Ofta talas det om vikten av öppenhet. Frågan är vad de menar som i alla sammanhang hyllar öppenhet?
Jag tycker att jag ofta möts av isande tystnad när jag har använt mig av min rätt till öppenhet d.v.s. egentligen lagens rätt till yttrandefrihet.
Ett exempel är terrordådet på Drottninggatan . Jag ansåg att visst är det bra med både samling och blommor för att hedra offren för morden men att man måste kunna hålla fler tankar i sitt huvud.
När jag vill föra fram att man måste kunna gå till roten med det onda och bekämpa islamismen då utbryter den stora tystnaden. Min öppenhet omkring detta onda som finns närvarande på så många platser idag möts med tystnad eller påståenden att jag är någon slags fob!
När jag också har använt mig av öppenhetsprincipen och påtalat att Sverige handlar fegt när man inte stödjer de som kämpar aktivt mot islamisterna då händer exakt samma sak, tystnad!
Thomas Idergard intervjuas i en av helgens Svd och sätter fingret på en öm punkt:
"– Efter reformationen var Sverige länge avkapat från filosofiska influenser från kontinenten. Det gjorde Sverige partikulärt och odlande en myt om att landet står på egna ben, och har nått det alla vill ha. Kapandet av banden tror jag bidrog till ett märkligt politiskt högmod och det som brukar kallas statsindividualismen, att det bara finns en statlig makt och en massa individuella atomer. Det har gjort politik och offentlighet ganska ensidig, att man i debatten sällan kan tänka två tankar samtidigt, att val aldrig handlar om avvägningar och att livet inte får vara paradoxalt, då måste staten ingripa ungefär som Gustav Vasa fixade vår tro. "
Socialdemokratin har också fungerat enligt Gustav Wasas politiska tankar och många i vårt land har lutat sig mot staten i de flesta frågor.Det är därför Olof Palme blev så bestört när gruvarbetarna i malmfälten strejkade. Det var ju staten de strejkade mot och det var ju i hans och sossarnas värld som att spotta i kyrkan.
Så upplever jag fortfarande att mängder med frågor behandlas i vårt land. Sverige vet bäst, är bäst och behöver egentligen varken råd eller andras uppfattningar.
Ett graverande exempel på denna egensinniga politik var tex när man utan att tala med Danmark byggde Barsebäck endast några mil från Köpenhamn.
Sverige handlade totalt enligt "stormaktsprincipen" och körde över danskarna och deras folkliga motstånd mot detta verk.
Om jag som man framför öppenhet om känslor och tankar så som de flesta män fortfarande tiger om så möts jag av tystnad både från män och kvinnor.
Hit men inte längre verkar att vara principen de flesta följer trots hyllandet av öppenhet.
Detta märkliga land där alla säger så många saker men som det sedan visar sig bara vara tomma ord.
Det räcker med ett enda exempel och det är kvinnors löner i yrken inom de sk kvinnoyrkena (vilket ord). I femtio år har jag hört politikerna säga att kvinnor måste få samma lön som män. I femtio år har kvinnors pensioner släpat efter.
Ord och åter ord utan mening har det visat sig. Hade de talat sanning då hade vi inte haft så många kvinnor idag med en pension som det är svårt att leva drägligt på.
Försök åtminstone hålla två tankar i huvudet samtidigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar