islamistiska skolor får statliga bidrag för att indoktrinera elever.
Ett etablissemang som censurerar kritik mot massinvandringen – men som ser mellan fingrarna när pro-palestinska extremister hyllar terror.
Allt detta har blivit möjligt eftersom vi lever i en tid där självhat är den högsta dygden. Det är finare att tycka synd om extremister än att skydda sina egna medborgare. Det är mer progressivt att låta brottslingar härja fritt än att sätta dem bakom galler. Det är mer modernt att låta män tävla i damidrott än att försvara kvinnors rättigheter.
Vänstern slåss inte ens för sina egna ideal
Vänstern älskar att tala om ”solidaritet”, men det är en lögn. De sviker de mest utsatta i samhället varje dag. Deras prioriteringar ser ut så här:
Islamister som hatar demokrati – ska få yttrandefrihet.
Kvinnor som vill ha trygghet – ska hålla käften om sina rädslor.
Kriminella som våldtar och mördar – ska rehabiliteras och få bostad.
Svenskar som protesterar – är ”högerextrema” och ska förföljas.
Det är samma vänster som förr drev på kampen för kvinnors rättigheter, som idag buar ut kvinnor som vågar säga att biologiskt kön existerar. Det är samma vänster som en gång ville bekämpa religiöst förtryck, som idag böjer sig för radikal islam och kallar det ”mångfald”.
Det är samma vänster som en gång ville bekämpa antisemitism – som idag marscherar med människor som ropar ”död åt judarna”.
Vi måste sluta spela ett riggat spel
Sverige brukade spela Fia med knuff med regler som alla accepterade. Alla visste vad som gällde. Men sen bjöd vi in spelare som hade helt andra regler – och istället för att säga *”Antingen spelar ni efter våra regler eller så får ni inte vara med”*, så lät vi dem ändra hela spelet.
Nu får vissa knuffa hur de vill, medan andra inte ens får slå tärningen.
Och vi låter det hända.
Dags att sluta be om ursäkt
Sverige är inte längre ett land med sammanhållning. Det är ett land där vänstern har sett till att samhällskontraktet rivits itu. Vi har öppnat dörrarna för extremister, låtit dem infiltrera våra institutioner och gett dem en plattform där de kan attackera oss – och vi kallar det ”tolerans”.
Den toleransen håller på att kosta oss allt.
**Sluta låta vänstern diktera vad vi får säga, vad vi får tycka och vilka vi får försvara.**
**Sluta låta extremister använda vårt eget system emot oss.**
**Sluta tolerera det intoleranta.**
Vi har ett val: Antingen slutar vi spela det riggade spelet och tar tillbaka vårt land – eller så ser vi på när det förvandlas till något vi inte längre känner igen.
Men då ska vi veta en sak: När vänstern är klar med sin ”solidaritet”, när de har raserat allt som fungerade, när Sverige inte längre är ett västerländskt land – då kommer de inte finnas där för att städa upp skiten.
Då är det vi andra som får ta konsekvenserna.
Och då är det för sent.
Staffan Doppings nyhetsbrev |
Bara korrekta nyheter kan ursäktasDet här är nyhetsmässigt extrema tider. Antalet dramatiska händelser som dunsar in i våra ögon och öron når nivåer som evolutionen knappast har designat våra hjärnor för. Eller som panelisterna i förra veckan summerade saken: Vår världsordning står och darrar. Och då spelade vi ändå in det samtalet två timmar innan grälet i Ovala rummet brakade loss.Min syn på mediernas ansvar att vara noggranna och inte slarva med sina referat har alltid präglats av en viss petighet. Jag är handledd och journalistiskt uppfostrad av TT-nestorn Kaj Karlholm i att lägga betydande ansträngning på att finna ut precis vad som har inträffat – först när jag har gjort det kan jag sätta en braskande nyhet på pränt. Klyschan om att ”saklig journalistik aldrig har varit viktigare än nu” vill jag inte göra mig skyldig till. Det har alltid varit lika viktigt, som jag ser det.Även denna vecka, således. Om Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i tisdags hade bett Donald Trump, JD Vance och världen om ursäkt för sitt agerande under mötet i Ovala rummet skulle det förstås ha ingått i mediernas uppgift att informera publiken om ursäkten. Och nu har en rad svenska medier också levererat denna nyhet. Exempelvis Aftonbladet och Sveriges Radio Ekot. En viktig nyhet – om den hade varit sann.  Vad är en ursäkt? För egen del menar jag att det ändå finns kriterier som måste uppfyllas för att ett budskap ska räknas som en ursäkt. Den som står för orden ska klart uttala att vederbörande har handlat felaktigt. Personen ska ta på sig en betydande del av ansvaret och bör signalera empati med den som har drabbats. Är inte detta miniminivån för en ursäkt?Det förekommer i det offentliga många exempel på föregivna ursäkter som egentligen är något annat. En alltför ofta använd formulering är ”jag är ledsen om du tog illa upp av det jag sa”. Där utses ju den som har drabbats till huvudperson, inte den som stod för agerandet som aldrig borde ha skett. Inte sällan ”tolkar” journalister ändå sådana uttalanden som ursäkter, men den sortens förvrängning av verkligheten bör man inte komma undan med.Det som hände i Vita huset i fredags har enligt en del kommentatorer varit av så graverande natur att det kan ha varit sista spiken i kistan för den regelbaserade världsordning som Väst har lutat sig emot sedan slutet av 40-talet. Givet att debaclet har denna dignitet är det minst sagt angeläget att vi blir korrekt upplysta också om efterspelet och fortsättningen.Bland dem som ofta nöjer sig med att läsa rubrikerna kan det finnas hundratusentals svenskar som verkligen tror att Volodymyr Zelenskyj har sagt ”jag ber om ursäkt för mitt beteende”. Många tror nog att den journalist som sätter en rubrik om att en president har bett en annan om ursäkt sitter inne med en kunskap om att just detta har skett. Därför är det inte småpotatis att åtminstone Aftonbladet och Ekot i tisdags eftermiddag vilseledde sin publik om innehållet i president Zelenskyjs uttalande.För det som han uttryckte i sitt tämligen långa alster på X och annorstädes var att mötet i Vita huset inte gick som det var tänkt. ”Det är beklagligt att det blev så här. Det är dags att göra saker rätt. Vi vill att framtida samarbete och kommunikation ska vara konstruktivt.”Ja det som hände var regrettable. Det är inte säkert och knappast ens troligt att Zelenskyj anser att han själv var vållande. Och jag noterar att inte heller president Trump har påstått att Ukrainas president har bett om ursäkt. Inte för att det går att lita på Donald Trump, men huvudskälet till att varken han eller Zelenskyj har uttalat att en ursäkt har framförts är med viss sannolikhet att det inte har skett. Den här sortens betydelseglidningar är tyvärr inte ovanliga och kan lika gärna inträffa hos stora, resursstarka medieföretag som hos programbolag som har av staten garanterad finansiering och klarar sig utan andra intäkter. För fem år sedan skrev statsvetaren och politiske redaktören för Sydöstran Stig-Björn Ljunggren och jag själv en bok som beskrev mekanismerna bakom glappet mellan mediernas verklighet och den verkliga verkligheten. Den gick ganska spårlöst förbi. Vår avsikt med boken var inte att håna journalisterna men att medieträna publiken för att förstå hur det kan komma sig att det ”diffar” ibland. Men jag anser det ändå vara oförlåtligt för medieföretag att påstå att en president har bett om ursäkt när det saknas belägg för det. Och då hjälper det inte att man tre timmar senare förändrar ordvalet i sina artiklar och skriver att Zelenskyj backar efter bråket (Aftonbladet) eller beklagar bråket och är redo att förhandla (Ekot). Be om ursäkt!Den här gången avrundar jag nyhetsbrevet med ett lyssningstips. Povel Ramel var en underhållare och låtsnickrare med (egen-)sinne för detaljerna. Här medverkar för ovanlighetens skull Povels blivande hustru Susanna Gillgren i Dom små, små detaljerna, som är ett slags hybrid mellan visa och sketch, inspelad på 78-varvare 1948. Kanske inte alla har Spotify, men till Youtube hittar väl alla? Och medge att låten är ett litet gediget arbete!Med vänliga hälsningar Staffan Dopping, poddredaktör |
Inlägg
Alla kommentarer
