93 år gammal så gav han till slut upp andan. Jag minns en intressant brevväxling med honom om alkoholism och hur man skulle bekämpa sådan. Han var på det klara med att inom vänstern dit vi bägge tillhörde så fanns detta problem dessvärre precis som i alla andra grupper av befolkning.
Vi var överens om att man skulle utan att skona någon se till att i alla sammanhang med partiet tex icke dricka alkohol i någon form. Det fanns så mycket gammalt elände med supandet inom KP . SKP (nuvarande V) kallades av ryssarna för "ölklubben på Kungsgatan 84"!
Vi brevväxlade om varför man inte skulle inneha aktier. Plus några brev som var väldigt personliga, det gällde hans mors död och hans beslut att inte gå på hennes begravning.
Ett minne förknippat med honom var från ett möte i Lund där hans hjärta mitt under ett tal började gå i otakt. Vi fick hjälpa honom av podiet och jag glömmer aldrig hans blick av förtvivlan.
Strax därpå genomgick han en stor hjärtoperation vilken även sändes på Svt som dokumentär.
Jan Myrdal var en mycket dominant man som talade mycket och ofta. I många stora viktiga frågor hade han ett synsätt som gjorde honom till en politisk extremist tex synen på de sk Moskvarättegångarna, Pol-Pot och massakerna på studenter i Peking!
När han la sig i arbetet i Fib och såg till att chefredaktören fick sparken pga av ett avslöjande reportage från Kambodja då fick jag nog och avgick ur styrelsen samt sa upp min prenumeration. Det vanliga baktalandet om min person kom också som ett brev på posten. Futtiga människor påstod både det ena och det andra men politik ville de inte tala. Om tex massmorden i Kambodja. Där tog jag avsked av vänstern för gott!
Jan Myrdals böcker om sin uppväxt och familj är dock mycket läsvärda. Men man ska veta att han till slut gick med på att de var fiktion i många händelser.Myrdals syskon har hela tiden sagt att han hittade på!
En mycket kunnig man inom många andra områden tex kyrkobyggnader. Expert på mekkanobyggande och skrev en bok om detta.
Att växa upp med Alva och Gunnar Myrdal som föräldrar var något han betraktade som en olycka. De behandlade honom inte så bra enligt honom själv. När han som barn skulle åka till USA och fadern skulle möta honom så hade han glömt att sonen skulle komma. Sant eller osant?
Ja, nu har han förenats med sina alla släktingar och får väl fortsätta diskussionen där i himlen med dem.
https://www.nytid.fi/2006/12/det-manskligas-nederlag/
https://inreexil.blogspot.com/2020/10/det-ideologiska-och-totalitara-forstor.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar