Att i början på 80-talet komma ner till DDR var som att stiga ner i en historiebok och befinna sig långt bak i historien.
Att glida förbi nedstänga tunnelbane-stationer med några lampor lysande så att skumrasket framstod som på en gammal film var nästan kusligt. Dessa stationer hade varit stängda ända sedan kriget.
Som passagerare fick man bara åka samt gå upp i ÖstBerlin på några få ställen där de hade kontroller. Att stiga ut i dagsljuset från Friedrichstrasse blev en chock för näsan. Stanken av dålig bensin och brunkol retade slemhinnan i näsan.
Vi gick därifrån upp till Alexander Platz, på den tiden ett nästan tomt stort torg. En krog fanns där med för oss svenskar ovanligt billig mat och dryck.
Mitt på torget fanns det en vagn där en familj från Kina sålde utmärkt korv. De hade dessutom både starköl och snaps att sälja. Billigt!
Men i övrigt fann vi några affärer där det var tämligen tomt på hyllorna. Ett fattigt Berlin till skillnad mot västberlin.
De flesta hyreshusen var i mycket dåligt skick eftersom inget underhåll gjordes. Låga hyror bidrog till att inga pengar fanns för underhåll.
Det höga TV-tornet , för övrigt byggt av svenskar, var det enda turistdragande på den tiden hit till denna plats vilken idag är en stor mötesplats och affärsplats i dagens Berlin.
Vi var många gånger till Berlin och kunde följa hela utvecklingen ända tills muren föll.
"Den antifascistiska muren" som kommunisterna sa. DDR var ett land som var så likt både NSDAPS Tyskland liksom Mussolinis Italien. Övervakning, indoktrinering, fängelser fulla av disidenter osv.
Disciplinen var hård precis som i tredje riket.
Angiveriet var omvittnet stort med ett STASI som växte för varje år.
Äkta socialism med andra ord!
Här ska du få några spretiga bilder vilka ändå talar för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar