En gång i tiden gick jag och Jan sida vid sida , han med cykel och barn, till USA:s ambassad där vi protesterade mot USA:s krig i Indokina. Vi småpratade såsom människor gör. Inget stöddigt hos honom då.
Jag var hemma hos Jan och hustruns bostad på Vallhallavägen, ett vanligt hem med människor i ett möte som var så vanligt på 70-talat. Jag tror det rörde som om den sk kvinnofrågan!
När jag läser intervjun i AB så framtonar den människa som jag sedan många år tycker så illa om.En klassisk bracka!
En del människor klarar inte av att bli rika helt enkelt!
Jag känner andra med samma politiska bakgrund som också har blivit mycket rika men dessa är samma personer som när vi klistrade plakat på 70-talet.
Att jag tar till Maos gamla ord sockermantlade kulor ska jag förklara för de som inte vet.
Mao skrev en uppsats en gång om hur partimedlemmar kunde förändras. När man får pengar och blir känd och börjar umgås med personer med andra värderingar så utsätts man just för beskjutning av dessa sockermantlade kulor och blir skadad. Ändrar åsikter och börjar just att bli en bracka.
Till och med matvanorna förändras!
Det enkla duger inte längre!
JG säger ibland att han är socialist, jojo, det sa Hitler också. Eller Bresjnev med sina 50 bilar i garaget.
Eller Honnecker med sina guldkranar i badrummet!
BRACKOR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar