Vaknar vid tre inatt av en återkommande otrevlig dröm. Jag har ju i hela mitt liv känt mig övergiven och har svårt att förstå att någon kan älska mig eller åtminstone tycka om mig. Allt började redan i tidig barndom i ett hem där för all del allt skulle vara helt och rent men tomt på kärlek till det lilla barnet.
Ofta blir man skadad för livet då!
Drömmen förde mig tillbaka till att jag blev övergiven av hela min familj och jag ropade åt dem att de kunde dra åt helvete.
Sen vaknar jag med en mycket obehaglig känsla som sitter i även när jag är vaken.
Läser Världen idag och de uppmärksammar två olika ting, dels hur 1.3 milj. muslimer inte kan byta religion och dels att det är 60 år sedan författaren Hjalmar Gullberg avled. Men de är finkänsliga och berättar inte att han tog sitt liv genom att göra som Vilhelm Moberg dvs gå i sjön.
Bägge två hade förlorat hoppet om samhället och livet. Vi människor gör detta ibland och för många återstår bara att ta sitt liv.
Själv var jag totalt nere i 30 års åldern och gjorde två försök att ta mitt liv men misslyckades.
Flyttade (flydde) från staden till ett nytt liv för att överleva.
Svårt för många att förstå när man tar ett sådant steg i livet. Men ibland måste människor totalt bryta för att rädda sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar