En helg i Malmö!

Jag och Anne åkte ner till Malmö med Garden Hotel som bas för våra utflykter, ett trevligt hotell mitt i stan. Vi fick sviten för blott ett tillägg för 200 kr natten och det var så skönt att få stora utrymmen att röra sig på! Tack Gardens hyggliga personal vilka ordnade detta fina åt oss.
Den här gången hann vi med en rundtur runt hela Öresund med strandhugg i Helsingborg och Helsingör där vi åt smörrebröd på fd Järnvägshotellet.

I Helsingör pågår alkoholförsäljningen på gatorna till alla svenskars stora förtjusning, priserna är fortfarande låga mot Sveriges priser!

Men trevligt är det i denna stad med en frihet på många sätt mot Sverige. Vi trivdes så bra och blev fint bemötta på den absolut heldanska krogen.
Dagen efter gjorde vi ett par timmars besök i Rosengård och sökte upp de två adresser på Hårdsväg där jag har bott

Det kändes enbart deprimerande och sedan när vi gick mot köpcentrum så låg där en MC sönderbränd .

Själva köpcentrum var för mig en chock, att arabiseringen av detta centrum var nästan 100 % var svårt att ta in i sinnet. Alla affärer vilka fanns där på min tid i området var BORTA!

Tack och lov så träffade vi en kvinna från Macedonien och vi talade länge med henne. Hennes trevliga och vänliga sätt gjöt lite olja på mina svallvågor i sinnet.Hon hade bott i Rosengård i 27 år men berättade också att hennes fyra barn vilka inte ville bo kvar där försökte övertala henne att flytta. OCH det var nog främst genom kriminaliteten med våldet som för dem var avgörande.

Skönt var det att få lämna detta "huckleområde" och åka ner på stan igen.

På lördagkväll gick vi på Västra Station och åt god mat ,ett ställe vilket kan rekommenderas på det varmaste.

Söndagen innan hemfärden ägnade vi åt att gå på botaniska bakom slottet och alla dessa underbara blommor. Deras kafé är också mycket bra med egna bakverk och drycker från närområdet.Morotskakan är helt underbar!

Intressant och mycket trevligt var när vi mötte ett muslimskt par och där vi kunde sitta en lång stund och snacka om allt möjligt. De berättade att söndagen var sista dagen för deras fasta. Allt medan vi satt och glufsade i oss god strutglass. Jag frågade den glada kvinnan hur det kom sig att hon inte täckte håret.Då skrattade hon hjärtligt och sa med glimten i ögat:"Jag syndar!!" Och så la hon på ett mycket smittande skratt igen .Tog mig i handen utan tjafs. Jösses så kul vi hade!

Då känner man hopp om människorna igen efter sådana möten.

De sa med en mun att de inte ville bo på Rosengård och var kritiska mot hur allt hade utvecklats där.

Jag har alltid sagt att det finns massor med invandrare vilka tycker exakt som vi svenskar gör i dessa frågor. Och de vet ju vad de snackar om eftersom det alltid är de som drabbas värst på alla sätt.

Som alltid när man är nere några få dagar så hinner man inte träffa alla de man skulle vilja träffa, "sånt är livet"!

Tåget hem blev också en påminnelse att inte tappa hoppet om de unga.Vi fick sällskap med en flicka på 17 år vilken hade varit nere på scoutläger. Lustigt nog visade det sig att hon bodde i samma samhälle som Anne, Gustavsberg!

Vi tre talade nästan oavbrutet med varandra hela resan hem och denna flicka var så öppen och klok i sina tankar och mycket påläst i en rad frågor. Vi kunde tom. tala om Kina och dess sk kommunism.

När hon själv drog upp frågan om den skola hon har tvingats gå i under alla år och hur illa hon tyckte om slappheten i denna skola så blev jag "nästan" förvånad! Det är inte ofta jag hör unga vara så klara över varför svensk skola har blivit så som den är.

Nu är jag som sagt var hemma och den egna sängen ÄR BÄST!