Aare Aaw och Bo Högrelius!

I början på femtiotalet mötte jag en kamrat i skolan vilken blev min bästa vän under många år. Han hette Aare Aaw och vi kom att dela så många intressen under årens lopp men mest teknik av alla sorter. Vi drog telefonledningar mellan våra hem och det var åtskilliga hundra meter mellan dem, tunna kopparledningar som gav bra ljud. Vi byggde kristallmottagare där vi kunde höra alla de stora stationerna i Europa. Aare kom med sina föräldrar och tre systrar som båtflyktingar från Estland 1944.

Hemma hos dem satt en stor Estnisk flagga på väggen.

När de rattade in radio Tallin när körsången klingade ut ur högtalarna så grät Aares mamma. Det gjorde ett starkt intryck på mig och jag har fört med mig intresset för Estland resten av livet och har varit i landet många gånger.

Fick förmånen att äta Estnisk mat där den hemlagade korven var mycket god ihop med svart bröd.

Jag och Aare sitter bredvid varandra andra raden uppifrån ”stubbas” bredvid Aare och han är den enda från skoltiden jag har kontakt med numera.Längst upp till vänster sitter Per Flodkvist som jag och Aare släppte in i vår vänskap.Per dog tyvärr tragiskt när han var blott 13 år .(Hjärnblödning)

När vi var lediga så byggde vi kojor ute i skogen som vi verkligen la ner jobb på.Vinterbonade den och byggde en ugn i den så vi höll värmen trots minus 20 ute.

Musiken kom in i våra liv men där började smaken skilja oss åt eftersom jag tyckte mycket om jazzmusik som han inte ville lyssna på. Jag började spela trumpet och han gitarr och altsax.

Vi försökte vara kompisar men i 14-15 års-åldern så gick vi skilda vägar, jag hade ju börjat arbeta och köpt moped och fick nya vänner inne i Eskilstuna.

Aare och Gunnar Sandevärn började spela tillsamanns och i deras orkester började en ung Anni-frid Lyngstad sjunga. Sedan sögs de upp till Bengt Sandlunds storband där de fick åka land och rike omkring. Jag hade kollen på dem eftersom jag och Bengt var arbetskamrater på labbet i Nyby Bruk, jag brukade ta hans skift när han skulle ut med bandet.

Aare nedre raden längst till vänster. Gunnar vid pianot och Bengt nedre raden längst till höger.

Jag och Aare gled långt bort från varandra och när han flyttade till Stockholm och började på Sveriges radio som tekniker så sa vi bara hej till varandra när han var hemma i Torshälla. Så kan det gå och det är ju ofta det naturliga, man går vidare i livet.

Trist var emellertid en dag många år senare när min telefon ringde och Gunnar berättade att Aare hade avlidit i lungcancer.

Han blev inte ens femtio år gammal. Jag och hans änka besökte graven i Täby när jag hade flyttat upp till Stockholm. Det kändes sorgligt. Rökningen tog död på honom och där har jag delvis skuld eftersom jag och Aare redan när vi var 11 år började röka. Vi blev vanerökare vid så unga år. Tack och lov slutade jag efter ett år men det gjorde aldrig Aare tyvärr.

Jag är glad så här många år efteråt att vi hade en spännande barndom med så mycket intressant plus en hel del hyss också.