Bravo Tove på Svd!

 

Man får ge Ebba Busch att hon håller sig kvar i det offentliga blickfånget. Den här veckan tack vare Elle-galans beslut att porta henne, enligt DN efter att galavärden Kakan Hermansson lär ha krävt detta. Och skälet till Hermanssons krav lär ha varit Ebba Busch omdiskuterade lördagsintervju, som jag skrev om förra veckan. Ebba Busch själv såg till att få användning för sin klänning ändå, ty i fredags poserade hon i parken framför Rysslands ambassad, i en kreation av den ukrainska designern Ivan Frolov: ”Hans kläder blir en symbol både för Ukrainas frihet och hans viktiga kamp vad gäller mänskliga rättigheter och HBTQ-personers rättigheter, som är på tillbakagång i flera europeiska länder.” Smart drag, för kläder och mode kan också vara politik, så att som partiledare gå på glamourös fest kan givetvis vara ett tillfälle att göra en poäng, liksom Alice Bah Kuhnke gjort flera gånger på Nobelfesten. Och bättre budskap än det Busch valde är svårare att finna i nuläget. Så vad ska man säga om Elle-galans agerande? Att först bjuda in, för att sedan meddela att inbjudan inte längre gäller. Förutom det uppenbara etikettsbrottet är det ett tecken i tiden. Det finns flera kommersiella arrangörer som så gärna vill kapitalisera på "rätt" socialt kapital och sola sig i kraften som finns i politiken. Helst sådant som kan framstå som modigt ställningstagande, men utan det minsta risk inblandat (och då är det ju inte så modigt). Elle-galan får göra som den vill, givetvis. Det är privata pengar, plattform och publik. Men det är pikant att den valde just Kakan Hermansson till värd, som efter att ha twittrat hånfullt om Malexandermorden, fick sitt kontrakt med Audi uppsagt och sedan bad publikt om ursäkt. Hon blev förlåten, och fick komma in i värmen igen, från vilken hon nu utvisar Ebba Bush. Ett slags den-med-dokumenterad-skuld-kastar-första-stenen-installation. Vad Elle-galan som ju ändå får kallas proffskommunikatörer vill skicka för budskap med detta beslut, är dock svårt att förstå. Men några heta kandidater bör vara: 1) ”Yttrandefrihet är inte vår kulle att dö på” (vi håller ju inte på med politik, liksom), 2) ”Åsiktskorridoren är en catwalk” (f ö en generell beskrivning av sociala medier), 3) ”Vägen till gästlistan går genom värdens välvilja” (sant i de flesta sammanhang). Eller så var det bara så att värden hotade att ställa till med ett j-a publikt liv och det var för kort tid att byta värd och fixa outfit och repetera, så det var enklast att gå kravet till mötes. The show must go on. Tove Lifvendahl, Politisk chefredaktör