Ett dödsbud ikväll!

När det gäller människor vilka är gamla så blir det sällan någon överraskning. MEN lik f-b så när budet kommer så sitter man där och hickar till!
Det känns så konstigt att en människa vilken jag känt sedan 1955 är borta !
Nästa vecka ska jag sätta mig på tåget ner till Skåne för att kunna vara med de som sörjer.
Har man varit gifta i 63 år så måste det vara tröstlöst att förlora sin äkta hälft.
Livet är nu sådant och det kan vi inte göra något åt, vi är som allt annat i naturen. Vi har vår tid, murknar ner innan vi försvinner.
Trist är bara att så många måste lida så mycket innan befrielsen kommer med den eviga sömnen. (Är den evig?)

Men när det gäller min morbror Arne så har jag bara gott att säga om honom! Tack och farväl!