Regeringsföreträdarna avfärdar dem som protesterar som odemokratiska, ociviliserade och destruktiva. Det är ett grepp som många historiker och statsvetare känner igen som ett steg i utvecklingen mot fascism, skriver femtio forskare vid Lunds universitet.
“När Kristersson vill stötta Netanyahus folkmord, då går vi ut på gatan – det är inte våra ord”. Strofen har ekat mellan husen under demonstrationer i Skåne och resten av Sverige under de senaste månaderna. Det är ett uttryck för nödvändigheten att protestera mot att Sveriges regering understödjer en högerextrem premiärministers politiska vision som vi anser är att fördriva ett folk.
Dag efter dag i sex månaders tid har bilderna av lemlästade kroppar, döda kroppar, förnedrade kroppar, sönderbombade städer och skräckslagna, svältande män, kvinnor och barn visats i medierna. Vad ska man göra? Vad är ett passande sätt att agera när regeringen stöttar vad vi betraktar som ett pågående folkmord?
När Kristersson nyligen besökte Studentafton i Lund ställde sig studenter upp i protest. Den som inledde ropade: ”33 000 människor har mördats i Gaza. 13 000 barn har mördats i Israels folkmord som du Ulf Kristersson och din regering har stöttat hela vägen. Ni har assisterat Israel att svälta ut Gazas befolkning. Ni är medskyldiga till folkmord. 33 000 liv på era samveten."
Som svar uttryckte Kristersson sin åsikt om hur ett demokratiskt samtal går till. Man ska inte avbryta varandra, förklarade han. Vi ska inte ha ett “gatans parlament”. Lunds lokala M-ledare Rasmus Törnblom sade att ”man ska ifrågasätta demokratisynen hos dem som väljer att sabotera det fria ordet och det demokratiska samtalet på det här sättet”. När Ebba Busch den 10 april talade i Göteborg ropade åhörare ”Blod, blod, blod på dina händer” i protest mot regeringens Israelstöd. Hennes svar handlade också om förstörelse: ”Vi noterar ytterligare några personer som inte vill ha samtal, som inte vill kräva ansvar, utan som bara vill förstöra”.
Regeringsföreträdarna avfärdar dem som protesterar som odemokratiska, ociviliserade och destruktiva. Det är ett grepp som många historiker och statsvetare känner igen som ett steg i utvecklingen mot fascism. Det är alldeles nyligen som den svenska Palestinarörelsen började använda taktiken att avbryta politikers offentliga tal. Innan dess gjorde den petitioner, skrev artiklar och genomförde demonstrationer, samtal och debatter. Regeringen har framhärdat i sin inställning. Därför krävs andra sätt att protestera.
När politiker påstår att de har ”samtal” med medborgarna är det viktigt att göra en maktanalys. Det går inte att jämföra den plattform politiker har att uttala sig från med de möjligheter studenter har att göra sig hörda. Att politiker beskriver förhållandet som jämbördigt är antingen skrämmande naivt eller avsiktligt bedrägligt. Skolbarn i Sverige lär sig att civil olydnad stärker demokratin. Det är en dimridå att kalla den form av engagemang som studenter visat för odemokratisk.
Den sociala ordning som regeringen vill skapa hotar demokratin istället för att vårda den. Politiska filosofer i olika historiska sammanhang har länge varnat för detta. Den så omhuldade svenska demokratin har blivit mer av en stagnerad tradition än den dynamiska process den borde vara, en process som kräver ständigt engagemang och anpassning till samtiden.
Den rådande inställningen har blivit att betrakta demokrati som ett automatiskt och evigt system där medborgarnas delaktighet begränsas till grundläggande politiska rättigheter och skyldigheter, som att rösta och lyda lagar. Samtidigt formas regeringsbeslut av företags inflytande, inkomstklyftorna ökar, välfärdssystemen försämras och medelklassen framstår som likgiltig.
En av utbildningens kärnfrågor, och då särskilt när det gäller universitetsutbildning, är att förbereda studenter för att vara aktiva medborgare i en demokrati. Det innebär att landets universitet behöver utbilda om olika perspektiv och värderingar och uppmuntra studenterna att föreställa sig och sträva efter en mer jämlik och rättvis framtid. För de studenter som deltar i sociala rörelser kan politiskt engagemang fungera som en form av informell utbildning, viktig för att möta en nyliberal, marknadsanpassad socialpolitik.
Utbildning inriktad på demokratisk medverkan är nödvändig för att rusta studenter för att möta samtidens utmaningar. På universitet i Sverige har studenter hindrats att demonstrera – om än tillfälligt – och visa solidaritet med Palestina på olika sätt. Det är oroande när det är just politisk handling som lyser med sin frånvaro, på alla nivåer i samhället.
Studenternas aktivism, mobilisering och motstånd visar en hoppfull strävan mot en mer djupgående form av demokrati. Människor kan lära sig viktiga demokratiska metoder, som kommunikation, samarbete, dialog, undersökande, empati, solidaritet, öppenhet och kollektivt handlande. Genom att kollektivt utmana orättvisor och skapa förutsättningar för välstånd går det att skapa vanor som krävs för att hålla en demokrati vid liv.
Vi vill tacka alla studenter som sätter sig in i komplexa och kontroversiella frågor och står upp för de slutsatser de drar. Deras arbete, ord och mod gör avtryck i världen, på gator såväl som i salonger. Betydelsen av det kan inte överskattas.
SKRIBENTERNA
Emma Eleonorasdotter, doktor i etnologi
Dalia Abdelhady, docent och lektor i sociologi
David Bowling, doktorand i idé- och lärdomshistoria
Karin Zackari, doktor i mänskliga rättighetsstudier
Victor Pressfeldt, doktorand i historia
Shirley Chan, doktorand i bibliotek- och informationsvetenskap
Camila Borges, doktorand i bibliotek- och informationsvetenskap
Nina Gren, lektor i socialantropologi
Norma Montessino, docent och lektor i socialt arbete
Oliver Scharbrodt, professor i islamologi
Lina Eklund, doktor i naturgeografi
Bruno Hamnell, doktor i idé- och lärdomshistoria
Rola El-Husseini, lektor i statsvetenskap
Anton Öhman, doktorand i historia
Falastin Salami, medicine doktor
Vasna Ramasar, lektor i kulturgeografi
Billy Jones, doktorand i etnologi
Diana Mulinari, professor emerita i genusvetenskap
Hanna Chahin, läkare och doktorand i molekylär barnonkologi
Phil Dodds, forskare i musikvetenskap
Muriel Côte, lektor i humangeografi
Maria Andrea Nardi, lektor i kulturgeografi och ekonomisk geografi
Carin Graminius, lektor i biblioteks- och informationsvetenskap
Jennifer Hinton, doktor i hållbar ekonomi
Simon Halberg, doktorand i etnologi
Signe Leth Gammelgaard, doktor i litteraturvetenskap
Daisy Charlesworth, doktorand i humangeografi
Karin Jedeberg, doktorand i Historia
Emma Shachat, doktorand i konsthistoria
Melissa García-Lamarca, biträdande lektor i hållbarhetsvetenskap
Cecilia Andersson, lektor i biblioteks- och informationsvetenskap
Barbara Magahães Teixeira, doktorand i statsvetenskap
Aaron James Goldman, forskare i religionsfilosofi
Thomas Olsson, adjunkt i musikvetenskap
Juan Samper, doktorand i hållbarhetsvetenskap
Anna Pardo, psykolog och adjunkt i psykologi
Josefine Löndorf Sarkez-Knudsen, doktorand i etnologi
Cansu Bostan, forskare i rättssociologi
Alexandra Nikoleris, doktor i miljö- och energisystem
Caroline Karlsson, doktorand i statsvetenskap
Alma Aspeborg, doktorand i etnologi
Andreas Malm, lektor i humanekologi
Kristin Linderoth, forskare i historia
Mikael Mery Karlsson, doktor i genusvetenskap
Maja Sager, lektor i genusvetenskap
När jag läst igenom detta så dels undrar jag var överfallet mot fredliga människor och mördandet av dem den 7 oktober 2023 finns med i deras hjärnor? I skriften de publicerat på SDS innehåller inte ens en suck över de kidnappade vilka sitter sedan 6 månader nere i någon utgrävd bunker, inte ens barnen får någon medkänska bland dessa underliga "lärda" i Lund!
Hur har de lärt sina läxor om ordet "folkmord" egentligen? De enda som använder detta ord är ju dagens islamister, ingen annan!
Det som kan kallas folkmord är den grupp nazihamas mördade den 7 okt, 1200 utvalda offer. Att man sedan runt om i världen ,även i Malmö åker runt och jublar över dessa mord förskaffar dem till historiens värsta soptipp ihop med tyska nazismen.
Nazihamas utlovar dessutom ännu fler massakers vilket också anhängarna jublar åt.
Den här bannbullan från ca 50 lärare på Lunds universitet är bara en bekräftelse att infiltration har pågått länge, det är inte bara fanatikern Andreas Malm längre.
Är det några som är "nyttiga idioter" så är det dessa vilka gör exakt vad vänstern i iran gjorde när islamisterna började ta makten. Hela Europas vänster på den tiden gjorde också denna tjänst åt islamisterna. Jag skäms än idag ,för att även jag som då tillhörde svensk vänster, stödde denna fullkomligt vanvettiga hjälp åt de kommande bödlarna.
Samma bödlar ser vi i detta sk Palestina och deras Iranska omgivningar.
Nu har de dessutom fått hjälp offentligt av Turkiets Erdogan, kurdmördaren!
När det gäller universiteten så ser vi samma galenskap och förräderi mot demokratin i de stora universiteten i USA där wokevänstern löper amok.
Nog för att vi i Sverige hade en vänster som stod stadigt på Stalin och Maos axlar men att få se dagens vänster stödja både antisemitismen och ren nazism ,det hade jag nog aldrig trott skulle kunna hända!
Slutligen, jag undrar vad studenterna i Lund får för undervisning från dessa lärare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar