Internet har skapat nya fronter inom militära områden som desinformation och ideologisk subversion – vilka ofta används av främmande makter som ett alternativ till väpnad konflikt. Psykologisk krigföring har emellertid en äldre historia än så.
Begreppet subversion omtalades först av den kinesiske militärstrategen Sun Zi på 500-talet f.Kr., i hans klassiska verk Krigskonsten, där det står: ”All krigföring är huvudsakligen baserad på vilseledning. Att kämpa på slagfältet är det mest primitiva sättet att föra krig. Det finns ingen högre konst än att förstöra din fiende utan strid – genom att undergräva allting av värde i hans land.” Sovjetmakten förstod vikten av detta, och eftersom det aldrig var inom sovjeternas förmåga att besegra USA i en väpnad, militär konflikt, kom de i stället att göra psykologisk krigföring till en välkalibrerad vetenskap.
En avhoppad KGB-agent vid namn Jurij Bezmenov, som höll en rad föredrag i Nordamerika på 1980-talet, avslöjade exempelvis att endast 15 procent av KGB:s resurser användes för traditionellt spioneri i James Bond-anda. De övriga 85 procenten tillägnades enligt Bezmenov vad som i KGB:s språkbruk kallades aktiva åtgärder, eller ideologisk subversion. Denna form av psykologisk krigföring tillämpar metoder som desinformation, samt infiltration av politik, medier eller akademier, för att omstörta fiendelandet.
Målet är att framställa sovjetisk socialism eller andra ideologier, som ett alternativ till ”västerländsk imperialism”.
Västvärldens liberala klimat har en framträdande svaghet, nämligen dess mottaglighet för undergrävande aktioner och ideologisk subversion. I sin bok Love Letter to America från 1984 skrev Bezmenov: ”Syftet med denna process är att förändra din uppfattning av verkligheten till den grad, att trots en uppsjö av bevis på faran med kommunism, är du oförmögen att komma till vettiga slutsatser. Endera i ditt eget, eller i din nations bästa intresse.” Målet är att framställa sovjetisk socialism eller andra ideologier, som ett alternativ till ”västerländsk imperialism”.
Aktiva åtgärder äger rum i det öppna, under fanan av demokratisk liberalism, men för en lekman som är invaggad i informationsflöden på sociala medier eller tillvarons förpliktelser är det svårt att bli varse den sanna bilden. Bezmenov sade: ”Det är precis så det är menat att vara: likt den lilla visaren på din klocka. Du vet att den rör sig, men du kan inte se det.” Människor är i regel alltför distraherade, mentalt splittrade och fästa vid illusioner för att vakna upp. De som manipulerar andra förväntar sig att de flesta ska döva sitt samvete för tillfällig bekvämlighet – vilket de flesta också gör.
Vladimir Putin arbetade för KGB, och fortsatte i samma anda som chef för FSB. Foto: Rysslands presidentadministrations press- och informationskontor
En viktig del av KGB:s strategi under kalla kriget var att rekrytera så kallade ”nyttiga idioter”, endera från politiken, akademier, medier eller andra områden i samhället. Många av de framstående, så kalllade sovjetologerna i väst, bjöds in till Sovjetunionen helt enkelt för att de ansågs vara politiskt pålitliga. Om de var ärliga journalister med hög integritet var det emellertid högst osannolikt att de gavs ett visum.
I en intervju från 1984 gav Bezmenov sin uppfattning om vilken typ av person som var KGB:s främsta måltavla: ”Cyniska, egocentriska människor som kan se dig i ögonen med änglalikt uttryck och ljuga. De är lättast att rekrytera: individer som saknar moraliska principer, som antingen är för giriga eller lider av sin egen uppblåsthet.” Dessa individer, med en naiv, ofullständig förståelse av socialismen, eller som såg sig själva som mycket viktiga, värvades av KGB för att gå sovjetmaktens ärenden.
Imperiella Japan begrep faran med ideologisk subversion, och tillämpade därmed sin sakoku (isoleringspolitik) mellan 1603 och 1868, då handelsförbindelser med väst kraftigt begränsades. Västmakterna lyckades därför inte kolonisera Japan, eller subvertera landet avseende dess kulturella och religiösa värden.
Enligt Bezmenov kunde ideologisk subversion delas in i fyra steg: demoralisering, destabilisering, kris, normalisering.
Demoralisering är ett skede som tar mellan 15 och 20 år, vilket, menade Bezmenov, är det minsta antalet år som krävs för att utbilda en generation i den marxist-leninistiska ideologin. I denna process blir det nödvändigt att undanröja alla traditionella motkrafter och nedvärdera landets symboler, eftersom det är lättare att bryta ner ett folk utan nationell identitet.
All sorts ungdomskultur som är ytlig, meningslös eller som uppmanar till uppror mot familjen främjas, och antisociala skurkar framställs som offer för socioekonomiskt förtryck, medan poliser utmålas som grisar och fascister.
En beprövad marxist-leninistisk strategi för att skapa polarisering och missämja är att liera sig med samhällets avskum: ”trasproletariatet”, som Karl Marx kalllade det. I den tidiga sovjetrepubliken släppte krigskommissarien Lev Trotskij exempelvis ut dömda brottslingar, för att de skulle driva runt på landsbygden och terrorisera, våldta och döda befolkningen. Sovjeterna tvångsförflyttade på förhand bestämda kvoter av folket i ockuperade områden till Sibirien, samtidigt som man genomförde massinflyttningar av råbarkade främlingar. På så sätt splittrades den lokala samhörigheten, otryggheten spred sig och nationalkänslan blev krossad.
Målet är att splittra samhället och att skapa falska tudelningar, där friktion byggs upp kring ickefrågor
Målet är att splittra samhället och att skapa falska tudelningar, där friktion byggs upp kring ickefrågor som eldas på och förvrids, tills de blir till ämnen för kontroverser utan möjlighet till försoning. Ungdomen stöps i kampfilosofin, vilken alienerar dem från traditionell kultur och ett balanserat, rationellt tänkande. Utan goda tankar ser alla varandra som fiender, men ingen vet att söka roten till rötan i det hatiska mänskliga hjärtat.
Bezmenov sade: ”De är förorenade. De är inställda på att tänka och att reagera på särskilda stimuli enligt ett särskilt mönster. Du kan inte förändra deras sinnen. Till och med om du exponerar dem för sanningsenlig information, och bevisar att vitt är vitt och svart är svart, så kan du ändå inte förändra den grundläggande uppfattningen, samt logiken i deras beteende. Med andra ord, dessa människor … – demoraliseringsprocessen är komplett och oåterkallelig.” För att vända strömmen skulle det krävas ytterligare 15 till 20 år för att utbilda en ny generation med traditionella värderingar.
Sovjetunionen var ett stängt land, medan västvärlden var liberal och öppen. Detta ledde till att desinformationen mellan blocken till största delen var en envägstrafik. Foto: Alexander Nemenov/AFP via Getty Images
Det andra steget, enligt Bezmenov, är destabilisering, vilket är en process som tar två till fem år. Det syftar på den tid då samhället är psykologiskt desorienterat, staten har drabbats av inflation, när politiker endast tänker på sig själva, demokratiska institutioner har slutat fungera, moralen är i botten och brottslighet har blivit en epidemi. Dessvärre bär dåliga idéer ofta frukt först efter en längre tidsperiod, och när förfallet redan är ett faktum är det desto svårare att vända skutan.
Detta leder till det tredje steget, kris, vilket är en process som vanligtvis tar två till sex månader. Krisen syftar på att viktiga samhällsinstitutioner eller myndigheter kollapsar, och marxist-leninisterna utnyttjar den tillfälliga svagheten till att gripa makten i landet genom löften om jämlikhet eller rättvisa. När situationen urartar till den punkten kan den enda utvägen ibland vara att införa militärdiktatur, som i Tyskland 1933, efter att kommunisterna hade destabiliserat landet till en farlig punkt. Men i det läget kunde Pandoras ask inte stängas igen, och de falska tudelningarna hade redan gjort grannar till fiender.
Det fjärde och sista steget i den ideologiska subversionen kallas normalisering, och kan fortgå i all evighet. Det är ett uttryck som myntades av Leonid Brezjnev, när de sovjetiska stridsvagnarna rulllade in i Tjeckoslovakien i augusti 1968 för att ”normalisera” läget efter de folkliga upproren under Pragvåren. Bezmenov sade: ”Det besegrade landet fördes med kraft till det normala tillståndet av socialism: det vill säga, underkuvande.” Som ett led i ”normaliseringen” behöver marxist-leninisterna vanligtvis nedkämpa fickor av motstånd, befästa sin makt, och även ge alla naiva vänstersympatisörer sin lön, vilket ofta inkluderar att fängsla, eller att eliminera dem.
Bezmenov förklarade anledningen: ”Därför att de vet för mycket. Helt enkelt därför att, du förstår, de nyttiga idioterna – de vänsteranhängare som idealistiskt tror på det vackra i sovjetisk socialism eller kommunism eller vad det än är för system – när de blir desillusionerade blir de dess värsta fiender … de tror att de ska komma till makten. Det kommer aldrig att hända, såklart. De kommer att ställas mot väggen och skjutas”, sade Bezmenov.
Kontakta skribenten:
sebastian.lindgren@epochtimes.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar