Jag måste idag tillägga att om vi ser i vår nutid och IS och andra islamisters krig mot oss andra i världen så duger det inte att bara säga att vi ska älska varandra.
Det duger inte att lägga sina pengar bara på blommor så att det ser vackert ut. Bli förbannad, samla in pengar till de stridande som tar kampen mot islamisterna.
Kräv av vår regering att de stödjer de kämpande mer aktivt än vad de har gjort.Skicka moderna vapen till kurderna .Peka ut fienden . OCH för Guds skull, stöd de förföljda kristna i alla dessa muslimska länder där de dödas och måste fly för sina liv.
Låt inte mötet på Sergels torg bara bli en parentes i historien!
Då!
Så här arbetade vi med solidaritet för andra folks rättmätiga kamp mot en fiende som hade världens största krigsmakt på sin sida,USA. Ett krig som var fel från början tlll slut och också förlorades av USA. Men Vietnam hade över en miljon stupade varav otroligt många civila. USA släppte napalmbomber och brände ihjäl unga som gamla . Till slut fick vi hela Sverige nästan på fötter mot USA:s krig. På Norra Bantorget samlades 50.000 människor 1 maj 1972.
Läs här ur en bokrecension av Åke Killander och hans bok om DFFG.(De förenade fnlgrupperna) Äntligen kommer en bra bok om De förenade FNL-grupperna (DFFG), som 1965-1975 bedrev solidaritetsarbete för Sydvietnams nationella befrielsefront (FNL).
Det var till stor del DFFG:s förtjänst att Sveriges utrikespolitik förändrades under 1960- och 1970-talet.
Regeringen avvek från sin tidigare pro-imperialistiska an
passlingslinje och bedrev en alltmer solidarisk och själv-
ständig utrikespolitik.
Det gick inte av sig själv. De första FNL-demonstrationerna 1965 slogs ner av polis. Men FNL:arna lät sig inte provoceras utan fortsatte demonstrera fredligt. Till slut var de så många att polisen inte kunde göra något.
Läs här ur en bokrecension av Åke Killander och hans bok om DFFG.(De förenade fnlgrupperna) Äntligen kommer en bra bok om De förenade FNL-grupperna (DFFG), som 1965-1975 bedrev solidaritetsarbete för Sydvietnams nationella befrielsefront (FNL).
Det var till stor del DFFG:s förtjänst att Sveriges utrikespolitik förändrades under 1960- och 1970-talet.
Regeringen avvek från sin tidigare pro-imperialistiska an
passlingslinje och bedrev en alltmer solidarisk och själv-
ständig utrikespolitik.
Det gick inte av sig själv. De första FNL-demonstrationerna 1965 slogs ner av polis. Men FNL:arna lät sig inte provoceras utan fortsatte demonstrera fredligt. Till slut var de så många att polisen inte kunde göra något.
Något politiskt stöd hos arbetarrörelsen och den etablerade vänstern hade de inte. 1965 tyckte det gamla kommunistpartiet (blivande VPK) att det var alldeles för radikalt att kräva att USA skulle lämna Vietnam. Socialdemokraterna och VPK drev istället en egen Vietnam-kommitté som krävde ett mer allmänt ”fred i Vietnam” istället för ”USA ut ur Vietnam”. (För hur skulle USA bara kunna lämna Vietnam? Det skulle bli kaos och elände? Dessutom var det väl aldrig ens fel när två träter?).
Men redan sju år senare, 1972, samarrangerade DFFG, VPK, socialdemokraterna och det maoistiska KFML ett gemensamt första maj-möte. På Norra bantorget i Stockholm samlades 50.000 människor under parollen ”USA ut ur Indokina”. Samma år slöt alla riksdagens partier, alltså även moderaterna, upp bakom ett upprop i protest mot bombningarna av Hanoi.
Men redan sju år senare, 1972, samarrangerade DFFG, VPK, socialdemokraterna och det maoistiska KFML ett gemensamt första maj-möte. På Norra bantorget i Stockholm samlades 50.000 människor under parollen ”USA ut ur Indokina”. Samma år slöt alla riksdagens partier, alltså även moderaterna, upp bakom ett upprop i protest mot bombningarna av Hanoi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar