Många tycker ju att det är en hög ålder och att man gjort sitt på jorden!
Pust och suck sa jag medan otrevliga känslor rusade genom hjärnan.
Jag fyller ju 82 i sommar och det kanske inte är så underligt om man ser hädanfärden runt hörnet!
Min hälsa har ju undan för undan blivit sämre och antalet piller har ökat.
Mycket dålig känsel i fötterna och ena stortån är helt död och går inte ens att röra på en millimeter!
Det gör det ibland farligt och det är tur att man ibland kan hålla sig i väggarna.
Att tänka på döden har jag hittills kunnat hålla mig från med tanken att det är ju naturligt.
Men som igår hände något som inte är vanligt, påminde om panik. En känsla vilken jag inte vill känna.
Så läser jag idag om en Facebook-bekant som svimmade och hamnade inom sjukvården med blodproppar i lungorna och alldeles på tok för högt blodtryck.
Själv har jag fått ner mitt blodtryck med medicin. Blodpropparna för x år sedan har aldrig återkommit.
Nej, nu får jag gaska upp mig med lite kaffe. Promenaden idag var skön,solsken och talgoxen kvittrade. Nästan som vår!
Och imorgon ska jag och Anne till Sergels torg och två-årsdagen av det ryska anfallet på Ukraina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar