I denna dokumentär så påtalas att säkerhetstjänsten M15 totalt hade missat gruppen som låg bakom denna fruktansvärda förödelse med många offer!
De hade dessutom missat att ett par tusen brittiska unga muslimer hade åkt till Pakistan där de fick vapenutbildning samt hur man bygger bomber. (Svartpeppar plus väte peroxid)
Under många år förekom det stora attentat av terrorister vilket krävde tusentals oskyldiga offer runt om i världen.
Numera är det enstaka terrorister tex de som med bil kör in i folksamlingar mm.
I Storbritanien numera är det stora mängder muslimer som på olika sätt har kunnat bosätta sig, ofta med hjälp av vänsterpolitiker och dess styre.
De har kunnat påverka landet i många städer genom val och övrig påverkan. Sharialagar har upprättats i många städer och religionsvakter styr i dessa samhällen så att tex kvinnor måste drapera sig i täckande klädsel.
Ungefär som i Iran med sina moralpoliser!
Denna utveckling ser man i många länder idag . Frågan är var kommer alla miljoner muslimer från för länder? Tappet är ju mycket stort och detta måste ju skada dessa länder ?
Uppfostran av barn kan ofta liknas vid en form av hjärntvätt. När barnet i tonåren revolterar så sätts andra åtgärder in. Tonåringen hotas av alla i familjen att uteslutas från gemenskapen,man slutar att tala och vara vänlig tex. Revolten måste slås ner. Så kan man f.ö. också behandla äldre släktingar med ”fel” åsikter.
Det finns många i vårt land som kan beskriva hur de har blivit avkopplade från sina barn , föräldrar, vänner osv .Fråga de som tidigt blev Sverigedemokrater tex hur de blev behandlade av sina nära släktingar!
Respekten för andras åsikter var ofta lika med noll. I min ungdom så såg jag sådant med de arbetare vilka vägrade gå med i (S) och kanske tom. gjorde det omöjliga, gick med högern.
På mitt arbete så räckte det med att komma med en ICA-påse så var skallet igång. En riktig arbetare skulle handla på Konsum.
Socialdemokratin satte sina barn i Unga Örnar och den vägen gick det sedan över SSU till Partiet eller facket.
När det gäller hemmet så är det självklart att de som predikar vissa åsikter som den stora sanningen också påverkar sina barn.Barnen i vissa hem förnekas att lära sig tänka själv och kunna få göra sina val utan påtryckningar. Psykiskt våld är en väg som nog används i många hem!
Det är från sådana munnar man kan få höra ”att man är född sosse tex”!
I alla demonstrationer med sk palestinier (araber ofta) så ser man Irans mullaflagga, Vänstern har också börjat att försvara Irans mullor.
Detta är en omsvängning som heter duga. Under många år så angrep vänstern mullorna och insåg deras reaktionära politik. Men efter Hamas och civila Gazabors massaker på judar och deras dansande unga vänner så ändrade vänstern sin uppfattning om Irans hemska styre.
Roger Sahlström fick ett mail inatt från Iran som jag vill delge er eftersom detta brev också berättar hur regimen behandlar sina unga medborgare.
" I natt hittade jag ett meddelande i min skräppost på Instagram. Det var från mamman till Amir Mohammad Hatami, en 18-årig ung man från Shahinshahr i Isfahanprovinsen som jag tidigare har skrivit om och pratat om i mina livesändningar.
Den 9 januari gick Amir Mohammad ut under protesterna. Hans mamma försökte få honom att stanna hemma, men han svarade: ”Är mitt mod mindre än de andras, så att jag inte skulle gå?” Senare den natten sköts han i benet och greps. Därefter försvann han.
I 20 dagar letade hans familj efter honom. De sökte hos Revolutionsgardet, underrättelsetjänsten, polisen, fängelser och bårhus, men överallt fick de samma besked: hans namn fanns inte på någon lista. Till slut fick familjen beskedet att komma och identifiera hans kropp. Enligt familjen bar kroppen spår av svår tortyr. Hans handleder var brutna, han hade märken efter kedjor och elektriska stötar, och han hade skjutits i ögat.
Det var hans mamma som skrev till mig i natt. Hon har förlorat sin enda son och fortsätter fortfarande att skriva till honom som om han kunde läsa hennes ord. Hon ringer hans telefon bara för att få höra hans röst i telefonsvararen. Och så skrev hon till mig: ”Snälla, var också min Amir Mohammads röst.”
Jag fullständigt bröt ihop. Jag har skrivit om många av dem som regimen i Iran har dödat och försökt berätta deras historier, men det är något helt annat när en mamma plötsligt skriver direkt till dig och ber dig att inte låta hennes son bli bortglömd. Amir Mohammad Hatami var 18 år. Han hade hela livet framför sig. Nu finns hans mamma kvar med sorgen, minnena och hans röst i en telefonsvarare. Och hon ber oss att komma ihåg hans namn.
Koloni av klipphopparpingviner på Saunders Island, den fjärde största ön på Falklandsöarna. Fotografi av Ben Tubby.FOTO: WIKIMEDIA COMMONS.
HEIMERSONAlltid på väg
Somliga går med trasiga skor
Vem bryr sig om två grusiga, trädlösa, nästan obefolkade öar, belägna i sydligaste Atlanten och året runt med ett väder som blandar regn, blåst och kyla? Ingen? Åjo. Det är tvärtom. Alla bryr sig. Ty öarna bär namnet Falklandsöarna.
Ni noterade säkert för några veckor sedan hur Argentinas spelare i fotbolls-VM vid sin seger i semifinalen mot England genast rullade ut en banderoll med texten ”Las Malvinas son argentinas”, alltså ”Malvinerna är argentinska”. Islas Malvinas är på spanska vad britter och världen i stort kallar The Falklands.
För sin demonstration skulle spelarna straffas. Inte för att deras budskap är en lögn utan för att en Fifaregel förbjuder dem att bedriva politik när bollspel är på gång. Tidigare har laget dömts till böter om 250 000 kronor för samma ”brott”. (Självklart ska ingen straffas. Spelarnas yttrandefrihet är långt viktigare än ett fotbollsförbunds etikettsregel.) En brittisk talesperson tog banderollen med ro. Han sa: ”Medger – VM-guldet blir inte vårt. Men Falklandsöarna är det definitivt.”
Öarna är obetydliga, ja. Nästan värdelösa. De upptäcktes obebodda på 1500-talet. Under de stora geografiska upptäckternas århundraden, 1700- och 1800-talen, gjorde ömsom brittiska, ömsom franska, ömsom spanska upptäckare och regeringar – men aldrig någon argentinsk – anspråk på dem. År 1833 gjorde britterna öarna till en brittisk koloni. De befolkas av 2 000 fiskare och fåraherdar. I sjunde generationen är nästan alla ättlingar till utflyttade britter och är brittiska medborgare.
Ska något ändras är det – precis som i den danska kolonin Grönland – rätten till självbestämmande som gäller. Folkviljan på Falklandsöarna är entydig. I en folkomröstning 2013 ställdes frågan: ”Önskar du att Falklandsöarna behåller sin nuvarande politiska status som ett ’Overseas Territory of the United Kingdom? YES or NO?’” Valdeltagandet var 92 procent, 1 522 personer röstade. 99,8 procent svarade YES och 0,2 NO.
Men, som vi vet, 31 år tidigare var öarna värda att kriga för. Så skedde under 74 dagar april–juni 1982. Militärjuntan i Argentina landsatte 5 000 soldater. De erövrade öarna, vilka ligger 500 kilometer ut från Argentinas östkust, medan det till London är 12 781 kilometer.
Margaret Thatcher, som var premiärminister, bestämde sig för att skicka en flottstyrka till Sydatlanten för att återta öarna. Experter varnade för att operationen skulle bli mycket svår. Förenta staternas flotta bedömde den som ”en militär omöjlighet”.
Icke. Med parlamentets stöd sände Thatcher en insatsstyrka för att återerövra Falklandsöarna. Jag missade det mesta av nyhetsrapporteringen, ty jag var av min tidning placerad i Mellanöstern för att följa upptakten till ännu en israelisk-palestinsk krigsomgång.
På väg till nästa uppdrag passerade jag Stockholm och träffade på ett kalas en av Sveriges viktigaste kvinnliga opinionsbildare.
Hon sade: ”Och den där Thatcher skickar hela den brittiska flottan över halva jordklotet för att rädda några pingviner …”
Jag avbröt henne: ”… samt för att återställa friheten för 1 560 av sina medborgare …”
Sålunda blev jag nyfiken på Falklandsöarna. Brittiska ambassaden fixade så att jag något år senare fick flyga dit med Royal Air Force till det reducerade pris som gällde för brittiska myndighetspersoner. Ändå var det dyrt. Men jag lärde mig en del.
På en punkt hade opinionsbildaren i Stockholm haft rätt: den om pingvinerna. Det fanns pingviner överallt: kungspingvin, klipphopparpingvin, magellanpingvin och åsnepingvin. De samlas i kolonier, är illaluktande men kul att titta på.
Hos guvernören fick jag veta att så fort hans företrädare nåtts av budet om argentinsk landstigning satte han sig i sin åldrade tjänste-Hummer och åkte ner till den argentinske befälhavaren och sade: ”In the name of the British Queen, I hereby arrest you.” Arrestering blev det. Men det var den argentinske översten som fängslade den brittiske guvernören.
Huvudstaden Stanley var så liten (700 invånare) att när jag såg stadsskylten och släppte gasen var jag ur staden innan jag hann trampa på bromsen. Det rådde brittisk vänstertrafik. Invasionsöversten hade varit stolt över att han genast infört argentinsk högertrafik. Det höll i två dagar. Sedan körde öarnas alla Landrovers och Landcruisers till vänster av gammal vana.
Sedan fick jag sitta naglad vid lokalradion, där hallåkvinnan läste upp namnen på de tolv som nästa dag fått plats på flyget från den östra ön till den västra. Jag kom med.
Jag hystes in hos familjen O’Farrell, som skötte om några tusen av öarnas 700 000 merinofår. Familjen levde helt på konserver. Grönsaker var inte att tänka på.
Kriget hade varit kort. När Argentina kapitulerade hade det förlorat 655 man. Britterna förlorade 255 soldater. Nederlaget ledde till att den mordiska militärjuntan sparkades och Argentina blev mera normalt. För Thatcher var det tvärtom. ”Falklandsfaktorn” bidrog till hennes valseger året därpå.
Inne i sin cabin över en kopp te med scones svarade fåraherden O’Farrell på min fråga om vad han kände när de argentinska soldaterna höll familjen fången:
”Jag tyckte bara synd om dem. Här var så regnigt och kallt. Och de hade så trasiga skor.”
Kriget blev till två rader av diktaren Nils Ferlin:
Tistelstigar och kolnad mo trampe du nu med trasad sko.
Eller andra versen av Bob Dylans ”Blowing in the wind” översatt till svenska av Cornelis Vreeswijk:
Somliga gå med trasiga skor tills dom har slutat gå. Gud fader som i himmelen bor kanske vill ha det så.
Men det ska sägas på en gång att jag var en missnöjd medlem allra helst när 1968 och invasionen av Tjeckoslovakien hände! Förfärligt. Och så de gamla kommunisterna behandlade oss yngre, hat och hot och så mycken skymf.
Att ansluta sig till parollen "socialism med mänskligt ansikte" var så främmande för de äldre. Allt som sas från Moskva svalde de!
1972 åkte jag och 8 andra ut från partiet!
OCH så som vänsterpartiet ser ut idag kunde man aldrig drömma om. Ett parti som viftar med Irans mullaflagga samt ställer upp på Hamas dödliga politik med barnamord osv.
Men man ser ju också att inflödet av medlemmar från invandrare från bla MÖ också har bidragit till att snedvrida detta parti till att närmast vara ett islamistparti!
Svensk arbetarklass har inte intresserat detta parti på många år.
FN är inte neutralt i sina rapporter om det som kallas bosättarvåld, menar författaren. Bilden visar en israelisk bosättare i Ma’ale Adummim. FOTO: HENRIK MONTGOMERY/TT.
■ Det talas och skrivs mycket om ”bosättarvåld” dessa dagar. Med detta menas israeler som trakasserar, attackerar, skadar och ibland till och med dödar palestinier på Västbanken (Judéen och Samarien), skadar palestinsk egendom med mera.
Många älskar också att hänvisa till israeliska källor, som B’Tselem, för att de bedöms vara trovärdiga. De är ju israeliska källor som kritiserar israeliskt beteende! Att andra israeliska källor, de flesta, har direkt motsatt uppfattning om vad som sker, och dess omfattning, är tydligen inte alls trovärdigt. Märkligt.
Det hävdas att detta våld är vanligt, att det är tusentals israeliska attacker mot civila palestinier, att det är upprörande och att det måste upphöra. Men vad är egentligen sant?
FN-organet OCHA har en databas med dessa incidenter. Ingen får se denna databas, den är inlåst bakom en registreringsprocess som ingen kommer igenom. Men den israeliska organisationen Regavim fick det interna kalkylblad som OCHA använder och analyserade det, fall för fall.
Regavim är en högerorienterad organisation, kan någon invända. Men OCHA litar på data från B’Tselem som står långt till vänster på den politiska skalan. B’Tselem listar till exempel palestinier som dödats som ett resultat av egna terrorattacker som offer för ”bosättarvåld”.
Mellan januari 2016 och april 2023 har OCHA listat 8 332 incidenter som lett till skador som ”involverande israeliska bosättare”. När Regavim tittade på dessa siffror såg de följande: 2 047 av dem är våld från palestinier mot israeler. Nästan en fjärdedel av det som kallas ”bosättarvåld” är alltså palestinska attacker mot judar. FN listar dem i samma statistik.
Då återstår 6 285 fall. Av dem inträffade 1 704 i Jerusalem, alltså inte av ”bosättare” och inte i ”bosättningar”. I Jerusalem, en stad med blandad befolkning där all friktion mellan judar och araber alltså hamnar i statistik för ”bosättarvåld”.
Av dessa 1 704 fall involverar 1 361 fall judar som besökt Tempelberget eller sammandrabbningar mellan israeliska säkerhetsstyrkor vid upplopp av muslimer. Detta hamnar också under rubriken ”bosättarvåld”. 1 613 fall var klagomål om att ”gå in på mark”. Det kan handla om en jude som vandrar på mark som en palestinier hävdar är hans. Inget fysiskt våld, ingen skada på egendom; någon tog en promenad. Detta räknar OCHA som ”bosättarvåld”.
96 fall handlar om statliga infrastrukturprojekt, alltså att israeliska regeringen bygger och asfalterar vägar. Inga ”bosättare” inblandade, inget våld – bara att Israel bygger en väg är ”bosättarvåld” i FN:s databas.
2 039 fall handlar om påstådd skada på egendom eller någon form av attack utan fysisk skada. Man kan knappast hävda att en databas om våld ska innehålla dessa klagomål, men så är det.
Om vi adderar detta, alltså tar bort Jerusalem, Tempelberget, vandrare, vägbygge och klagomål utan skador, då blir det kvar 833 incidenter av de ursprungliga 8 332. Tio procent. Och även bland dessa tio procent finns det tveksamheter.
404 av dem är listade som ”inblandning i en sammandrabbning”, vilket betyder att två personer slåss eller har en konflikt och FN inte kan avgöra vem som startade det. Inget ”bosättarvåld” – en konflikt mellan två personer. Och 117 fall, säger FN, kan hänvisas till israeliska säkerhetsstyrkor, inte till ”bosättare” eller civila.
Några dussin är palestinska terrorattacker där den som attackerade sköts i självförsvar av den attackerade juden. Några exempel: en stenkastande palestinier sköts efter att ha skadat en bilförare på väg 60, en jude dödade en palestinier efter att bilen han körde attackerats och förstörts, en palestinier som knivhögg en israelisk vakt sköts av en annan vakt, en palestinsk arbetare blev biten av en hund på sin arbetsplats.
FN räknar allt detta som ”bosättarvåld” mot palestinier. I OCHA:s databas är juden förövaren. Uppenbarligen är inte FN neutralt. De producerar statistik som passar deras syften. I slutändan blir politiker och medier lurade, de väljer att inte kontrollera fakta, och värre än så: judar utmålas som onda, vilket i sin tur leder till ännu mer hat och antisemitism.
Har vi sett det förut?
Ulf Cahn kommunikationschef, Med Israel för fred (MIFF)
En valsmelodiT: Nils FerlinM: Lille Bror Söderlundh
Dagen är släckt, mörkret har väckt,
stjärnor och kattor och slinkor,
fyllda av skarn, slödder och flarn,
sova polishus och finkor.
Barnet det skådar i drömmarnas brus,
hur en ängel med lyktor går runt våra hus,
och ensam i kvällen den sena,
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Jag har sålt mina visor till nöjets estrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Grämelsens son i grammofon,
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas ack ja, schajas ack ja,
gott kan det vara att veta.
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol.
Ack, ensam i kvällen den sena,
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Jag har alls ingenting här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Inspelning(ar):
Gunnar Turesson / Ork. / 15 maj 1942 / Odeon D 5044 /
Sången ger hopp. Islamister hatar naturligtvis denna sång,det enda de har är hat.
De hatar så mycket i denna värld det är därför de vill döda och dö.
De älskar inte bara döden de älskar också lögnen.
Hela uppväxten präglas av lögner. Se bara den stora lögnen om att offfra sig och belönas med att komma till paradiset. Tänk att gå på sånt samt spänna bombbältet på sig eller på sina barn!
Sannerligen inte något att hurra för.
Men jag återkommer till hur svenskar ända upp i riksdagen försvarar islamisternas grymheter.
I olika demon vandrar bla pensionärer med glöd i blicken och ropar ut sitt hat mot Israel och judar.
Inte en tanke på att de har anslutit sig till nazismens antisemitism.
Att judar efter kriget har försvarat sig med kraft tycks reta gallfeber på många idag.
"Aldrig mer" sa man 1945 och judarna säger också detta och tar vapen i sin hand och försvarar sig.
Ska man behöva påminna folk om VEM det var som startade kriget?
Hamas och massor av civila Gazabor startade krigsmassakern men det tycks inte gå in i huvudet på svenska artister,skådespelare, journalister, mfl. De har antiemitismen som ett virus i hjärnan och det verkar vara obotligt.
DET är en gåta att så många i vårt land inte genomskådar dessa människors falska budskap! De står här på Pride och talar om ALLA människors lika värde bla bla bla!
Följer man med i den politiska vardagen så vet vi ju att just dessa två sossar angriper andra människor med simpla lögner. De har hjälpt ohederliga individer i Botkyrka så att partiet sprack till slut. De ställde sig på fel sida !
Och hur har de i åratal uttalat sig om SD och dess medlemmar?
De ser nazister överallt omkring sig på ett sätt som får en att undra lite hur de mår i sina huvuden?
Vad och vem är det egentligen som Pride representerar idag? Ilan Sadé
ser en företeelse som alltmer börjat bli en bekännelse av den rätta tron
och en kommunernas fromhetsmarsch – medan män som har sex med män tycks
lämna.
KOLUMN Stockholm Pride är i antågande, vilket traditionsenligt fyller flödena i sociala medier med allehanda betraktelser.
I
år har terrordådet mot festivalen i Berlin gett upphov till ett otal
inlägg på temat ”Pride är viktigare än någonsin” för att bemöta ”hatet”.
Tydligen var det ”hatet” som satt bakom ratten i Tiergarten; inte den
radikaliserade muslimen Abdul Ballout. Därefter kan skribenten fritt
associera till sina hatfavoriter i det egna skräckkabinettet.
Dessa standardiserade reaktioner får mig åter att fundera över företeelsen Pride – var den kommer ifrån och var den har hamnat.
Portades från Pride
För
25 år sedan deltog jag för första gången i Stockholm Pride. Intressanta
möten med ett brokigt galleri av människor i Pride Park varvades med
fester på nätterna och karnevalsstämning på gatorna under paraden.
Subkulturer fick chansen att kraftsamla och göra sin grej.
För tio
år sedan skrev jag en krönika efter det IS-inspirerade terrordådet i
Orlando i delstaten Florida. Jag höll det för bisarrt att innan liken på
dansgolvet i Orlando hade hunnit kallna var den vid det här laget
etablerade HBTQ-offentligheten besatt av frågan hur dådet skulle riskera
att gynna… Sverigedemokraterna. Jag uttryckte även kritik mot begreppet
”HBTQ” och ”HBTQ-person”, som rör ihop olika kategorier.
För
åtta år sedan blev partiet Medborgerlig Samling (MED), som jag då
ledde, portat från Stockholm Pride. De officiella skälen var min ovan
nämnda krönika, några utspel som en av våra medlemmar (för övrigt även
han homosexuell) hade gjort i sociala medier och att MED inte hade något
HBTQ-program. Vi uppfyllde inte Stockholm Prides värdegrund, hette det.
Från
sidlinjen kunde jag iaktta ett långt paradtåg som till stor del bestod
av myndigheter och av myndigheter uppumpade organisationer.
Kommunernas fromhetsmarsch
Priderörelsen
i Europa och Nordamerika började som en manifestation av stolthet och
synlighet präglad av glädje, fest och krav på lika rättigheter, för att
så småningom omfamnas av stat och etablissemang och bli ett uttryck för
bekännelsen av den rätta tron: woke, identitetspolitik och allmän
samtidsvänster.
I stort sett varje svensk kommun ska numera ha sin
egen lilla fromhetsmarsch. Prideveckan i Stockholm är La Semana Santa.
Det som en gång var äkta och uttryck för homo, bi och trans har kommit
att klinga falskt och handla om att ängsligt – och stundtals hysteriskt –
avlägga trosbekännelse.
Kanske är det så att det sistnämnda
gäller i dubbel bemärkelse. Män som har sex med män tycks nämligen
överge Pride och över huvud taget ta avstånd från woke och
identitetsvänster.
Enligt opinionsmätningar i de tre största
västeuropeiska länderna finns det mycket som tyder på att Reform UK i
Storbritannien, Rassemblement national i Frankrike och Alternative für
Deutschland i Tyskland i dag är de enskilt största partierna inom
gruppen. En liknande utveckling kan skönjas i Sverige.
Skälet till
det kan delvis stå att finna i det som ligger bakom att en förare rusar
sitt fordon rakt in i en folkmassa under Berlins Pridefirande, liksom i
den opinionsmätning som Stockholm Pride har gjort ett stort nummer av i
år, som visar att inställningen till homosexualitet och homosexuella
bland unga män i Sverige har blivit kärvare. Massiv invandring från
muslimska länder i Mellanöstern för helt enkelt med sig förändringar när
det gäller faror och attityder.
Vilka representerar Pride?
Så
vad och vem är det Pride i allmänhet och Stockholm Pride i synnerhet
egentligen representerar i dag? Det är i vart fall inte homo- och
bisexuella baserat på vår läggning.
Vad jag ser är en ritual där
folk bekänner sig till ett påbjudet paket av läror och floskler, trots
att dessa på sikt äventyrar levnadsbetingelserna för just den grupp som
skulle stå i festivalens centrum.
Gycklarnas afton har blivit hycklarnas afton.
Ilan Sadé är jurist, debattör och tidigare partiledare för Medborgerlig Samling.
Den snedvridna vänstern går inte att känna igen för oss som var engagerade inom 60-70 tals vänstern. Att öppet homosexuella ställer sig på Irans sida är totalt obegripligt. Denna islamist stat avrättar nu varje dag många vilka har demonstrerat för ett annat samhälle. Homosexuella har Iran avrättat ända sedan 1979. Hur många bilder har jag inte sett genom åren på hur unga människor dinglar i rep . Allt från byggkranar till andra platser.
Hur nu dagens unga kan hylla Iran är för mig fullkomligt obegripligt. Lägger inte ut några bilder för då tar blogger bort hela bloggen och hotar mig . Så har vår omvärld blivit de senaste fem åren.
Sanningen ska döljas både på internet som i massmedia.
DET är så ynkligt och faktiskt skrämmande att tankar från islamisterna ska påverka vårt någorlunda fria samhälle.
I snart alla sammanhang lyser denna påverkan från falska läror igenom, se bara hur tom simpel underhållning från Skansen ger islamisterna utrymme.
Det som hände i Berlin är tragiskt. Men vi är många som länge har varnat för att en av islamisternas måltavlor förr eller senare skulle bli HBTQ-personer.
Vad gör man med HBTQ-personer i islamistiska stater? Man dödar dem. I de flesta länder där muslimer är i majoritet är homosexualitet kriminaliserad.
Opinionsundersökningar i muslimska länder visar att det inte finns någon större acceptans för homosexualitet bland muslimer.
Och i Sverige har alla muslimska samfund sagt samma sak: att homosexualitet är förbjudet enligt deras religion, en religion som de anser bör få större inflytande i samhället.
Ju mer samhället islamiseras desto farligare blir det för HBTQ-personer. Ingen borde bli förvånad över det här. Det finns en motsättning mellan muslimsk invandring och ett tolerant samhälle.
Vad som kommer hända nu är att vänstern och Pride-rörelsen kommer stoppa huvudet i sanden och vägra prata om det här problemet. För de vägrar kritisera islam och islamister, även när vissa gruppers friheter och rättigheter är hotade av den muslimska invandringen.
Med en bakgrund som ledamot i riksdagens försvarsutskott engagerade han sig för att Sverige skulle öka sitt engagemang i internationella fredsfrämjande insatser för att därigenom bibehålla förmågor då regeringen beslutade att minska försvarsanslagen. Han arbetade också mot nedläggningen av Musköbasen utanför Stockholm och det helt nyrenoverade F10 i Ängelholm.
Han bor på Färingsö i Ekerö kommun och driver tillsammans med sin fru Katharina företaget Äppelfabriken, ett trädgårdscafé med butik och musteri. Ångström har länge engagerat sig för att få till stånd en ny och mer tillförlitlig haveriutredning av M/S Estonia, den passargerarfärja som förliste 1994 med 852 dödsoffer.[7] Han var tidigare ledamot i Exportkontrollrådet (EKR).[8]
När jag hörde Lars Ångström på Medborgarplatsen i ett tal på ett Ukrainamöte så blev jag lite förvånad.
I mina ögon i många år var han en "fredsängel" osv.
Nu i talet samt i många tal i många år efteråt har Lars varit glasklar över sitt stöd till Ukrainas folk. Inget hymmel om vapen!
Lars Ångström är ett bevis för att det går att förändras!
Rysslands brutala överfall på Ukraina har öppnat ögonen på många!
Svenska reformationsbibeln är här. Nu finns den nya bibelöversättningen i både fysiskt och digitalt format.
– Arbetet med översättningen har pågått i 32 år, säger Bo Hagstedt på Svenska reformationsbibelsällskapet till Världen idag.
■ Svenska reformationsbibeln finns sedan tidigare när det gäller Nya testamentet. Nu är versionen med hela Bibeln klar och tryckt.
– Det har varit ett omfattande arbete som har tagit lång tid. Vi har hållit på i 32 år, säger Bo Hagstedt på Svenska reformationsbibelsällskapet till Världen idag.
Svenska reformationsbibeln – eller SRB26 som den nya översättningen förkortas – är nu klar att skickas till alla som har beställt Bibeln i tryckt format. Men SRB26 finns inte enbart i pappersformat. Reformationsbibeln finns tillgänglig via apparna Mybible och Youyersion oavsett om man har en Android eller Iphone.
Utgivningen av Reformationsbibeln sammanfaller med att det i år är 500 år sedan den första svenska bibelöversättningen kom.
Vad skiljer Svenska reformationsbibeln från andra svenska bibelöversättningar?
– Vi är unika på det viset att vi går tillbaka till grundtexten som Karl XII:s bibel och King James version använder. Det gör ju att vi får tillbaka mycket av den text som försvunnit i andra översättningar.
Varför behövs det ännu en bibelöversättning? Räcker det inte med de som redan finns?
– Det behövs för att den här översättningen bygger på den rätta grundtexten. 90 procent av alla grekiska handskrifter ger stöd för den här texten. Vi tror att Herren har bevarat sitt ord, säger Bo Hagstedt.
