Att fly från ÖstBerlin! /Epoch Times

 BERLINMUREN BÖRJADE byggas i augusti 1961. Anledningen var att förhindra den stora flykten av människor till Västberlin. Innan murens uppförande hade tre och en halv miljoner människor hunnit lämna östblocket. Redan under murens första sex år miste över 70 flyktingar livet. Totalt beräknas 136 personer ha mist livet i olika flyktförsök. Efter decennier av repression och otaliga flyktförsök från Östtyskland föll Berlinmuren i en plötslig och nästan ofattbar omvälvning. Tusentals östtyskar strömmade mot muren, och när vakterna slutligen öppnade portarna den 9 november, rev människor symboliskt ner delar av den fruktade muren. Det var ett ögonblick som världen sent skulle glömma: en påminnelse om att murar kan byggas, men också rivas när människors hopp och längtan är tillräckligt starka.

FOTO: EXPRESS/ARCHIVE PHOTOS/GETTY IMAGES.

Flyktbilen som gränspolisen bommade

EN AV DE MEST spektakulära och symboliska flykterna undan kommunistregimens förtryck skedde i en hastigt modifierad bil, med lågt däcktryck, som körde rakt under en av Berlinmurens gränsposteringar.

Från 1961 reste sig Berlinmuren som en symbol för det kalla krigets isande verklighet – en 43 kilometer lång barriär som skar rakt igenom hjärtat av en av Europas stora metropoler. Muren, byggd av betong och övervakad av beväpnade soldater, skiljde inte bara familjer och vänner åt utan representerade också det ideologiska gapet mellan öst och väst, mellan diktatur och demokrati. Bakom järnridån i Östtyskland levde miljontals människor under den socialistiska statens järnhårda kontroll, utan frihet att själva välja sina liv. Trots övervakningen och den ständiga hotbilden lockades otaliga östtyskar av tanken på att fly, att bryta sig ut och finna frihet i väst.

Det är en grå dag i Bonn när nyheten når invånarna. En man som går under namnet Heinz Meixner har genomfört en spektakulär, vågad och fräck flykt från Östtyskland till Västtyskland – bakom ratten på en klassisk Austin-Healey.

Österrikaren Heinz Meixner, 20, hade flyttat till Västberlin två år tidigare för att ta ett jobb som svarvare. Som utlänning kunde han fritt passera gränsen till Östberlin, där han på ett nöjesetablissemang träffade Margarete Thurau. Tycke uppstod, men när östtyskan Thurau ansökte om tillstånd att emigrera till Österrike blev svaret från den kommunistiska polisen att paret skulle gifta sig i Östberlin och sedan förbli där. ”Så fort jag hörde det”, sa Meixner, ”så bestämde jag mig för att få ut henne.” Och det var inte bara flickvännen som skulle fly till friheten, utan även flickvännens mamma.

Människor hade tidigare använt bilar för att fly Östtyskland: gömt sig under falska golvbrädor, klamrat sig fast vid undersidan av en bil eller, i ett minnesvärt fall, stuvat undan sig i motorrummet på en modifierad BMW. DDR:s gränsbevakningspersonal sökte dock oftast igenom bilar noggrant, och risken för att bli upptäckt och tillfångatagen med två gömda personer i bilen ansåg Meixner vara alltför stor. Så för att kunna genomföra en lyckad flykt var han tvungen att komma på en annan lösning.

Meixner gick grundligt tillväga. För att skaffa sig kunskap om den hårt bevakade, kommunistiska sidan av gränsövergången Checkpoint Charlie, stannade han sin skoter invid bommen som var den sista utposten mot väst. Han låtsades ha motorproblem, mätte snabbt höjden på bommen och noterade att den var drygt 95 centimeter från marken. Meixners nästa drag var att leta hos biluthyrningsfirmorna i Västberlin efter en sportbil som var liten nog att glida under bommen. Han bestämde sig till slut för en Austin Healey Sprite, som, om man tog bort vindrutan, mätte drygt 90 centimeter från marken.

Dagen för flyktförsöket körde Meixner hem till sin flickvän. När de strax efter midnatt den 5 maj 1963 närmade sig Checkpoint Charlie hukade Margarete i det trånga utrymmet bakom förarsätet. Hennes mamma var inklämd i bagageutrymmet. Framme vid gränspolisen visade Meixner sitt österrikiska pass för en vakt. Denne blev dock misstänksam eftersom bilen hade suffletten nere trots att det var kallt ute. Han vinkade därför Meixner vidare till tulltjänstemännen, så att dessa kunde genomföra en grundlig undersökning av fordonet. Men i stället trampade Meixner gaspedalen i botten, och sicksackade mellan olika barriärer innan han nådde fram till bommen. Han blev osäker på om han hade mätt rätt, men nu fick det bära eller brista. Han duckade samtidigt som han återigen gav full gas. Bilen formligen flög under bommen och in på västtyskt territorium. Väl på säker mark tryckte han så hårt på bromsarna för att få stopp på den näst intill skenande bilen att det blev långa bromsspår i asfalten. När Meixner väl nådde den västtyska sidan möttes han av jubel och applåder från en grupp turister som hade bevittnat hans djärva flykt.

Sammanlagt beräknas 136 personer ha dött i samband med flyktförsök, som företogs bland annat genom ballongfärder, tunnlar och seglatser under de 29 år som muren delade Berlin. Framgångsrika flykter som Meixners inspirerade fler att försöka. I dagens fria och förenade Berlin står resterna av muren kvar som ett monument över dessa desperata men modiga försök – en påminnelse om att viljan att leva som fri aldrig kan kuvas. ■