Sverker Myrenberg avliden!

God Granne!På Stadsdelsrådets årsmöte blev Sverker Myrenberg utsedd efter nominering av Kastanje-gårdens Vänner till God Granne. Sverker fick blommor, champagne och ett fint diplom som Britta Pärlebo har formgivit. Sverker lämnade nedanstå-ende text som tacktal.”Jag tackar så mycket för utmärkelsen. Jag känner mig väldigt hedrad!Jag har nu levt ett långt och i stort sett lyckosamt liv, och det har gett mig enhel del erfarenheter och kunskap. Jag är dessutom en gladlynt natur och vill gärna att dagen skall förflyta glädjefylld. Hur gör jag då? Jo, om jag kan hjälpa en medmänniska, vem det vara må, med någonting stort som smått, och jag då ser att mottagaren blir glad över den hjälp vederbörande fått, då blir jag själv glad, och det var ju min målsättning.Trots min ålder (87 år) är jag fortfarande i god vigör och lyckas nästan dagligengöra någon glad genom den hjälp jag kan ge. Det känns skönt! En extra positiv upplevelse är nu, att mina insatser inte har gått spårlöst förbi. Tack än en gång för utmärkelsen!!!Sverker!

Det är några år sedan när han  blev hedrad med denna titel men han var en vänlig själ.Hans bästa vän och granne hann att gå över till den andra världen lite tidigare än Sverker.

Bengt Westberg var också en vänlig själ. Jag har tillbringat många timmar hemma hos bägge.

Bengt Westberg framför radhuset där Sverker också bodde.

Jag gick förbi idag och tittade upp mot Sverkers fönster min vana trogen.
En för mig okänd kvinna rensade tomten från kvistar och jag började tala med henne. Det var Sverkers gamla hus! Hon berättade att han avled i höstas! Nästan 98 gammal!
Chock för mig som trodde att han levde fortfarande!
Men så har livet blivit.Nya människor in och de gamla ut!
Sverker var genuin skåning och hans dialekt fanns där. Arbetat som ingeniör hos SJ i många år. Stora projekt i sitt liv. Men det märktes inte det minsta skryt eller annat otyg hos honom.
En genuint fin människa precis som Bengt.

"Om man studerar Grannskapsklubbens första styrelse finner man Sverker Myrenbergs namn där. Det här var 1952. Skönstaholm var nyligen färdigbyggt, på sensommaren var alla hus bebodda. Ägare var stadens fastighetskontor. De just inflyttade skönstaholmarna skapade sin klubb för att få inflytande i förvaltningsfrågor, i förhandlingar med staden om hyrornas storlek, i kontakter med myndigheter. Men klubben hade även som viktigt ändamål att, som det skrevs i stadgarna, ”verka för gemensam nytta och trevnad”. Här kom Sverker in i bilden. Få, om någon, har betytt så mycket för den omtalade ”skönstaholmsandan” som han. Ande, anda, själ, karaktär. Vad är det? I Sverkers fall har det genom alla decennier handlat om outtröttligt arbete för det gemensamma lilla samhällets bästa och att oegennyttigt ge hjälp åt grannar som var i behov av det. Jag tittar i boken om Skönstaholm. Här kan man se en bild med den unge lekfarbrorn Sverker Myrenberg på ängen rakt nedanför huset han just flyttat in i med sin familj. Han leder den första vinterns skidtävlingar med alla skönstaholmsbarnen. Femtio år senare står på en annan bild den nu grånade Sverker på samma plats, vid Valborgsbålet, och håller tal till våren. Hans egna barn har för länge sedan flyttat hemifrån, hans hustru är död. Sverkers tal gäller hans starka önskan och förhoppning att skönstaholmsandan ska leva vidare, att en anda av gemenskap och oegennyttigt arbete för att bevara vårt lilla samhälle, ska leva vidare. Sverker flyttade ut ur sitt hus i hus 24, som han bott i sedan 1952, och in i ett rum på Stureby vårdhem. Ett par dagar senare flyttade den nyfödda lilla Hilma in lite längre ned i Sverkers länga. Livet i Skönstaholm går vidare. Sverker var en eldsjäl. Nu är Sverker död. Inget konstigt med det. Hans timmar var slut, som det heter hos Homeros. I april skulle Sverker ha fyllt 98 år. Men hans låga brinner fortsatt. Kan hans önskan och förhoppning leva vidare? Jag vill gärna tro det. Ulf von Strauss"

Där nere ligger husen där Bengt och Sverker bodde i så många år!