I slutet av sextiotalet så blev jag vald av min fackförening SIF till jämställdhetsombud. Jag var den första mannen i Nyby Bruks SIF-klubbs historia att som man bli vald.
Kvinnor hade i alla år suttit valda. Ett spännande arbete inom facket tyckte jag men insåg inte då hur partiska företaget var mot de manliga anställda när det kom till kritan.
Jag ska nöja mig med ett exempel!
På försäljningsavdelningen jobbade en kvinna och flera män. Hon sålde bäst av dem enligt de siffror vi kunde få tillgång till men hon tjänande flera tusen kronor i månaden sämre!
Jag gick stenhårt in för att lyfta hennes lön i de förhandlingar som facket förde.
Vi lyckades också att få hennes lön åtskilligt närmare männens löner.
MEN när det gått ett tag så kommer sanningen fram. Företaget hade lyft samtliga mäns lön med lika mycket som kvinnan hade fått så skillnaden var åter lika stor.
Det gick tammetusan inte att rubba på denna orättvisa.
Så som det ser ut i vårt samhälle idag efter 40 år så förstår jag hur lång tid det kommer att ta, om det någonsin kommer att bli jämlika löner förstås. 70 år till kommer det att ta med den takten som man håller på med.
För mig och många andra är det fortfarande obegripligt att "världens mest jämställda land" kan hålla på med att ge folk lön beroende på vilket kön man tillhör.
Själv har jag ju de sista 20 åren i mitt yrkesverksamma liv arbetat i typiskt sk kvinnodominerat yrke och kan bara konstatera att den lön jag hade under dessa slitsamma år var usel. OCH usel blir också pensionen för främst kvinnorna men även mig!
Är det något sossarna ska skämmas över är det detta misslyckande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar