Min väg till KENT!

Min dotter Anna var 14 år och hade hittat fram till Kent. CD-skivor och bilder på väggen. Musiken rullade ut jämt från hennes rum och jag sa åt henne att dämpa ner depparmusiken! Så uppfattade jag Kent i början.
Sedan började jag lägga märke till de helt annorlunda texterna de hade mot vanliga popband. De ville någonting annat med sin musik började jag förstå.
Min andra dotter Sofia som var lite äldre än Anna hade redan sett Kent i Malmö bla på KB (Kulturbolaget).
Ju fler skivor som släpptes ju mer intresserad blev jag och följde med på olika spelningar med KENT och blev djupt berörd. Kent var ett mycket bra liveband redan i början och Jocke Berg har ju en utstrålning på scenen som få andra.
Vi till och med flög upp till spelningen på stadion, den vita spelningen, vilket också var en sorts vändpunkt för Kent tyckte jag. De kunde behärska även de stora scenerna.
Vi var 33000 på denna spelning och det kändes bra att se så många vilka delade intresset för Kent. Då började jag också märka att det inte bara vara ungdomar där utan man såg fler och fler lite äldre som lyssnade.
För ett par år sedan var vi i Malmö och hamnade bredvid ett äldre par och sannerligen de sjöng med i alla texter.
När jag talade med dem så berättade de att deras dotter hade för ett par år sedan skänkt dem biljetter till en spelning och de hade gått dit då.
Sedan var de fast som de sa och börjat gå på alla spelningar de kunde med Kent.

De senaste åren har ju Kent utvecklats i rasande fart och har använt text och musik plus ljusspel på ett ypperligt fint sätt. De senaste skivorna är ju mästerverk!

Nu sitter jag här och smälter intrycken från sista delen i Kents tillvaro och den spelning jag var på i Tele2- arenan i fredags. Lyssnar på den sista videon som släpptes idag kl 13.00 vilken finns på föregående blogg att kolla på!

Klumpen i magen finns där , faktiskt ännu mer nu sedan jag ett flertal gången har spelat den nya videon "Den sista sången"! https://youtu.be/L9FdqTXDg3g


Jag kunde nog aldrig tro i mitten av 90-talet att JAG skulle bli en så hängiven "fan" av Kent men så blev det.
De har funnits med i mitt liv länge nu och jag förstår de som nu är i 30-40 års åldern och hade Kent som idoler tidigt att de känner sorg.
Bilden på killen som gråter på spelningen uppskattar jag väldigt mycket, han visar öppet sin sorg och han ska ha STOR heder ! Även vi män har rätt att sörja och gråta utan att hånas!

Tack Kent för alla åren ihop.Alla goda spelningar jag har fått vara på!
Kungen är död, leve konungen!