Återigen ett bevis att världen är så liten!

Vi satt på bussen på väg hem till Gustavsberg. Bakom oss satt två unga kvinnor med en fin hund.
Jag hörde att de talade en genuin skånska med tydlig Malmöstuk.
Efter ett tag började jag snacka med dem om den fina hunden som satt och kollade ut genom fönsterrutan, hon gillade helt klart att åka buss.
Det ena gav det andra och jag fick veta att de var systrar och Malmöbor. Den ena förstås numera Värmdöbo.
Systern från Malmö bodde vid Triangeln och jobbade inom psykvården och då ställde jag en fråga på måfå. Känner du Marja-Liisa?
Javisst , fick jag till svar. Där satt det!!
Sitter alltså på en buss rullandes på Värmdö och träffar en helt obekant tjej och så har vi en gemensam vän nere i Malmö!
Grejen var ju att Marja-liisa jobbar sedan många år inom samma yrke som den här tjejen så det var ju bara en chansning från min sida.