"TILL FRÅGAN OM DEN FÅFÄNGA JAKTEN PÅ ”RÄTTVISA”: När jag deltar i debatter om integration, mångkultur, assimilering, mångkultur, rasism och allt det där andra ni vet … då försöker jag utgå från det som format mitt medvetande; Marx och upplysningstraditionen. Det innebär att man resonerar med historiska exempel och fakta från sin samtid.
Men jag vet inte om det är någon idé att fortsätta på det sättet … kanske också för att det just i denna fråga är en helt annan sak som egentligen format mina ståndpunkter … något som inte har något att göra med Marx eller någon annan ideologi. Det är istället en fråga om personlig erfarenhet.
Jag släpar dock mindre gärna in just den sortens erfarenheter i debatten … men det kanske är dags nu när sådana som Judith Kiros och Daniel Boyacioglu gått i svaromål mot polisen Fredrik Kärrholms krav på att invandrare i förorten ska assimilera sig till den svenska kulturen (en text som förvisso inte är invändningsfri) – och de utgår som vanligt från sin upplevda ”verklighet” som då på ett mycket märkligt sätt för många blir den sanna bilden av invandrarnas situation.
Kiros menar att problemet är ”helsvensk ekonomisk ojämlikhet” som ställer invandrare utanför samhället medan Boyacioglu i sin text uppenbarligen försöker intala oss Jesaja 65:25 redan förverkligats i ”orten”.
Jag är så förbannat trött på att höra personer som Kiros och Boyacioglu gnälla om hur fint det är i förorten men hur det är ”strukturerna” som gör att bilar brinner och människor mördas.
Och just det … hur var det då med det personliga … ?
Jo … när mina föräldrar kommer till det här landet 1955 består deras ägodelar av vad de går och står i. Så är det när man varit statslös flykting i sju år.
De får en bostad i en liten bruksort där det bor knappt 200 personer. Min far får arbete på bruket.
En av de första saker de gör när de sparat undan lite pengar är att åka in till närmaste större ort och köpa en resväska.
Inget är säkert, man vet aldrig när man får ge sig i väg igen.
Men jag gissar att de tänkte att den här gången vore det fint om man fick lite bagage med sig … därför alltså: vi köper en resväska.
De förväntar sig egentligen ingenting av sitt nya land, men de är tacksamma för möjligheten att få arbeta och för att deras barn med självklarhet får gå i skola.
Allt en riktig flykting kan lita på är sin kropp och sin hjärna eftersom världen är så beskaffad att den är orättvis – den är alltid förbannat orättvis – så det bästa man kan hoppas på är möjligheten att få använda kroppen och hjärnan till att försörja sig och sin familj.
Hade Kiros och Boyacioglu dykt upp vid mina föräldrars köksbord och predikat hur eländigt det var med de samhälleliga strukturerna hade de vänligt men bestämt visats på dörren (nåja, kanske inte såååå vänligt) – inte för att mina föräldrar inte ansåg att det fanns strukturer som gjorde det svårare för den som var av utländsk härkomst att etablera sig i landet – men det viktiga för dem var att det inte fanns något som hindrade dem att övervinna de där strukturerna – det fanns inget som hindrade dem från att arbeta eller ibland till och med ha två arbeten, det fanns inget som hindrade dem från att lära sig svenska genom självstudier på kvällarna … och som sagt – deras barn fick gå i skolan och så fanns det bibliotek (som numera är allmänna lekplatser och centraler för försäljning av narkotika).
Sådana som Kiros och Boyacioglu har etablerat sig i kultursfären genom att som bårlärka och sarkofagtupp sjunga sorgesamma sånger om hur förtryckt man är i förorten – trots att inget hindrar invandrare och flyktingar från att lära sig språket och allt annat som behövs för att man ska komma in i samhället.
Något förbannat ”välfärssamhälle” fanns inte på mina föräldrars tid – vilket gjorde att de flitiga och strävsamma kunde bygga sig sin egen välfärd.
Visst finns det extremt många invandrare i dag i förorterna som är precis som mina föräldrar – och deras problem är inte ”strukturerna” – problemet är det självvalda trasproletariatet; de lata, våldsamma och brutala som förtrycker, utpressar … och om så behövs misshandlar eller mördar andra invandrare.
Men det låtsas inte Kiros eller Boyacioglu om, det gör heller inte alla medkännande så kallade ”vita”, det vill säga svenska kultursidesskribenter som inte har en aning om hur det är att växa upp som invandrare eller i förort och som tror att allt som är utländskt är bra (vilket antagligen beror på det klassförakt som den skrivande och ”kulturarbetande skiktet” alltid kännetecknats av och som får dem att se med milt förakt på arbetande människor – vare sig de är svenska eller utländska.
Det beror på att de själva befinner sig i en situation där de alltsomoftast är beorende av statens välvilja i form av pressstöd eller kulturbidrag … som de måste ha eftersom folk inte är beredda att betala för det som bjuds – de betraktar sig som offer och då blir det naturligt att hysa varma känslor för andra offer som också behöver statligt stöd. Dessa skikt ser sig alltså som offer för de arbetande massornas ”dumhet” och de ser invandrare som offer för ”strukturerna”.
Men det kommer ju att bli ett slut på det här.
En dag kommer hårt arbetande invandrare i förorterna att tröttna på slöddret som gör deras områden obeboeliga och organisera sig och banka skiten ur gängen.
Ska bli intressant att se på vems sida Kiros, Boyacioglu och kultursidorna ställer sig då.
Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk, och detsamma gäller invandrarna."
Jag har inga invändningar mot innehållet i denna text men vill tillföra några egna tankar efter en resa längst dessa områden i norra Stockholm där vi besökte bla Akalla och Husby.
Ett nytt skede håller på att växa fram i många orter och det är de inflyttade muslimerna. De märks överallt i dessa förorter och dessvärre ser man fler och fler småflickor iklädda hucklen. Mest påbyltade är både gammal och ung av kvinnligt kön från Somalia, deras hela klädedräkt avviker helt från övrig befolkning.
Vidskepelsen håller återigen på att erövra många samhällen i vårt land och de kommer nog aldrig ens på tanken att vilja komma in i vårt samhälle som de betraktar med fasa utifrån de värderingar de har.
Om de börjar med ett "uppror" så blir det inte för att modernisera sitt synsätt och levnadssätt tyvärr.De kommer att bli islamister, politiska sådana och alla tecken tyder på att denna process redan är igång.
Sverige har bevisligen i jämförelse med andra länder producerat mer IS-mördare än andra jämförbara länder.
Ju fler muslimer som tar sig in i vårt land ju fler "barnäktenskap" kommer vi att få skåda. Fler och fler vägrar sina barn den undervisning de enligt lag har rätt till. (Vad gör skolorna?)
Kraven på ett delat samhälle kommer att resas av ännu fler.Skilda badtider osv.
"De goda" i vårt samhälle jamsar med och låter vår gemensamma kamp för ett upplyst samhälle gå under.
Den tidiga arbetarrörelsen ihop med liberaler kämpade för upplysning,kunskap och mot all form av vidskepelse. Man kämpade för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män och kvinnor.
Självklarheter i ett modernt samhälle som håller på att naggas i kanten nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar