Dagens ämne är rädsla!

Ann Heberlein tar idag upp om rädsla på Ledarsidorna.
https://ledarsidorna.se/2017/09/och-nu-blev-det-dalig-stamning/

Jag har ända sedan jag gick i skolan  inte fixat att hålla munnen när jag har sett eller hört om orättvisor.
När jag sedan kom in i arbetslivet och gick på fackmöten så tog jag upp olika saker som mina arbetskamrater och jag tyckte var fel. De stod bakom mig men vågade inte höja sin egen röst. Vi bytte ut ordföranden för facket men då hade jag lärt mig att begära sluten omröstning vilket även fick de "försiktiga" att våga rösta.
I hela mitt liv har jag träffat folk som har sagt att de håller med mig men det har nästan alltid varit en "viskning" i örat.
Ibland kan man känna sig förrådd av de som säger en sak i enrum men sen när allt ställs på sin spets tiger.
Sånt känns trist och får till följd att man börjar att ligga lite lågt själv till slut. Det är jobbigt att känna sig förrådd.
Känslan av att så många är rädda för att säga sin mening i ett land med demokratiska värderingar ger dålig smak i munnen.
Detta utnyttjas också av olika krafter som sätter stämplar på människor som sagt sin mening. Smutskastning och drev skrämmer ju många från att yttra sig.
Den som öppet sagt att de tycker SD har många åsikter som de har sympati för behandlas ofta mycket illa.
Då finns ingen respekt för en annan människa och inget hyllande av att "tycka olika"!
Tystnadskulturen segrar tyvärr också då och HUR bra är det?