Öppet brev till Mauricio Rojas!

Vi sågs då och då i Malmö för rätt så länge sedan. På olika möten och mötesplatser tex i Pildamsparken. I denna park höll vänstern av olika kulörer hov med musik och mat. Du var medlem i MIR på den tiden och jag i SKP- Solidaritetspartiet.
Vårt parti hade svårt för de Sydamerikanska grupperna vilka hyllade Castro och Che.
Vi var inte lika imponerade av dem och förkastade deras Sovjetbeundran. Kubanska kommunister var i våra ögon en sorts " äventyrssocialister" likt Errol Flynn, den gamle filmhjälten som befann sig på Kuba i närheten av Castro.
Politiken att skicka soldater över haven för att starta "revolutionen" var främmande för mitt parti.
En revolution måste komma inifrån och skötas av den egna befolkningen enligt kommunismens ABC.
Sovjet hade ju aldrig hållit sig till denna ABC utan trampat in i diverse andra länder för att "befria" dem med känt resultat.
I Afghanistan gick Sovjet emellertid på ett stort bakslag jämförbart med USA:s nederlag i Vietnam.
Nå, våra vägar gick åt skilda håll och nu kommer jag till den ursäkt jag vill ge dig. När du hade kommit ut ur socialistburen så skrev jag till dig och var både dum och hånfull.
Raljerade över ditt steg över till "klassfienden"!
Jag satt kvar i denna fängelsebur  fortfarande och begrep inte bättre.
MEN jag kom släntrande efter dig med några års mellanrum och idag står vi på samma plattform. Socialistiska tankar är nästan som ett obotligt virus, ibland blir man frisk fort men det kan ta sin tid också.
Så jag säger nu öppet till dig, förlåt mig för mina inskränkta ord vilka jag skickade till dig.

http://www.svd.se/socialismen-en-valmenande-men-oacceptabel-krankning/i/senaste/om/ledare