Och att kriminalvården kommer att bli en av de mest kostnadskrävande aktörerna inom staten är det ingen tvekan om. Skjutningarna och sprängningarna ger långa straff för de som åker dit. Livstid döms ut allt mer.
Andra straff tex inom sektorn vård och omsorg ger också långa straff emellanåt. Kriminalvården siktar på att kunna hålla ca 27.000 människor inlåsta.
Vissa brott begås nästan till 100 % av män med invandrarbakgrund och det märks idag i vilka som sitter inlåsta. Ingen talar dock om denna kostnad när snacket går om "vinsten" med invandring.
Att risken är stor för att de kriminellas vänner söker anställning inom kriminalvården är så uppenbar idag.
Vi har redan sett domar och avsked från olika ställen i landet med personal som hjälpt kriminella.
Tom. polisen säger att de kanske är infiltrerade av kriminella?
"Vi såg det inte komma" kanske råder här också?
Per Brinkemo har i Bulletin skrivit det här tänkvärda: " Många myndigheter och funktioner i Sverige lider idag av växtvärk. Det blir så när man får en explosionsartad befolkningsökning. Det blir så när regeringar inte gör konsekvensanalyser och myndigheter blir fixerade vid värdegrundsarbete. Det blir så när klarspråk ersätts med nyspråk för att dölja misslyckanden och brister.
Läs även: DEBATT: Ta bort vården ur kriminalvården
För att förstå texten som följer kommer här först en ordlista i nyspråk.
”Utmaning” – egentligen; problem
”Vi såg det inte komma” – egentligen; vi gjorde inga framtidsanalyser
”Utvecklingspotential” – egentligen; misslyckande som måste rättas till
”Trångboddhet” – egentligen; bostadsbrist
”Normkritik” – egentligen; finns inget rätt och fel, nihilism
”Har varit naiv” – egentligen; har saknat kunskap, alternativt mod eller både och
”Arbetskraftspotential” – egentligen; arbetslöshet
”Alla människor är en resurs” – egentligen; ingen utbildning
”Platsbrist” – egentligen; för få fängelseplatser i relation till brottsligheten
Låt oss av alla krisande myndigheter välja en – Kriminalvården. Den står inför, om vi nu talar nyspråk, inför en fantastisk utmaning eftersom flera regeringar varit naiva och inte sett det komma. Det är därför en myndighet med stor utvecklingspotential.
De närmast tio åren måste Kriminalvården kraftfullt expandera eftersom den har platsbrist. Nya häkten och anstalter måste byggas, så att de nuvarande 9000 platserna blir 27 000. Idag har Kriminalvården runt 16 000 anställda men måste rekrytera så att de blir dubbelt så många.
Man ropar efter folk men trots landets stora arbetskraftspotential är de för få som nappar.
”Det är kanske vår allra största utmaning som vi har”, sa generaldirektör Martin Holmgren i Aftonbladet förra året. Jag vill inte vara negativ men frågan är om skrikandet efter personal inte snart förvandlas till ett ångestskri.
Precis som flera andra myndigheter startade Kriminalvården en podd – ”Utan att passera gå” – för att ”nå ut”. I den fick man komma ”under skinnet på dem som gör Sverige tryggare”. Den var ett sätt att locka ny personal men trots att man satsade stort – varje avsnitt kostade 129 000 kronor att producera och man lade ytterligare tre miljoner på att marknadsföra podden – gav det inte önskat resultat.
Man har fortsatt svårt att rekrytera, trots att utbildningen är betald och att man anpassar sig efter de sökandes kvalifikationer. På hemsidans ”Frågor och svar om utbildningen” lyder en; ”Jag har svårt att läsa och skriva”. Inga problem eftersom alla människor är en resurs; ”Om du upplever att du har läs- och skrivsvårigheter går det att anpassa utbildningen. Det gör vi i en dialog mellan dig, din chef och personalen på kompetenscenter.”
Redan idag har man allt för många anställda som är okvalificerade. Redan idag har man problem med hög personalomsättning, låg bemanning och stora arbetsmiljöproblem, förlåt, arbetsmiljöutmaningar.
För ett år sen släppte den LO-anslutna fackföreningen Seko (Service- och kommunikationsfacket) ”En rapport om krisen i kriminalvården”. Som titeln antyder är den inte skriven på nyspråk utan klarspråk.
Av 100 anställda svarar:
- 57 att Kriminalvården har små förutsättningar att klara sitt uppdrag
- 78 att det förekommer otillåten påverkan på jobbet
- 67 att de varit utsatta för hot och våld det senaste året (gäller dem som jobbar på anstalter)
- 32 att det är helt uteslutet eller inte särskilt troligt att de kommer arbeta kvar inom Kriminalvården om två år.
Wow! Den ljusnande framtid är vår! Vilka utmaningar Kriminalvården står inför!
Men myndigheten har i alla fall fått högre anslag. Utöver de dryga 14 miljarderna från tidigare fick de i höstbudgeten ytterligare 1,5 miljarder per år.
Läs även: Skogkär: Äntligen en regering på brottsoffrens sida
Om Kriminalvården har svårt att hitta personal och utmaningar med att behålla den befintliga, ligger efter i både planering och byggande av anstalter, och enligt de flesta inom myndigheten med all säkerhet inte kommer att klara sitt uppdrag framöver, ligger de i alla fall i framkant i sitt värdegrundsarbete.
Kriminalvården var den första myndigheten i Sverige som HBTQ-certifierades av RFSL berättar man stolt på sin hemsida. ”Certifieringen innebär bland annat att medarbetare vid respektive utbildningscentrum har genomgått en grundläggande hbtq-utbildning”. Och som om det inte vore nog: ”Det finns en plan för uppföljning och kvalitetssäkring.”
Jag blir ändå en aning orolig. Inte minst eftersom RFSL:s lär ut normkritiskt tänkande: ”Vi guidar er till ett mer normmedvetet perspektiv, en öppen arbetsmiljö och ett bättre bemötande.”
En öppen arbetsmiljö? Hm…
På kurserna har kriminalvårdare fått lära sig att inte ha fokus på själva normen, ”istället [för] på dem som utmanar eller inte lever upp till normen.” För personal som jobbar med professionella normbrytare – känns det inte… optimalt. Särskilt inte när det kommit allt fler rapporter om infiltration inom kriminalvården.
En intern rapport visar hur kriminalvårdare säljer information till kriminella på utsidan, har sexuella relationer med intagna och ger dem tillgång till mobiltelefoner. I Kriminalvårdens senaste årsredovisning beskrevs ökade risker för otillåten påverkan och infiltration som den enskilt viktigaste säkerhetstrenden. Flera anställda har dömts i domstol de senast åren men de flesta fallen når inte så långt. Misstänkta infiltratörer säger upp sig innan de hinner utredas.
Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva. Mer än att vårt land står inför en stor… utmaning.
Läs även: Lidström: Den svenska vanärans botten
Per Brinkemo
Per Brinkemo är kolumnist i Bulletin. Han har en examen i religionsvetenskap och har jobbat som journalist för både tidningar och tv, t ex Uppdrag Granskning. Under fyra år var han projektledare i en somalisk förening i Rosengård. Han är också föreläsare och författare, och har bland annat skrivit om klansamhällen i de båda böckerna "Mellan klan och stat" och "Klanen".
E-post: brinkemo@bulletin.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar