fredag, juli 01, 2011

Att låta sig hängas ut!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13256996.ab
Det här är Anette, sjukskriven sedan 2001. Då var hon 39 år fyllda och gick in i den berömda "väggen"!

Efter tio års sjukskrivning har hon fallit mellan två stolar och får inte några pengar från varken FK eller någon annan. Återstår bidrag från kommunen men detta skriver inte AB något om.  De tar bara fram att hennes man får stå för hennes försörjning.
Visst är det tragiskt att hamna i denna situation men än mer tragiskt är att inte samhället har kunnat hjälpa henne till hälsa och arbete. Nu har ju inte vår nuvarande regering suttit i tio år så jag tycker nog att man borde granska tidigare regerings åtgärder för dessa sjuka människor.
Det är ju så lätt att föra politisk kampanj mot "högern" från vår opposition men i mina öron klingar den falsk. Visst finns det saker att se på med kritiska ögon men om man är ute i ärligt syfte så måste man också granska hur tex Anette hamnade där hon är nu.
Hon har själv valt att låta sig utnyttjas av AB och tror väl att hon ska vinna fördelar och få sitt bidrag tillbaka.
Skulle tro att hennes inre värld är svag efter dessa tio år av att leva på bidrag. Människor blir rädda för arbete efter att ha gått hemma så länge. Deras värld rör sig ofta om hur dåligt de mår och hur orättvist livet är mot dem. En  svår och dålig sits att ta sig ur , nästan omöjligt om man själv ska göra detta.
Jag har under många år frapperats av att många av dessa sjuka kvinnor är överviktiga och de borde få första hjälp mot denna sjukdom. Livet blir ofta bättre om man får hjälp med detta och kan gå ner kanske 40-50 kilo.
Då infinner sig kanske och bättre ork att ordna upp livet ihop med berörda myndigheter.
Sanningen är ju denna också i vårt samhälle att en arbetsgivare blir villigare att anställa om man inte är överviktig.
Samma sak med en nykter alkoholist.

Det har blivit fult att tala om eget ansvar för sitt liv. När man säger att varje individ måste ta ansvar för sina handlingar och sin hälsa så blir man ofta påhoppad av diverse politiskt korrekta människor.

Själv gick jag till AA med mina alkoholproblem när jag insåg att ingen annan än jag själv kunde göra något åt mina alkoholproblem. När man druckit mycket i sitt liv så blir alkoholism en sjukdom av samma slag som felaktiga matvanor sedan barnsben ger.
När man väl sitter där med övervikt eller alkoholism behöver man hjälp men utan sitt eget agerande finns ingen hjälp att få.
Vårt tidigare system med enbart sjukskrivningar var uselt, jag utnyttjade detta system också så att jag kunde dricka istället för att arbeta.
Under många år så sjukskrev och förtidspensionerade man otroligt många människor som egentligen skulle ha kunnat arbeta.
Oppositionen är dålig på att utöva självkritik över det samhälle de lät växa fram med så mycket elände.
Nu sitter de och samarbetar  med Sverigedemokraterna vad annat de än påstår. På detta sätt har SD legitimerats inför svenska folket som sakta accepterar SD:s politik mer och mer. Gissa om Åkesson gnuggar händerna förnöjt!
Falsk matematik lönar sig inte, förr eller senare kommer "läraren" på att allt var fel från början till slut.

Jag tycker att framförallt socialdemokratin ska börja om i rätt ände och sluta med sin populism!

2 kommentarer:

  1. Ja'a, jag tycker många gånger det är så att folk inte riktigt 'fattar' att man måste ta ansvar för sitt liv. Inte har jag väl heller riktigt fattat det när jag var sjuk. Men jag förstod nog inte att jag måste ta ansvar för mitt tillfrisknande genom att själv söka hjälp för att kunna bli hjälpt. Inte alltid bra att klara allt själv heller. Men vad man än har för problem, vilken sits man sitter i eller vilken sjukdom man har, så anser jag att man också har en skyldighet gentemot de som är nära. Man är skyldig dem att ta ansvar för sitt eget liv. Det betyder ju inte att man ska bota sin depression eller alkoholism själv, utan att man tar tag i sig själv så mycket att man kan få hjälp där hjälp finns.

    SvaraRadera
  2. nej, för mig tog det många år jag behövde komma ner så långt att jag blev rädd för att dö.Efter skilsmässan gick det konstigt nog bättre att ta tag i livet för mig.Det brukar ju vara tvärtom för många!

    SvaraRadera