Det är lätt att sätta stämpel på andra!

Men det som idag bör uppmärksammas är denna rädsla bland människor att uttrycka sina åsikter.
I och för sig så är det svårt att veta om denna rädsla har vunnit ännu mer insteg mot förr, rädslan har nog alltid funnits.
På sextiotalet försökte tex LO att sätta stämpeln i pannan på arbetare som var kritiska på sin arbetsplats. De lokala facken fick kursmaterial där man talade om att de kritiska hade dåliga nerver och vanföreställningar.
Arbetarna valde ju fackrepresentanter vilka skulle föra fram kritiken så att den enskilde inte skulle råka illa ut. Men man såg ju vid bla. den stora gruvstrejken 1969 att facket var tyst och då fanns det några modiga arbetare som vågade stå upp för kritiken mot gasen i gruvorna.(Diesel)
Men det tog ett tag innan alla var med på båten.
Att bli kallad för en massa epitet är ju vanligt idag.   Vänstern har ju i många år varit med om att sätta agendan med sitt språkbruk tex kalla hederliga poliser för nazister  o.d.
Idag brunstämplar man folk så fort de råkar ha en åsikt i de frågor som blivit det etablerade samhällets paradfrågor.Flyktingar,romer osv.
Själv minns jag min tid inom sossförvaltningen i Malmö då jag då och då kallades rasist när jag behandlade människor från andra länder på samma sätt som de infödda svenskarna. Lika inför lagen dög inte för vissa! Men läs här :

Klicka på texten!