Vi tog båten från Trelleborg ner till Sassnitz för en hastig runda i hamnen för att köpa billig sprit. Så var vanligt när man bodde i Malmö och dessutom var SJ-anställd, fribiljett med tåget ner och lika på båten.
Nå , jag ska gå iland och skriver på mitt "visa" och som titel skriver jag "herr" samt betalar i västvaluta kostnaden för att gå 100 meter.
Men se det gick inte och jag är nästan säker på att det var Lars Ohly som satt i vaktkuren med skärmmössan på sig.
"det här går inte " sa han med myndig stämma. "Det ska vara ditt yrke, herr är fel"!
Kunde aldrig ana att den mannen skulle sitta där! Men jag minns nog rätt efter att ha läst vad han idag skriver på twitter. Han sitter och mästrar och ger sig på andra människor med ord som han inte borde ta i sin mun denne kommunist!
Han har i hela sitt liv understött regimer som mördat andra människor bara därför att de har haft en annan uppfattning.
Ohly var med och stödde Farc-gerillan med pengar så att de kunde kidnappa ännu fler. Han var en ivrig påhejare av DDR osv.
Om någon borde mer tala om de vedervärdiga länderna i östra Europa så borde det vara Ohly eftersom han har stora kunskaper om vad som hände där.
Men det lät vi nog inte varken få höra eller se.
Ohederliga vänsterpartister har vi vant oss att beskåda. Själv åkte jag och sju andra ur detta parti en gång i tiden. Vi hade bla. en annan syn på det som hade hänt i Tjeckoslovakien och INTE var det Ohlys synsätt kan jag lova.
Det som utspelas i Stockholm med pöbel som jagar människor som de tycker är "untermenchen" är förfärligt att skåda! Det kan ju knappast finnas en enda normal människa som ser något gott i det här oavsett vad man sedan tycker om kriminella pojkar från Afrika.
Det är politiken som ska angripas med demokratiska metoder, INGET annat!
Jag har i alla år varit emot alla sådana här aktioner oavsett från vilken sida dessa huliganer kommer från.
Det är polisen som ska agera, INGEN annan!
Wollter säger:" Det är korrekt att läget har skärpts i vårt närområde och hoten ökat.
Men inte österifrån, utan det är tvärtom västmakterna med Nato i spetsen
som i decennier har förstärkt och beväpnat sina lydstater vid Rysslands
gränser. Nu vill man inlemma de sista något så när fria gränsområdena.
Sverige och Finland."
Han har god hjälp av bla. dessa människor och de får mig att tänka på gänget runt omkring Arthur Lundqvist som på 50-talet inte kunde ta ställning mot Sovjet-Unionen . Tvärtom åkte han och hans gelikar ständigt till Moskva och frotterade sig med kommunisterna där. SKP-Vpk (nuvarande V) intog samma linje och försvarade allt som Sovjet stod för.
Tredje ståndpunkten kallades deras sk uppfattning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Tredje_st%C3%A5ndpunkten
KP med dess tidning Proletären är en av få rörelser vilka försvarar Stalin och de illdåd som skedde under epoken 1917-1990.
Att de nu så öppet ställer upp i försvar för Putin och hans illgärningar förvånar mig inte alls. De här människorna beundrar makten!
I Ryssland har man återuppväckt kulten av Stalin och detta har KP och alla de som bekänner sig som sanna kommunister också förstått och de vädrar morgonluft.
Skallet mot NATO är ju samma taktik som Lundqvist mfl. använde sig av på den tiden för att förvilla folk.
Faktum är att Sverige ända sedan 1949 har tillhört NATO men som passiv medlem.Sverige är inte med och bestämmer något utan det har man överlåtit till de andra staterna i Europa att göra . Ryssland har hela tiden också sagt detta!
Titta på den här bilden från en demonstration i Stockholm där Jan Myrdal var en av talarna . Där talades det inte om den fascism Putin står för med krig och erövring.Myrdal har sällat sig till KP de senaste åren och flera gånger varit 1 maj talare på partiets möten.
Hans försvar för Stalin är ju väl känt ända sedan 40-talet.
De är lika förvirrade som kommunisten Nils Flyg var under andra världskriget då han och hans kommunister hamnade i knät på Hitler. Nu är det Putins knä som gäller! PS Se på alla flaggor på denna bild från ett Nato-möte! Varför Sverige ska stå utanför är frågan?
Passa på att läs Helmerson :http://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-bra-att-kulturen-talar-nato/
Jag gjorde mig av med hyllmetrar med kommunistisk litteratur för många år sedan, allt från Marx Kapitalet till Maos samlade verk.
Det var inte lite som tömdes från mina hyllor men så skönt det kändes.
Jag hade insett i åratal att jag aldrig mer skulle öppna dessa sagoböcker mer.
De förmedlade inte några sanningar för mig längre utan bara tomma ord.
Praktiken ute i världens socialistiska länder hade visat mig och andra hur falska alla ord i dessa böcker är.
Många anser att dessa teorier är goda drömmar men jag ser annorlunda på detta!
I alla dessa utopiska tankar så finns hela tiden "makten" med .En makt till en ny elit som ska "leda" arbetarklassen som olydiga barn som inte förstår sitt bästa.
Diktaturen grinar öppet med sitt fula tryne överallt i den socialistiska världen!
Till skillnad mot Åsa Linderborgs gråt så känner jag fortfarande glädje över att ha gjort mig av med dels alla dessa böcker och dessutom slängt ideologin överbord.
Jag vill inte leva i ett socialistiskt land och jag vill inte se några andra folk förslavas på det sätt som alltid sker när fanatiker kommer till makten.
Historien har lärt oss en läxa!
Svenska tidningar var ofta lydiga redskap för regeringen under kriget, de undantag som fanns råkade ut för beslag och andra otrevliga bestämmelser tex transportförbud.
Var och en som läst dagens "under strecket" kan ju själv konstatera att Dagens nyheter med dess chefsredaktör ledde regeringens "tidningspolis"!
De tidningar som försökte berätta sanningen från alla fronter i krigets Europa (Arbetaren främst) beslagtogs och fick transportförbud. Den kommunistiska Ny Dag skildrade sanningen på sitt sätt, de följde Moskvas riktlinjer. Positiva till nazisterna när pakten Berlin-Moskva slogs fast. Tidningen skildrade bla. i ett reportage från Norge under ockupationen hur tyska soldater och norrmän umgicks och trivdes tillsamanns.
När pakten bröts så kom skildringarna om nazismen brott att skildras igen , dock aldrig ett ord om motsvarande på Sovjetsidan.
Men tidningen fick då transportförbud av myndigheterna.
Flera liberala tidningar råkade också illa ut under krigsåren tex Eskilstuna-kuriren.
Sanningen var satt på undantag.
Att det i Sverige dessutom fanns hemliga läger runt om i landets skogar var en hemlighet som också doldes noga. Dessa läger hade vakter med nazisympatier på somliga ställen. Läs boken" Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga" av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.
Oviljan till att ta upp hur Sverige genom sin sk neutralitet svek Europas folk och förlängde kriget med minst ett år enligt forskare har delats av alla de stora partierna.
Samlingsregerings skugga har visat sig långt in i nutid!
Dessa traditioner av att dölja sanningar har tyvärr också följt med in i nutid. Vissa ting är "olämpliga" att berätta för folket.
Sveriges dolda medlemskap i Nato är ett gott exempel på sådant skrymteri.
Vi är neutrala säger särskilt socialdemokratin, de som har kunskap vet att detta är lögnaktigt och "lede" fi i öster har alltid ansett att Sverige tillhör Nato.
Senare tiders döljande av olika sannningar om flyktingvågen och vad den har fört med sig är bara ytterligare ett exempel på hur tidningar självcensurerar.
Till vilken nytta kan man fråga sig? Till och med polisen i Sverige försöker dölja brott och sanningen om dessa brott.
Det här är en politik som får det att mumlas i busken och det i sin tur skapar utrymme för lögner att planteras vilka växer till "sanningar" .
Växtnäringen är ju allt från myndigheter, politiker och tidningarnas uteblivna fakta.
Rasismen får näring på detta sätt och det var väl aldrig tänkt av de som döljer sanningen.
Det är alltid bättre att skildra vårt samhälle och dess händelser sanningsenligt så att en diskussion kan föras på ett vettigt sätt och ev. lösningar kan få komma fram.
Ett tyst samhälle blir både ett obehagligt och farligt samhälle, det har vi ju sett nu en längre tid tillbaka med våld, hotelser och mord.
Samförståndet mellan regeringen och oppositionen genom den sk DÖ-överenskomelsen var bara ytterligare ett exempel på en totalt felaktig politik med ett synsätt nära det som rådde under andra världskriget med sin samlingsregering.
Ett sådant förhållningssätt föder bara misstänksamhet från oss medborgare vilka står utanför partiväldet!
Sverige har en lång historia av undfallenhet och oförmåga att formulera en politisk hållning vi skulle kunna vara stolta över. Tänk bara lite omkring den sk Baltutlämningen där man totalt vek sig för Sovjets krav.
Men så hade vi också en minister ,Sten Andersson, vilken inte ansåg att Baltikum någonsin var ockuperat av Sovjet!
Jag blir så varm om hjärtat när jag ser denna lilla video på lilla Penelope.
Ett så fint leende och de små ljud hon ger ifrån sig, hon är bara tre månader!
Jag läser i min förortstidning idag att inbrotten i trakten har ökat med 100% i december i år. Samtidigt plingar det i min telefon och där står att en man mördats och en är skadad i en skjutning i Norrköping. Landskrona har också haft skjutning med skador! Knivmordet på den unga flickan fladdrar bort från nyheterna snabbt. Här går det undan i Sverige idag. Barndomens lekar med knallpulverpistoler och "pang , du är död" har blivit verklighet. Vi lever i ett totalt förändrat land och det är väl inget konstigt när äldre människor säger att de inte känner igen sig längre. Vissa turer på tunnelbanan är man ju nästen ensam om att tala svenska språket och det är ju också något äldre kan känna som väldigt underligt. Dessutom har vi alla romer springande på dessa tåg för jämnan och de har blivit en mer pockande och har ibland svårt att ta ett nej.Nere i Stockholms city så springer alla skumma typer omkring dygnet runt och där får man verkligen passa sig idag enligt vad polisen säger. De själv är ju så trötta på alla dessa killar i låg ålder som det aldrig blir något klokt gjort med, de tas in ett par timmar sen släpps de. Eller rymmer från hemmet de blir satta på. Ner på plattan och centralen med fortsatta brott. Håll i plånboken och mobilen om du ska åka till Stockholm. Jag börjar liksom så många andra att bli trött på veligheten hos myndigheterna. Vi som blir brottsoffer är det ingen som bryr sig om och helst ska vi hålla tyst med vad som händer. Att sopa skiten under mattan har aldrig lönat sig, det är bara falskspel. Myndighetssverige bjuder in på att sk medborgargarden kommer att bildas som kommer att gå hårt fram med buset. När inte varken polisen eller de som regerar kan få stopp på alla dessa typer som våldför sig på vårt samhälle då kanske det bara återstår att beväpna sig?
I många år har nu vänstern i Sverige fått bedriva sin antidemokratiska politik, de har stört möten, överfallit och slagit andra människor.
Öppnat upp ett debattklimat på internet som har totalt förstört demokratiska samtal . Unga kvinnor ofta med sympatier för FI går till attack med argument som låter som tagna från tredje riket. Rasism sprids från dessa kanter på vänstern värre än vad nazisterna åstadkommer. Könshatet har blommat ut fullständigt och det är omöjligt att nå fram med argument till dem.
Feministerna har vandrat samma väg som Grupp 8 gjorde på sin tid , rakt in i väggen till en sekterism som är fruktansvärd att lyssna på.
Jag väntar bara på stridsropet att alla kvinnor ska vända männen ryggen och leva lesbiskt istället. Så blev det med Grupp 8! Sedan dog denna organisation sotdöden.
Tänk att denna lilla grupp av vänstermänniskor har så totalt förstört tankarna omkring att man ska hysa respekt för varandra och låta alla tala till punkt. Till och med den förfärliga Mao ansåg att man ska lyssna på vad minoriteten säger, de kan ju ha rätt. Nu har ju dessvärre minoriteten kunnat skaffa sig makt genom att ha sitt folk utplacerade på tex Aftonbladet, DN och även Svd. Radio och tv har i alla år haft en mängd med vänstermänniskor som vrider och vänder på sanningen.
Allt har gått ut på att täppa till truten på de som inte tycker som denna vänster gör. Man tar till alla möjliga fula knep alá Goebbels, svart och brunmåla när inga sakliga argument finns.
Lärofadern Goebells har lärt dem att spotta tillräckligt många gånger så fastnar skiten tillslut!
Den vänster jag tillhörde en gång lyssnade på vad folk sa och vi var aldrig mötesstörande utan försökte föra vettiga diskussioner. Det är en mycket bättre väg att gå men det innebär också att man måste ha kunskap och förmåga att lyssna.
Tomma tunnor skramlar mest är nog vad jag får säga idag om de som agerar med påken i hand!
Att vänstern går hand i hand med islamisterna vet vi ju och nu har vi dessvärre fått en regering som har tagit Hamas och Co i beskydd. Antijudiskheten är ju så framträdande och smärtsam att se. Man ställer upp på de mest antidemokratiska staternas åsikter nere i mellanöstern och pläderar för bojkott av Israels varor!
Det är ett svek mot det demokratiska Israel.
USA och Israelhatet binder ihop vänstern med islamisterna på samma sätt som Hitler agerade under andra världskriget. Hitler knöt vänskapsband med arabiska ledare vars antisemitiska värderingar var exakt lika med dagen Palestinarörelser.
Våldet är något som har använts länge nu inom vänstern och detta är också något som skiljer dagens vänster mot den på 70-talet. Vi hade alltid egna ordningsvakter som höll stenhårt på att inget våld fick förkomma ! Det är därför jag kallar dem röda fascister, så agerade Mussolini med sin rörelse som också var framsprungen ur Italiensk vänster.
Sossarna sjunker som en sten i mätningarna.Snart har de bara en handfull
pensionärer att luta sig mot.Jag är född sosse säger de med darr på
stämman och kan inte förstå att partiet inte är det parti de var med i
som unga.
I och med att man börja flirta med MP så började man också
förlora sin själ som parti. Nu värnar man inte längre om det arbetande
folket utan det är viktigare att med bidrag försörja de som inte arbetar
och framförallt de som kanske aldrig kan få ett arbete, svenska
folket får dyrt betala för denna politik och jag lovar att det kommer
att bli värre
Varenda ekonom som inte har ramlat in i censuren vet vad
som komma skall. Några har varnat men inför döva öron. Många är rädda om
sin karriär och väljer tystnaden istället för yrkeshedern. Samma sak på
de olika redaktionerna runt om landet men deras tidningar kan inte undgå
att publicera det som händer på orten, ofta läcker det ut.
Så var det
idag på Stockholmsnytt tv där polisen berättar om eländet runt om
speciellt centralen med alla tjuvar och våldsmän i låg ålder. (Främst
killar från Marocco) Folk är inte dumma och att de sviker
socialdemokratin är ju inte förvånansvärt eftersom de kör ett politiskt
race som har kommit fram till stupet!
Särskilt det här bolaget ringer mig ofta, ibland flera gånger per dag!
Men det har de ingenting för, de kommer inte fram till min mobil annat med än ett litet knäpp!
Jag har liksom många andra lagt in programvara som stoppar dessa bolag om man själv vill.
Lägg in ovanstående program och gärna även deras Messengerprogram så får du möjlighet att sätta stopp för eländet med telefonförsäljning!
Fungerar alldeles utmärkt och man får också kunskap om hur många andra som säger nej till tex dessa bolag som ligger i Spanien.
Personligen skulle jag aldrig låta mig anställas på ett sådant bolag!
Dilsa ansluter sig till de som vill blåmärka vissa ledande tidningars ledarredaktioner, samma ord har man ju hört exakt återgivna hos vissa av Aftonbladets skribenter.
De irriteras tydligen av att tidningarna inte har fallit in i fåran av hyllningar till Sveriges politik i särskilt invandrarfrågan. I lång tid så var det bara SD som fick hålla i denna fråga och kunde växa eftersom svenska folket har både ögon och öron över vad som händer ute i landet vid sidan om Stockholms horisont.
Vi ser ju resultatet idag över detta tigande i samförstånd där alla ropade i kör: "Öppna ditt hjärta"!
Som man bäddar får man ligga säger jag! Hur vissa (allt för många) journalister och artister fortfarande låter sin gamla repiga skiva ligga kvar och snurra begriper jag inte.
Dilsa ägnar sig liksom de andra etablerade åt att på ett rätt smutsigt sätt kritisera det fria ordet!
Ägna er tid och kraft åt sakfrågorna istället tex varför är det så svårt att på många platser i landet få en tid till Folktandvården. Eller varför går ekonomin åt fel håll i samtliga landsting?
Eller varför uppstår så mycket bråk på våra badhus?
En vanlig riksdagsman är garanterad en liten lägenhet när man tillträder sitt mandat.
Statsministern får sin stora paradvåning i Sagerska Palatset.
Men statsråden om de kommer utifrån landet har ingenstans att bo!
Ja, du läser rätt!
Då kommer jag åter till den rubrik jag satte om dåliga politiker.
Varför i himlens namn har varken regering eller riksdag under de senaste hundra åren gjort något åt det här dilemmat?
De vet att samma problem uppstår med jämna mellanrum men man bara tittar bort.
Wallströms åkande i massmedia hade inte behövt finnas! I andra länder flinar man åt Sveriges "affärer" när de ligger på det här planet.
Det allvarliga är att det tar fokus från viktiga saker! Men det kanske var meningen?
Jaha, så har SD åter fått nya höga siffror i den senaste undersökningen.
Jag talade idag med en gammal knegare som har lämnat socialdemokratin
för gott och talade som en sann SD:are. Detta är ju vanligt idag! SD.s
röster och kanske blivande väljare kommer ju inte ur intet!
Sedan kan
pastor Sjöstedt och pastor Ohly predika sin röda läror. De borde nog ha
tänkt till redan för många år hur Sverige började se ut just för knegare
och annat småfolk på landsbygden. Klappar tryggheten
ihop så blir man desperat och söker de alternativ som man ser. Men bor
man i Storstaden och bor fint så tappar man kompassen. Umgås man bara
med likatänkande människor så bidrar detta också till att man får en syn
på samhället som inte är densamma som andra har. Man har från
V-ledningen uppmuntrat de ungas röda fascism med våldet och påken i hand
samt att i alla lägen vara oförskämd. När man slutar att lyssna på
andra då går man in i sin kokong. Man blir extrem på många sätt vilket
inte minst alla unga vänsterkvinnor idag uppvisar med råge. De blir fula
i munnen och sekteristiska så vanligt folk väljer att stänga sina öron.
Ni inom vänstern har varit ett draglok åt SD i många år OCH ni har ju
lyckats. De är stora idag!
Sitter och letar efter en bok bland alla mina böcker men som vanligt så hittar jag en annan liten bok som tilldrar sig min uppmärksamhet.
Min yngsta dotter Anna har givit den till mig på julafton 2002 .
Fjorton år har gått och jag har då ett par mycket svåra år att genomgå på det personliga planet.
Dels på mitt arbete som vårdare på ett av Malmös härbärgen där jag arbetade bara på nätterna med allt som det betyder av ohälsa.
Två blödande magsår höll på att ta kål på mig med stor trötthet och smärtor.
Dels ett äktenskap som föll sönder bit för bit. Alldeles för mycket alkohol "som tröst"!
Jag kände mig totalt utan större lust till livet och längtade efter ett bättre liv. Ibland så drömmer vi människor om något annat men vi vet inte hur vi ska nå dit.
Då får jag denna lilla bok av min dotter och jag minns nu hur dessa ord ändå gav mig hopp. Jag blir glad och tacksam nu när jag återigen finner boken med de fina orden från Anna!
Jack Lidström var en tidig favorit i mitt liv, jag hörde honom på radions jazzprogram, antagligen Olle Helanders fina program. Hade monterat en liten radio under sängen som min morsa inte visste om. Programmen gick ju efter sängdags för mig men jag tjyvlyssnade långt in på nätterna. När jag sent om sider i mitt liv fick höra Jack live och kunde snacka med honom så kändes det fint!
Nu har Jack sällat sig till de andra stora jazzmusiker som har gått hädan. Han blev 84 år ung! Tack för all fin musik du har skänkt så många!
När jag fick mitt viktiga arbete i Stockholm som statspensionär så bodde
jag i Malmö.
Fick då en tillfällig bostad uppe på Ersta och betalade då
hyra på två ställen, men vad gör man inte för att kunna sköta sitt
arbete. Under tiden så letade jag bostad överallt i Stockholm.
Min
dåvarande fackförening Snappebygdens LS kunde tyvärr inte avstå någon
lägenhet eftersom de hade lämnat samtliga till bostadsförmedlingen. Nå,
jag hade tur och träffade en bekant (Nisse i Hökarängen) som kunde tipsa
mig om en liten tvåa !
Sagt och gjort , jag slog till och köpte denna
fina lägenhet trots att jag inte var miljonär. Nu har jag kunnat sköta
mitt jobb i lugn och ro utan massmediastormar.
Idag kom beskedet från Pensionsmyndigheten och det var positivt för första gången på mycket länge. Jag fick en höjning med 406 kronor i månaden trots en sänkning av bostadsbidraget med 213 kronor.
Fortfarande får jag alltså bostadsbidrag med 354 kronor i månaden!
Detta är ju ändå ett underbetyg för pensionssystemet och i synnerhet för Kommunals avtal under de år jag arbetade under detta.(20 år)
Vi hade så låg lön inom vården under alla dessa år och trots att jag gick upp till nattarbete så förändrade det inte helhetsbilden nämvärt.
Mina 20 år som järnbruksarbetare med hög lön tycks inte ha inverkat ett dyft på pensionen. Ingen tjänstepension från dessa år heller. Dåligt av Metall att inte tvingat fram detta eftersom tjänstemännen under alla dessa år hade tjänstepensionen inskriven i sina avtal!
"Människor har blivit rädda inte bara för att provocera varandra utan
också för att konfronteras med idéer som hotar deras världsbild. Det
kommer allt fler rapporter om hur studenter vägrar att lyssna på
föreläsare och lärare vars idéer uppfattas som kränkande."
Jag har från både USA och Sverige sett samma berättelser från universiteten. Unga människor skulle kanske jubla över bokbål snart på samma sätt som nazisterna gjorde när de brände alla böcker skrivna av judar eller andra misshagliga.
Bara tanken att man på högskolor och universitet börja att censurera bland de olika tankar som måste finnas i en demokratisk skola får mig att må illa.
Det är illa nog att skolan generellt har slopat så mycket av lärdom, ska man dessutom kväva diskussionen så är vi riktigt illa ute. Då sällar vi oss till de totalitära samhällen som under historiens gång förfalskat sanningen.
Ofta är det vänsterungdom vilka driver kravet om att sänka sanningen till botten . Skillnaden är mycket stor mot det klimat som rådde under 60-talet då man var beredd att diskutera allting mellan himmel och jord. Vänstern idag har närmat sig den bruna socialismen med påken i högsta hugg mot de som tycker annorlunda.
Under det falska slagordet " vi tycker om olika " så har man hävdat rätten till att vara kränkt och på det sättet velat täppa till truten på de oliktänkande.
Slagordet "inga nazister på våra gator" har utnyttjats till allt och alla då också med påken i hand. Precis som fascisterna i Mussolinis Italien!
En ytterst liten minoritet har kunnat lägga beslag på yttrandefriheten genom att kunna placera sig på tidningarnas redaktioner, tv och radio, inom konstens värld osv.Ofta är de barn till de som gjorde upproret på 60-talet men har tydligen totalt missuppfattat vad föräldrarna stred för. Yttrandefrihet-tryckfrihet!
Tyvärr har jag kunnat konstatera att oerhört många från min generation av "revolutionärer" har svikit sin grundläggande inställning, de förmår inte ens att ta ställning till islamismens framväxt utan mumlar om försoning.
Hade man talat så under nazismen så hade man brännmärkts som förrädare. Med rätta!
De går på sätt och vis i Nils Flygs riktning, röstar och gillar vänsterpartiet, detta parti som slingar sig under årtiondena med lögn efter lögn. När denna grupp av vänster var ung bröt de med vpk när Sovjet invaderade dåvarande Tjeckoslovakien! Ett fullkomligt riktigt beslut och vpk förlorade HELA sitt ungdomsförbund. Historien är glömd och numera attackerar de ihop med den unga historielösa vänstern oss som försöker belysa islamisternas hemska lära för att få världen till att ta upp kampen mot dem innan det är försent.
De har glömt kampen mot vidskepelsen som förslavar människorna. Islam är ju den lära vilken nog får betraktas som den främsta förespråkaren och ledaren för vidskepelsen i världen. Deras tro på våldet har ju också genomsyrat dem från första stund. Hade de bara som tex kristendomen förmått utvecklas till en fredlig lära så hade mycket varit gott men de vill inte.
Anser man sig vara demokrat och upplyst så måste man ta striden mot dessa mörkrets tankar var de än uppstår.
Min gamla pappa sa alltid om facket och sossarna att de var den nya
överklassen.
När man idag läser Aftonbladets utmärkta reportage om
fackpampar och ledande sossars förmåner på bostadsmarknaden så får jag
ge min gamla pappa rätt. Mygel, lyx, pengar och allt vad som hör
därtill.
Hela det här gänget som i högtidliga sammanhang kallar sig
"arbetarrörelsen" är precis samma typ av människor som vi såg i
sovjetunionen på sin tid. De skaffar sig fördelar på sina medlemmars
bekostnad.
På ren svenska skulle jag säga STÖLD! Fastigheterna
använder dessa valda som sin egen egendom, delar ut till andra inom
"rörelsen"! Sånt kallas för korruption!
Jag tycker att de som är
medlemmar och känner sig blåsta ska polisanmäla dessa pampar!
Jag delade gärna denna utmärkta artikel av Ann Heberlein vilken var konkret och fylld av sanningar. Men se en del tål inte sådant.
Ett så lågt bottennapp som det vi såg idag från en man har jag inte sett maken på år och dag. Smutskastning och sparkar i underlivet var det han åstadkom.Simpelt men berättar på ett åskådligt sett vem han är!
Dessa metoder har använts förut. I Sovjet, i nazityskland, i Sydafrika mfl stater.
Jag hoppas han kommer att få äta upp dessa vidriga knep i många år framåt. Ingen kan ta honom på allvar efter detta, denna chef!
Jag har många gånger hävdat att socialismen har flera ansikten, brun och röd. Men att de sitter på samma gren och kvittrar ungefär samma sånger. Vänstern har i alla tider försökt att påstå att nationalsocialismen är en högeravvikelse från borgerlig politik. De har fel, det som skiljer är att de röda inte har något fosterland medan de bruna poängterar fosterlandet som en förutsättning för socialism. Här nedan följer några korta texter av Sven Olov Lindholm samt hans partis kampsång vilken bygger på en känd arbetarrörelsesång.
Socialist är den som vill att envar skall skörda sitt arbetes frukter, socialist envar som sätter allmännytta före egennytta, socialist – men inte socialdemokrat – är den som sätter folkstammens, rasens fortlevnad före den egna "klassen" eller gruppens materiella välstånd. Socialist är slutligen den, som högre än allting annat ställer solidariteten mot det egna folket, den svenska nationen.
Vi tro icke att Sverige är räddat endast genom ett kommunistförbud eller en regimförändring i nationell riktning enligt gamla begrepp. Även kapitalismen måste avskaffas och en social samhällsförnyelse genomföras, om den svenska nationen skall bli enig, stark och framtidsduglig.
Källa: Lindholm, Sven Olov, Svensk frihetskamp, Stockholm : NS-press, 1943.
Vi ansåg, att den sanna nationalismen, fosterlandskärleken aldrig kunde bli någon varaktig samhällsgrund utan det arbetande folkets medverkan. Likaså att socialismen, ett fast organiserat och välordnat samhälle, grundat på social rättvisa och lika rätt åt alla, måste vara ett oeftergivet villkor för att uppnå ett starkt och lyckligt fosterland. Nationalismen och socialismen är i själva verket icke oförenliga motsättningar utan samma sak - två sidor av samma kärlek till folket.
Den avsmak som ‘arbetarklassen’ kände inför allt nationellt berodde på att detta begrepp hade monopoliserats av en högfärdig överklass och ett självbelåtet, konservativt borgarskikt - det ansågs höra samman med kapitalism och militarism. Vi ville ha bort denna misskreditering, ville mobilisera det sunt nationella ur folkdjupet. Och allt som stod i vägen, allt vrångt, orättvist och snedvridet i det gamla systemet måste därför bort. Istället för den gamla borgerliga klassnationalismen ville vi sätta det arbetande folkets fosterland.
Källa: Lindholm, Sven Olov, Döm ingen ohörd, [Rönninge] : [förf.], [1967].
"Men, vad i all världen länkar de till? Plötsligt i
veckan hänvisade vanliga borgerliga, tyckare och politiker, till en av
högerpopulistkretsarnas stora propagandasajter. De gjorde det för att
sprida uppfattningen att Dagens Nyheter aktivt mörklagt sexövergrepp för
att de påstådda förövarna var invandrare. Obekymrat vidarebefordrades
grova anklagelser mot medier i allmänhet och DN i synnerhet, och källan
var en som anständiga människor generellt hittills inte velat kopplas
till."
Så börjar en artikel på kulturen i Svd av Isobel Hadley-Kamptz.
Den metod hon använder är ju inte direkt snyggt utan är ett exempel på hur man inte vill behandla sakfrågan på ett korrekt sätt.
Chang Frick kan nog själv ge denne skribent svar på tal. Jag har läst hans artiklar på http://nyheteridag.se/
och han är verkligen en grävande journalist till skillnad mot många journalister på de stora tidningarna. Han har faktiskt lyckas att klä av stora Dagens nyheter med besked.
Svd har denna dag hängivit sig åt dålig journalistik, ett fenomen som tyvärr sprider sig i många tidningar. Kan det vara närheten till Aftonbladet och att Svd och AB har samma ägare?
Ska man studera vad populism är för något så är det bara att slå upp dagens upplaga av just Aftonbladet!
KOMMENTAR ANGÅENDE ÖVERGREPPEN I KÖLN DELA GÄRNA I skrivande
stund har polisen i Köln tagit emot 379 anmälningar om brott från
kvinnor, som under nyårsnatten angreps på torget framför stadens
centralstation av en större grupp män, som av allt att döma samlats där
för att ge sig på kvinnor på väg till och från nyårsfirandet. 40 procent
av dessa anmälningar avser sexuella övergrepp, två av dem fullbordade
våldtäkter, det vill säga att penis körts in i kvinnan mot hennes vilja.
Flera av de andra 170 anmälningarna angående sexuella övergrepp –
fingrar i anus och vagina – skulle enligt svenskt lagstiftning klassats
som våldtäkt. Jag kan inte dra mig till minnes att jag hört talas om
någon liknande händelse i Europa. Massövergreppen i Köln nyårsnatten
2016 är något helt nytt i en europeisk kontext. Det jag närmast kan
jämföra det med är de övergrepp som skedde i samband med den arabiska
våren på Tahrirtorget i Kairo, då män på samma sätt gick samman i
grupper, slet av kvinnor deras kläder, tog deras tillhörigheter och
förgrep sig på dem, något som drabbade den sydafrikanska journalisten
Laura Logan. Därför läste jag Hanna Fahls text om händelserna i Köln med
mycket stor förvåning. Fahl hävdar nämligen, på fullt allvar, att många
kvinnors första reaktion på de fasansfulla händelserna i Köln ”inte är
förvåning utan igenkänning”. Detta häpnadsväckande påstående
angående kvinnors reaktion på massövergreppen i Köln försöker Fahl
verifiera med hjälp av anekdotiska bevis av typen ”hårda ord och hårda
händer i mellanstadiet”, ”en ovälkommen hand mellan låren på en fest”,
”händer på mina axlar i tunnelbanan”. Fahl menar alltså att främmande
händer på hennes axlar i tunnelbanan är jämförbart med ett okänt finger
som hårdhänt körs upp i hennes anus medan, låt säga, två andra män
håller fast henne? Att en hand som smygs ner mellan hennes lår på en
fest är att jämföra med en fullbordad våldtäkt? Fahls analogier är
orimliga och, vad värre är, kränkande för kvinnor som till skillnad från
Fahl – men i likhet med mig själv – faktiskt blivit våldtagna. Det
är inte det att jag inte känner igen mig. Jag har sedan späd ålder
blivit kallad både hora och fitta av pojkar och män, jag har blivit
tafsad på och trakasserad, jag har också blivit våldtagen. Detta är
erfarenheter – de könade glåporden, tafsandet och trakasserierna – som
jag delar med nästan alla mina kvinnliga vänner. En av mina väninnor
delar min erfarenhet av att blivit våldtagen. Två av mina manliga vänner
har å andra sidan blivit våldtagna (av män), och flera av mina manliga
vänner har vittnat om att de blivit utsatta för sexuella trakasserier
och/eller övergrepp, ofta av män men även av kvinnor. Erfarenheten av
att få sin fysiska och sexuella integritet kränkt tycks tyvärr vara
alltför vanlig bland kvinnor, men också förekommande bland män.
Ingen jag känner, varken kvinna eller man, pojke eller flicka, har varit
med om något som liknar det som nu skett i Köln, Zürich, Hamburg,
Helsingfors, Kalmar och flera andra platser i Europa under nyårsnatten,
alltså organiserade massöverfall på kvinnor. År det någon skillnad på
dessa massöverfall och på att t ex bli tafsad på i tunnelbanan eller i
skolmatsalen? Det menar jag att det är. Hanna Fahls bisarra
påstående att ”mäns våld mot kvinnor finns i vardagen så att vi knappt
längre orkar registrera våldtäkter, misshandel, massöverfall” är tack
och lov felaktigt. Jag vill nog påstå att massövergreppen i Köln har
rönt mycket stor uppmärksamhet och bestörtning i hela västvärlden. Ja,
jag skriver västvärlden ytterst medvetet eftersom jag vill betona att
det här är ett kulturellt betingat problem, en konsekvens av olika
normsystem och värderingar som krockar. Det måste vi tala om. Den minsta
gemensamma nämnaren är inte kön, som Hanna Fahl hävdar (draget in
absurdum är väl den minsta gemensamma nämnaren för övrigt att samtliga
förövare är människor). Den minsta gemensamma nämnaren här tycks vara
att männen ursprungligen kommer från länder i Nordafrika och
Mellanöstern, länder med en oerhört patriarkal moral. Det här är
länder där värderingar på ett fundamentalt sätt skiljer sig från våra.
Kvinnor tillmäts lägre värde än män – och kvinnor som betraktas som
sexuellt utlevande är horor. Hos två gripna vid järnvägsstationen
hittade den tyska polisen en handskriven lapp som visade hur männen hade
förberett sin nyårskväll – en liten arabisk-tysk parlör med lämpliga
fraser att kommunicera till den kvinnliga delen av lokalbefolkningen:
”Ich töte Sie – ficken!” (”Knulla – eller jag dödar dig!”) Så ska den
västerländska kvinnan hanteras. Jag är bestört över den flodvåg av
texter som nu massproduceras av Sveriges mest profilerade feminister i
akt och mening att relativisera sexuella övergrepp på kvinnor och
ursäkta en vidrig syn på kvinnan, hennes kropp och hennes sexualitet som
hör hemma i ett annat årtusende. Hanna Fahls text är bara ett ovanligt
flagrant exempel på en av dessa texter som publicerats i landets ledande
dags och kvällstidningar i svallvågorna efter övergreppen i Köln. Jag
är djupt oroad över att den svenska offentligheten så lättvindigt offrar
kvinnors fri och rättigheter, kvinnors trygghet och rättighet att
vistas i det offentliga rummet på lika villkor som männen tillmäts så
liten vikt. Vi måste kunna föra en öppen dialog, en ärlig debatt,
kritisk ifrågasätta andra kulturer utan att avfärdas som rasister.
”Rasist” är tveklöst 2000-talets mest missbrukade ord och har kommit att
användas för att tysta misshagliga personer och element. Att bli
stämplad som rasist i dagens Sverige är värre än att misstänkas för att
vara pedofil eller styckmördare. Jag tar den risken. Jag är inte beredd
att sätta min dotter, alla döttrars framtid på spel. Jag är inte beredd
att offra hennes och alla andra kvinnors frihet. Min dotter ska kunna
vistas tryggt i ett badhus. Hon ska kunna fira nyår med sina vänner på
stan. Hon ska inte behöva skyla sin kropp för att undvika att bli
antastad. Vad är då en rasist? En rasist är en person som anser att
det finns rasspecifika, essentiella egenskaper. Det anser inte jag.
Däremot menar jag att vi alla påverkas av det sammanhang och den kontext
vi befinner oss i. De värderingar vi växer upp med, de normer som omger
oss påverkar naturligtvis oss, vår moraliska identitet och vårt
agerande. Värderingar är sega, vilket betyder att de tar tid att ändra.
Vi har gjort ett gott arbete i Sverige. Sverige är ett, relativt sett,
jämställt land. Män och kvinnor åtnjuter samma fri och rättigheter. Det
finns problem även här, inte minst med sexuellt våld, men vi har kommit
en bit på väg. Andra samhällen, andra kulturer, har andra
värderingar och andra normer angående manligt och kvinnligt, angående
sexualitet. Detta måste diskuteras, på riktigt, inte trivialiseras och
relativiseras. Ann Heberlein
När någon vilken har följt med i ens liv väldigt länge avlider då kommer det mörka känslor upp i själen på många. Även hos mig .
Jag låg som vanligt i mörkret i tidig morgon och lyssnar på radion och de spelade en låt av Bowie. Bra , tänkte jag , men så fort de började att tala så vaknade jag upp.De sa nämligen att David Bowie hade avlidit och att det var därför de spelade hans musik.
Det gick inte att ligga kvar i sängen. Upp och ta reda på fakta genom datorn och mycket riktigt , cancern hade tagit hans liv vid 69 års ålder.
Själv fyller jag 74 det här året och det är ju inget jag direkt ser fram emot. Många i min omgivning som jag känt har avlidit och börjar jag titta bakåt i mitt liv så är det lika många som pinnarna på ett mycket långt staket.
Någon glädje över att just jag har klarat mig känns ju inte precis. Man suckar och går vidare med vetskapen att man står på tur. Ingen annan kan hoppa över det här heller.
Ovissheten hur det blir framöver kan vara lite jobbig att tänka på ibland men jag försöker som alla andra att trolla bort sådana tankar.
Barn brukar påminna mig om att jag faktiskt är rätt så gammal. De säger det inte på något elakt vis utan barn är väldigt krassa på den punkten.
Det är bara så! Ibland kan de fördjupa sig ett tag i sådana funderingar men det går fort över.
En viss rädsla finns hos mig över den framtid som ev. finns.Jag vet att jag har haft blodproppar och jag vet att jag har haft fettlever och inflammation i bukspottkörteln åtskilliga gånger. Dessutom 17 magsår som lämnat ärr efter sig och läkarna har sagt att risken för cancer är större för individer med ärrbildning i magsäcken.
Förstadiet till ev cancer i tarmen är borta och efter senaste undersökningen så sa läkaren att jag var utanför all risk nu.
Vi är alldeles ensamma vad gäller dessa tankar om döden, hur många andra du än har omkring dig så är det du och döden som gäller. Du är ensam!
Det gäller att försöka göra upp med sitt liv så gott det går så du inte ligger där och får ångest över att du inte tog tag i de svåra sakerna i ditt liv.
Jag har ju arbetat på sjukhus och haft patienter med svår dödsångest pga av ouppklarade ting i sitt liv.
De kan gräma sig alldeles förfärligt över allehanda ting.
Nu läggs måttstocken framför mig igen, det är alltid samma visa för mig sedan många år.
100 cm är alltså lika med maxålder. Jag är strax på 74!
De flesta blir inte 100 utan sisådär 80-85 i bästa fall. Om jag då får vara optimist så har jag kanske tio år till att leva! Det är inte mycket och tiden har snurrat igång på turbo för mig.
Jag har ju redan bott i Stockholm i snart 12 år och jag tycker det inte är längesedan jag flyttade från Malmö.
David Bowie blev 69 år och avslutade sitt liv med att komma ut med en kritikerrosad ny CD där han tar avsked.
Hans karriär har varit så fantastisk i så många år. Berlinåren är ju också en tid då han var oerhört produktiv och jag älskar när han sjunger på tyska !
Hans hyllning till de som tog sig över DDR-muren glömmer jag aldrig.
En scen som jag också aldrig kommer att glömma är en gala för HIV-positiva då han efter en fin låt gick ner på knä på scenen och bad en bön för sina både döda och sjuka kamrater!
Hans deltagande i galan för Freddie när han avlidit är också något att minnas.
David Bowie bytte under sin karriär som bekant skepnad många gånger och det hördes i musiken också.
Han vågade också utnyttja smink och kläder som det sprakade fär omkring.
Jag kände smärta i själen men på något sätt så hade jag ändå uppfattat hur läget var när man såg och hörde honom den senaste tiden. Man såg att han var tärd och sjuk!
Jag har ju arbetat i besvärliga miljöer där hot och överfall fanns med!
Råkat riktigt illa ut ett par gånger med kniven mot strupen där personen sa att han skulle skära rakt av. Hoten mot mina barn har varit värst och det är omskakande att höra sådant när de kan tala om exakt var vi bor osv.
Ikväll när jag anlände till slussen så triggades min rädsla igång av att se alla dessa yngre män från andra länder stå överallt och trycka. Jag väntar ju tydligen bara på att stöta på de som kopplade strupgrepp på mig före jul!
På tåget till Farsta så satt det gäng lite överallt och det var väldigt oroligt på ett gäng svarta killar, folk började att titta oroligt på dessa gapande ungdomar.Tack o lov steg de av vid Gullmarsplan så det blev lugnt.
Jag känner en krypande rädsla inför dessa svajande, gapande, hotfulla killar.
Man ser aldrig några vakter av något slag på dessa tåg! Det skulle behövas att de steg av och på lite överallt!
Det känns oroligt lite överallt i vårt samhälle nu med olika överfall och kriminalitet. Såg en ung ljus kvinna resa sig från sin plats när två mörkhyade män satte sig vid henne , jag vet ej varför hon flyttade på sig men hon trivdes tydligen inte med sällskapet.
Om SL skulle börja som badinrättningen i Stockholm har gjort med bubblepoolen så får man väl fixa en kvinnovagn, en mansvagn och en delad!
Jobbigt är det i alla fall med så många drivande ungdomsgäng från alla möjliga länder! De som kommmer från tex Afghanistan skulle skickas tillbaka och de skulle in i armén och ta kriget mot talibanerna.
Samma sak med en mängd unga från Syrien -Irak, in i armén och ta kriget mot IS! ( Kurdiska armén) Befria länderna från denna PEST som IS utgör!
Jag har tidigare puffat för denna av samhället ägda företag med bra hemsida
där alla Sveriges trafikslag finnes. De säljer även biljetter över sin sida.
Igår tänkte jag testa denna funktion med ett köp för hela familjen till Gävle central från Stockholm.
Allt gick bra och bekräftelse kom via mail. Det är då som jag ser att en extra ekonomiskt post har påförts. Ca 8 % av biljettens sammanlagda pris bokförs som en extra avgift.
Hade jag vetat detta från början så hade jag ju naturligtvis lika gärna köpt den över min mobil och appen till SJ!
Dessutom fungerade inte min prio och värdefulla poäng försvann också.
Nej ni på Samtrafiken, det här duger inte alls och detta är kanske förklaringen till att vi resenärer håller oss till SJ och de andra företagens egna sajter!
Jag känner mig lurad!
Nu har vi undersökt din bokning för förstå bakomliggande faktorer och så här ligger det till.
Det
rör sig om en presentationsfråga, i tidtabellssöket på Resrobot.se får
man se det totala priset, medan det som kallas ”Översikt”
när man går längre i bokningen visar nettopris och sedan bokningsavgift
ovanpå det, motsvarande det upplägg som står i ditt bekräftelsemejl. SJ
visar alltid det totala priset och väljer istället att skriva ”varav
bokningsavgift”. Generellt sett är priserna
detsamma på SJ.se och Resrobot.se men i vissa fall är priserna lägre på
Resrobot.se. Priset som visas i köpdialogen är detsamma men specas på
ett annat sätt.
Frågan
om Priopoäng kan vi tyvärr inte svara på utan där får jag be dig
kontakta SJ, de behöver gå in i sitt kundsystem och titta på
din bokning.
Vi
kan bara beklaga att det blev otydligt för dig som resenär, det ska
vara enkelt att förstå och du ska ju absolut inte känna dig
besviken. Jag hoppas att detta hjälpte dig att förstå varför det
upplevs olika.
"I den bästa av världar och för barnen önskar jag att vuxna som skiljer sig och har en ny partner kunde vara så vuxna att de ibland kan umgås alla vid vissa tillfällen. Det är förstås bara möjligt om de vuxna kan låta bli att bråka och i stället vara vänliga och snälla mot varandra. Men den nya partnern ser ibland den tidigare som ett hot och den tidigare kan lätt vara arg och besviken på den nya. Och mycket fler känslor kan utspelas på skilsmässoscenen."http://www.svd.se/jag-har-sadana-skuldkanslor-mot-hans-fru/om/psykologen-svarar Jag har gått igenom två skilsmässor under mitt liv. Första giftermålet varade i ca 12 år och det andra i 26 år. Barn i bägge äktenskapen men skillnaden är den att i första äktenskapet var barnen små, sex och nio år medan i det andra var barnen vuxna. Men sannerligen så blev det jobbigt även för de vuxna barnen men naturligtvis inte så som de små upplevde det hela. Skillnaden är ju hur man hanterar skilsmässan.Man kan ju följa det som står ovan och låta bli att bråka och inse att man kommit till en punkt då det är rätt att gå åt vars sitt håll. I mitt första äktenskap blev det inte så trots att jag anser att jag försökte låta bli att bråka.Min dåvarande hustru kunde bo kvar i villan som jag byggt, kunde köpa ut mig för en ringa penning osv .Hennes inställning var att barnen var hennes och så blev det också. Vi kunde aldrig mer umgås på ett vänskapligt sätt trots att hon hade träffat en ny man liksom att jag gifte om mig. Hon vägrade att ens hälsa på Elisabet och påverkade barnen att ta avstånd från oss. Jag minns hur hon på ett offentligt möte seglade förbi mig och Elisabet med näsan i vädret och att barnen trots att de hade träffat oss tidigare inte ens stannade och pratade med oss.De såg bara besvärade ut och som sagt , det är ju de vuxna som sätter upp spelreglerna för barnen. Allt blev så omöjligt och till slut blev jag stämd inför tingsrätten av min fd hustru. Pengar som jag inte hade skulle betalas. Nu avskrevs hela skulden i domstol till slut eftersom de hade gått igenom vår ekonomi och förklarat att vi levde så knappt så några pengar fanns inte. Hon fick ju som alla andra bidragsförskott från staten . Efter detta så var det helt kört. I den andra skilsmässan efter alltså hela 26 år så har vi hela tiden kunnat umgås , hela familjen med nya partners på fest tillsammans. Och vi har det trevligt och inga hårda ord finns överhuvudtaget mellan oss. Våra barn har hela tiden mått bra av detta och det är så det ska fungera. När man har gemensamma barn så får man faktiskt bjuda till så att det fungerar. När vi fattade beslutet att skiljas så hade vår resa kommit till sitt slut. Vi var inte bra för varandra längre! Men ända in i slutet av vårt äktenskap kunde vi åka på semester tillsammans och ha roligt. Det trista under alla åren var alla mina försök till att kunna upprätta normala förhållanden med min första hustru men det gick inte och barnen i detta äktenskap och jag har ej något mer att säga varandra.De har tagit så ensidig ställning för sin döda mamma och allt har varit mitt fel i deras ögon. Alla med lite livserfarenhet vet ju att det aldrig ligger till så och det borde dessa döttrar som bägge är skilda med nya män i huset också ha kunnat förstå. I vuxen ålder ska man kunna sätta sig ner och lugnt diskutera och komma fram till en lösning , men ingen har ställt upp på detta. Jag minns vad prästen i Torshälla sa , hon kände hela vår familj, att de som förlorar mest på en så kall och hård inställning som de visat är värst för dem själv. De vet ju själv hur de har handlat mot mig med den totala tystnaden vid alla tillfällen. Det kvittar om jag fyllde femtio eller sjuttio, inte ett livstecken. När de gifte sig så fick jag inte vara med ! När jag blev allvarlig sjuk i blodpropp så var det tyst trots att de visste eftersom mitt ena barnbarn var och hälsade på mig just den dagen. När alla andra hör av sig och undrar hur man mår så känns det ju lite egendomligt att ens döttrar är fullkomligt tysta. Det är då jag inser att jag slutar med alla vykort med hälsningar när de fyller år. Det finns ju ingen mening till slut med denna enkelspåriga trafik!
Jag är så trött på all denna förstörelse överallt. Det här huset är så svårt drabbat så hela fasaden högt upp är skadad. När jag gick vägen upp till Farsta så fanns dessa "tags" på många ställen.
Dessa unga som håller på med det här är kanske de som senare går vidare med att tutta eld på bilar och garage? Är det dom som när de blir lite äldre skaffar skjutvapen och skjuter andra unga i benen eller rent av skjuter ihjäl dem?
Eller kastar in bomber som sätter eld på husen så de kan kasta sten på brandkåren? Vad vet jag!
Vad vi vet idag är att dessa händelser oftast inträffar i förorter där man packat in många från andra länder. Vi vet också att de flesta som skjutits de senaste åren i Sverige är män med utländsk bakgrund. Är det någon som har kunskap och vågar stå för varför de hamnar i det här otäcka?
Jag menar att till och med att klottra inte är ett normalt beteende utan detta handlingsätt visar på att dessa individer inte drar sig en sekund att förstöra för andra. Med ett sådant psyke kan man troligtvis gå vidare in i handlingar som för vanligt folk ter sig otäckt!
Än värre är att vuxenvärlden inte bryr sig, den tar ofta idag inte ens avstånd från tex klotter! Vi har ju en hopel politiker tex i Stockholm som närmast ser med välvilja på detta förstörande av både privat egendom såsom vår gemensamma miljö!
Läs vad den här mannen har att berätta från sin stad och inse att läget med en massa unga män inte är så kul länge. Som läsaren av denna blogg vet så råkade jag ju också illa ut på en buss där en invandrarkille kopplade strupgrepp på mig i tio minuter och ingen hjälpte mig. Att den här berättelsen är från Malmö förvånar mig inte alls. Malmö är en riktigt otäck stad sedan många år och de måste ha Svenskt rekord i mordbränder skulle jag tro.
Så här "snygg" blir man om man säger ifrån inne på en biosalong i Malmö. Sex stycken killar med utländsk bakgrund sitter och pratar högt och beter sig illa när filmen har börjat. När en kvinna säger till grabbarna att vara tysta, så svarar dem med att säga till henne att hålla käften. Jag säger också till killarna. Killarna lugnar ner sig. För stunden.. Börjar efter ett tag att störa igen. När det återstår fem minuter av filmen så lämnar killarna salongen. Sista killen slår till min kompis i huvudet med en öppen hand. Jag går då ut i gången efter killen och säger "så kan man inte bete sig" då vänder sig han och hans fem kompisar om och börjar slå mig med knytnävsslag. Näsan blev knäckt, kraftig blåtira ömmande skalle som resultat. Polisen griper alla killarna efter en snabb och bra insats. Vill tacka ett vittne som följde efter killarna och kunde peka ut dem åt polisen. Detta skriver inte jag för att få sympati. Utanför att alla som läser detta ska fråga sig vilket samhälle vill vi alla egentligen leva i? Reagerar man inte mot orättvisor vad får vi då för samhälle?
Den islamistiska ondskan måste hanteras med samma tydlighet som när Churchill svarade Hitler.
Per Wästberg skriver från ett skakat Frankrike som efter förra årets två terrordåd återuppfinner sig självt.
PARIS. Lördagsmorgonen
går jag till marknaden på Avenue Saxe, livlig som om inget hänt.
Kvarterets gamla damer har sina favoritstånd med fisk, skaldjur,
pärlhöns och kapuner. Sol och värme som i maj. Joggare i shorts. Ett
återfunnet lugn i trots mot det som har hotat en glädjefull vardag. Två
böcker har blivit oväntade bästsäljare: Voltaires "Traktat om
toleransen" och Hemingways "A moveable feast" med sin kärleksförklaring
till det eviga Paris.
För ett år sen sveptes jag med i en tidvattenvåg av en miljon
människor som beslutsamma och högtidligt stämda, på Place de la
république, hyllade republikens värden och muslimers legitima plats i
samhället. Nej till barbariet! dånade över Frankrike. Libérations
chefredaktör Laurent Joffrin ser i sin bok "Le réveil
francais" demonstrationen som de republikanska värdenas förnyelse i ett
glödande försvar för Upplysningens tradition.
Ernest Hemingway
I Paris har de flesta sannolikt vid det här laget bestämt sig för att
leva enligt sina värderingar: ansvar, delaktighet, social rättvisa. Och
en fest i den vackraste av städer. I demokratins och rättsstatens namn
har det efter attentaten också gått lättare att rekrytera frivilliga
till polis och militär.
I terrorns 11:e arrondissement växer kulturen i gamla arbetarkvarter:
gallerier, bokhandlare, barer, restauranger, designverkstäder, alla
slags hantverk. Bagerierna öppnade så snart sirenerna tystnat.
Nätsignalen "Alla till bistroerna!" rönte mäktigt gehör hos de många som
såg ett existentiellt hot mot en västlig livsform. De som mördades var unga människor som älskade fotboll, rock
och en fredagskväll på kafé. Förövarna var tämligen välutbildade och kom
från hem en bra bit från botten. De var fransmän som i moskéer och på
internet marinerats i wahabi-salafismens tankar. Ursäktskulturens
förespråkare pekar på de förödmjukade och nedtrampade och på vår egen
skuld. Ungefär som man urskuldade tyskarna med Versaillesfredens
förödmjukelse, tills Churchill genom att nämna verkligheten vid namn
räddade oss från nazismen. Det är viktigt med orden. Möter vi inte
dagens ondska såsom Churchill mötte Hitler väntar nya attacker och i
dess spår en växande islamofobi och högerextremism.
Ett krig utan fronter förs av fanatiska individer, redo att döda vem
det vara må och själva dö, det är deras övertag, eftersom det är livet
de är rädda för. Sju åtta personer kan terrorisera hela städer.
Halshuggningar, stympningar, piskstraff, tre dagars korsfästning på
offentlig plats av de avrättade - enligt sharialagen - är de kriminellas
vällust. Homosexuella störtas från hustak, kvinnor stenas för påstådd
otrohet, medan Allah sägs tillåta samlag med en flickslav som inte är i
puberteten.
De som flytt Raqqa intygar att det så gott som alltid finns en
korsfäst kropp att betrakta. IS stänger skolorna för att eleverna ska
bevittna exekutioner. "Kalifatets unga lejon" varvar religiös skolning
med vapenövningar; några utses till självmordsbombare. De som inte är
jihadistbarn driver på gatorna; det är förbjudet att undervisa hemma.
Kurderna har upptäckt en massgrav för kvinnor för gamla att bli
sexslavar. I ett yasidiskt flyktingläger intervjuas en man: "Ingen vettig människa slaktar ett barn, men under en natt dödade IS 1800 människor. De ser oss som maskar."
IS rekryter hittar ingen mening i våra postmoderna, postreligiösa
samhällen. De fruktar det personliga ansvarets börda. Underkastelse -
titeln på Houellebecqs roman - är något de
eftertraktar. IS lovar att världen ska förintas i eld och våld och
utmålar Katastrofen som den gladaste fest. Dessförinnan ska i blinda
repressalier muslimer hetsas mot varandra och västerlänningar mot
muslimer så att klyftorna djupnar tills ett samhälle bryter ihop.
Michelle HouellebecqFoto: Miguel MedinaKalifatet kräver obetingad lydnad. Den godtas av individer
som då tycker sig stå på moralens högsta topp. För dem är tillvaron
förutbestämd. Så slipper de personligt ansvar och blir robotar som lyder
Guds vilja vilken legitimerar varje ondskefull handling.
IS bulletin den 14 november 2015: "Kalifatets soldater
attackerade i går prostitutionens och lastens huvudstad /.../ De valde
ut stadion där två nationer Frankrike och Tyskland tävlade i fotboll
/.../ och Bataclan, där hedningarna samlats till konsert för att hylla
prostitutionen och lasten /.../ Frankrikes flyg skyddar förgäves
huvudstadens pestsmittade gator och gränder." Tahar Ben Jelloun, Marockos främsta författare,
betonar hur salafisterna är besatta av kvinnorna. Dessa får inte beröras
eller mötas med blicken utan måste gömmas i hemmet och bakom
heltäckande kläder. För honom, muslim i Paris, är Frankrike ett sekulärt
land där religionen stannar i moskén och i hjärtat: "En god muslim anpassar sig till den värld han lever i.
Ingenstans i Koranen påbjuds slöjan. Den får inte bli ett sätt att dölja
sin identitet, då beslöjar den även kulturen." Men för IS är det förbjudet att tolka Koranen i ljuset av en
gången epoks seder och politik eller granska textens symboliska
karaktär, det vore att späda ut Allahs budskap. En kanoniserad dogm får
inte ifrågasättas. Så stängs muslimer inne i bokstavstro som om de läste
recept i en kokbok. I stället för gåta och mysterium blir det gudomliga
en handbok.
President Hollande: "Terroristerna vill utplåna
allt: kultur, ungdom, liv, historia och minne. Vi ger inte avkall på
vårt sätt att leva. Men vi är inte engagerade i ett civilisationernas
krig, dessa mördare företräder ingen civilisation." (Marco Rubio och andra republikaner talar i USA om en civilisationernas kamp, vilket är att smickra barbariet.)
Jag kom att samtala med Rama Yade, svart kvinna,
född i Senegal, tidigare statsråd för mänskliga rättigheter i
utrikesdepartementet, en av landets mest populära och kontroversiella
politiker, som nyligen har förlorat ett ärekränkningsmål mot Marine Le Pen.
Hon pekade på hemmen som fäderna övergett, mödrarna i underbetalda jobb
som inte ger meriter, ungdomarna som försvinner i en förgiftad
digitalsfär för att dyka upp i ett "kalasjnikovliv".
Men starkare betonade hon att de vuxna inte har förstått behovet av
disciplin och auktoritet i skolan, i synnerhet inte sedan värnplikten
avskaffats. Av slöhet kallad tolerans har kommunerna inte ingripit mot
salafistimamer som lockat skolbarnen in i farliga beteenden.
Undervisning i sekulära ideal kräver modet att i kaotiska förstäder
benämna saker vid sitt rätta namn.
Ett hundratal franska moskéer uppges stå under extremisters
inflytande. Hälften av internerna i fängelse är muslimer. Hos dem gror
hatet och drömmen att döda förtryckarna. Mohammed Merah grep i Toulouse en åttaårig judisk flicka i håret och sköt henne i huvudet- med SS Einsatzgruppen som uttalad förebild. Likt Coulibaly och bröderna Kouachi är han en ikon i fängelserna.
Men en majoritet muslimer anses sekulära i sin livsföring. Ledande feminister som Julia Kristeva och Helène Cixous har för övrigt kritiserat det konservativa islams kvinnosyn med en kraft som med få undantag (Nalin Pekgul) inte märkts i Sverige.
Julia KristevaFoto: Stefan Hyttfors
Judarna i Frankrike är en halv miljon, tio gånger färre än
muslimerna. Men antisemitiska brott var första halvåret 2015 nästan två
gånger fler än de islamofobiska. Vichys skugga vilar än över historien.
13 000 fångades in i Paris en natt 1942 och deporterades till döden,
däribland 4 000 barn. Yttersta högern och vänstern likställer Israel med
nazismen. Antisemitism förenas hos vänstern med antiamerikanism,
antikapitalism, sympati för Palestina och medkänsla med förorternas
muslimer. Att judarna vill dominera världen och har infört aids i Afrika
hör till de konspirationsteorier som tumlar runt och möts på nätet med
ett "Ja, vad ska man tro?". Och kommentarerna blir därefter:
oredigerade. Ofta med anspråk på att vara antirasistiska.
USA:s president slutar sina tal med "God bless America". Otänkbart i
Frankrike. Gud är privat eller inte alls. Femte republikens författning
1958: "Republiken varken erkänner, avlönar eller understödjer någon religion." Den sekulära staten är den religiösa frihetens garanti.
Den frihet som låter Charlie Hebdo publicera sina karikatyrer är
samma frihet som tillåter muslimer att öppet uttrycka sina åsikter. "Det
är en grundläggande skillnad mellan friheten att vara oförskämd och
rasism, antisemitism, förintelseförnekande", påpekar premiärminister Manuel Valls. De fria andarnas debatt, kritik och skärmytslingar imponerar
mer än vanligt i attentatens spår. Franska intellektuella tröttnar inte
på att analysera och filosofera; böcker och essäer strömmar till
bokhandeln. Enbart om IS finns med ens ett tjugotal studier. Friheten
att söka kunskap - bortom propaganda och totalitära ridåer - förefaller
starkare än någonsin. Vi måste inför 2016 också önska fler av våra
muslimska medborgare kraften att i än högre grad inom offentligheten
värna demokratin gentemot den islamiska fascismen.
