Visst är det överdrivet men det är väl den sortens vuxensagor som vi vill se.Det ska kittla med det övernaturliga.
Men jag kommer att tänka på döden istället. Inte så konstigt eftersom i Kings berättelser avlider det alltid en massa folk.
Vilket det också gör i det verkliga livet hela tiden. Senaste dagarnas dödsannonser har innehållit en del namn som jag känner till plus några som jag känt lite.
Många har varit yngre än jag eller omkring 70-strecket.
Janne Karlsson var exakt 80 och dit är det nu 5 år för mig om jag får vara med.
Var f.ö. hos doktorn i fredags och fick veta lite svar på prover. Allt var utmärkt utan långtidssockret som låg lite för högt. Har fått dubbla dosen på min medicin så får vi se vad som händer.
Har ju börjat fuska lite för mycket med det jag äter och måste skärpa mig om jag vill klara tio år till här på jorden.
MEN visst känns det konstigt att ha kommit upp i den här åldern där man snart kan lätt räkna de år som kanske är kvar.
När man är yngre kanske man också brottas med tankar om livet och döden men då kan man ofta lätt slå ifrån sig dessa tankar med ett skratt och säga att minsann, jag är ju bara 27!
Idag skrattar åtminstone inte jag åt dessa tankar. Det är så förunderligt att man går här på jorden en viss utsatt tid för att sedan försvinna och blekna bort i minnet hos de som kände mig.
Det är få vars minne varar i 100 år eller mer. Då måste du ha gjort något som får böckerna att minnas dig. Vi andra är skuggor!
Annes pojkar är realister, de säger helt frankt åt mig att jag är ju så gammal så att jag inte får uppleva tex nya tunnelbanan till Nacka!
Sen är det inte mer med det!
Tja, tänk om man kunde lära sig att ta livet med en klackspark och likaså döden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar