Två kvinnor i mitt liv!

Det här var min farmor, Albertina Högrelius född Ström 1875.
Sista gången jag träffade henne var 1967 , samma år som hon avled.
Då var hon senil men blev glad när hon fick se mig.Hon trodde hela tiden att jag var hennes son och kallade mig Bengt.
Min far hette Bengt och jag lät henne tro att jag var sonen , lät henne vara glad denna bland de sista stunderna i hennes liv när hon var vaken.
Varför jag skulle ha suttit och tjatat på att jag var Bengts son kändes ju rätt så meningslöst.

Det här är Ingeborg Högrelius, dotter till Albertina född 1904. Ett sorgligt öde trots  rik begåvning. Underbar pianist och fantastisk i köket med en matlagning som den bästa krogkock. Men ödet ville annorlunda efter en våldtäkt med en son som följd av detta hemska. Sonen lämnades bort och Ingeborg blev sk hemmadotter resten av sitt liv.
Sista gången jag träffade henne var en kort stund i Malmö, hon hade rest ner från Örebro för att träffa bla mig och min familj. Jag tror att det var 1979 men det trista var följande. Hon kom in och slog sig ner, jag serverade kaffe. Då reser hon sig upp och säger att hon måste gå. Uppträder besynnerligt och jag känner inte igen henne.En sorts panik i sina ögon.
Försöker att övertala henne att stanna en liten stund men det går inte.Jag måste till Lund för att träffa Anders Arborelius, säger hon och går.
Nästa gång jag har kontakt med henne via telefon så inser jag att det jag anade vid besöket också hade brutit ut. Hon mindes inte vem jag var!
Försökte ringa efter ett par dagar men hon sa då bara att hon inte visste vem jag var. La på luren.
Hon var som vi sa i Skåne, borta med vinden.
Ett ytterst trist slut på ett slitsamt och många gånger ett fattigt liv.