Vindkraften är en förlustaffär!

 

Lotta Gröning: Klimatpolitiken polariserar landet.

Konsensus i klimatpolitiken har skapat en tystnadskultur där politiska beslut och strategier inte får diskuteras. När det gäller vindkraften är konsensus tydlig och inte ens medierna granskar vindindustrin trots att hela branschen är konkurshotad. De som påpekar problemen utestängs från det demokratiska samtalet.

Det finns ingenting som polariserar landet så mycket som klimatpolitiken, och i dess spår de gröna näringarna. När det gäller klimatpolitiken är symbiosen mellan politiker och av dem utsedda experter tillsammans med medierna total. Hårda krav på lojalitet och en fostran av folket har lärt oss att vi ska re­spektera experter och politiker, underförstått att de alltid vet vad som är bäst för oss alla.

Att ifrågasätta klimatåtgärder som regeringar genomför är detsamma som att stämplas som klimatförnekare. Att ifrågasätta de gröna näringarna är som att svära i kyrkan. Allt möts med tystnad. Medierna är medspelare, de ser det som sin uppgift att följa den politiska strategin. Som avstamp tar de FN:s klimatpanel, enigheten är total om att allt som kommer därifrån är sant och vetenskapligt bevisat. Trots att FN:s klimatpanel både består av en vetenskaplig och en politisk del.

Det här är en konsensuspolitik som har skapat en tystnadskultur. I en tystnadskultur blir det obekvämt när människor ifrågasätter klimatpolitiken. Den starka konsensuspolitiken som råder i partier och mellan partier innebär att de flesta av sympatisörerna väljer att passa in. Bor de dessutom i städerna har de ingen erfarenhet av vindkraftsparker, gruvor eller stora industrier. Eftersom de har politikernas öra och dessutom är deras lojala supportrar har de inga problem med att göra sin röst hörd. Bor du däremot i en liten kommun med få invånare och dessutom i en by utanför centrum är du ensam med din kamp om att tvingas bo granne med en vindkraftsindustri.

Ingen bryr sig ifall värdet på ditt hus halveras eller vad bullernivån gör för din livskvalitet. Du får en etikett som bakåtsträvare och besvärlig, ofta har du kommunalrådet emot dig eftersom hen följer sin partilinje och tror på löften om jobb och badhus. Lokaltidningarna skriver om projekten utifrån etablerarnas och politikernas synvinkel. Har du tur tar de in en nyhetsartikel om missnöjet, annars är du hänvisad till insändarsidan. Projektörerna och politikerna däremot får sina artiklar publicerade på debattsidor, det finns forskning som tydligt visar detta. Därtill har många lokaltidningar slutat att skriva om motståndet mot vindkraft. På ledarsidorna sitter partipolitiska skribenter som i regel för fram moderpartiets synvinkel. Med andra ord är du en avfälling, en obekväm människa som inte förstår vikten av klimatpolitiken. Det visade ledarskribenten Jonas Bergström på tidningen Ångermanland när han tydligt klassificerade vindkraftsmotståndarna;

”Det finns sex olika typer av vindkraftsmotståndare:

1. Old school-gänget. De är emot all vindkraft. Vissa av miljöskäl, ’vindkraften slår ihjäl örnarna’. Andra av hälsoskäl, ’vindkraften förstör män­niskors hälsa’.

2. Inflyttade sörlänningar/tyskar. De har ofta en exotisk bild av norra Sverige och blir besvikna när skogen blir något annat än en fond för deras instagram.

3. Norrlänningar. De ser vindkraften som en del i utsugningen av norra Sverige och anser att vi får tillbaka alldeles för lite från både vatten- och vindkraften. Denna grupp tycker att det ska byggas i Stockholm i stället.

4. Stockholmare/sörlänningar. Vissa av dem är kärnkraftskramare med ett irrationellt motstånd till vindkraft. Andra har inte något emot vindkraft, men tycker inte att den ska byggas just hos dem ’där det är så fint’.

5. Zlatan-gänget. De som är mot vindkraft om den hotar värdet på deras investeringar.

6. Renskötande samer. Den grupp som har alla störst anledning att vara mot vindkraft, då ny forskning visar att vindkraft är förödande för rennäringen, men som tyvärr hörs allra minst i debatten.”

Centerpartiet, som en gång i tiden stred för landsbygden, jordbruket och människors möjligheter att leva utanför städerna, har bytt fot. Partiet anser att satsningen på vindkraft, som nu håller på att ödelägga stora delar av landsbygden, är den absolut viktigaste fossilfria energikällan. Det är väldigt tydligt att centerrörelsen hjälper skogsägare som upplåter sina marker till vindindustrin. De är förstås nöjda om de får minst 300 000 om året per vindkraftverk för besväret. Det är lättförtjänta pengar där marknaden har skapat skogsägare som hellre offrar sina skogar än vårdar och bevarar dem. Till saken hör att företag och kapitalstarka personer i städerna gärna köper upp skogar, inte minst i Norrland. Många har ingen relation till skogen mer än att den kan huggas ner, bli industriområde och generera pengar.

Med media i symbios med politiken finns ingen granskning av vindindustrin. Det blev tydligt när regeringen kom med sitt förslag på hur staten skulle ge fördelaktiga lån för att bygga ny kärnkraft. I P1:s studio fanns professorer för klimatsatsningar och miljöråd, där alla var motståndare till kärnkraft. De fick göra långa utläggningar om hur bra det var med vindkraft, hur fort den gick att bygga och hur billigt det var. Inte en enda motfråga om vindkraftsbranschens problem fick någon av intervjupersonerna. Det gäller generellt alla debatter i tv och radio där kärnkraft står mot vindkraft.

Politiker och medier låtsas inte om att hela vindkraftsbranschen är konkursmässig. Den forskning som finns på området tystas ner. Granskningen uteblir trots att ett flertal vindkraftparker gått i konkurs. Det är heller ingen granskning av det utländska ägandet. Det är så bra för Sverige för att vi får mer el, är vad många motståndare får höra när de förlorar sin livsmiljö. När parken väl är på plats och den ägs av Israel, Kina eller Luxemburg inser de att elbristen i kommunen är precis lika stor som tidigare. Elen stannar inte lokalt. Inte blir det några arbetstillfällen heller. Varför ska människor på landsbygden förlora sin trygghet för att regeringen tycker att det är toppen med utländskt ägande?

Dessutom är vindkraften inte särskilt grön om vi också tar med i beräkningen den påverkan den har på människor, djur och natur. Med vindkraftsindustrier ökar numera motståndet från både kommuner och medborgare och konflikterna kommer att bli värre. Få vill ha 250 meter höga vindkraftsturbiner i sin närhet. Vi ser det tydligt i södra Sverige där det bor mer folk än i Norrland och vindkraften hamnar närmare bebyggelse. Det bidrar också till att kommunpolitiker är mer benägna att säga nej till etableringar. Här måste de ta hänsyn till väljarna, eftersom de till antalet är fler.

Klimatpolitiken har kostat politisk trovärdighet och lett till polarisering. Tystnadskulturen har blivit ett flaggskepp som gör det enkelt att blunda för problemen och se på motståndarna som mindre vetande. Strategin har handlat om kvantitet. Är de få, som i Norrland – kör över dem. Är de många, som i södra Sverige, stämplas de som ovetande, och så drivs processen för nya vindkraftsparker tills kommunledningen fattar ett beslut. Eftersom många kommuner har utnyttjat sitt kommunala veto och säger nej har regeringen nu hittat en strategi: I höstbudgeten mutar man kommunerna. De ska få miljonstöd om de säger ja till nya vindkraftsparker. Det är partipolitiskt uträknad centralism – säg ja till vindkraftsindustrin, kör över dem som drabbas. Givetvis är möjligheten större för kommunpolitiker till partipolitisk karriär.

Lotta Gröning
Opinionschef

Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Kontakta journalisten: lotta.groning@epochtimes.se