Jag sitter och talar med min son som sitter ensam ikväll av olika anledningar. Det ÄR tråkigt att vara ensam på julafton.
Ett minne rinner upp för mig, julafton 1976. Jag är skild sedan 1 år och sitter hemma hos mina föräldrar. Min fd hustru kommer upp som hastigt och säger god jul till dem.Våra barn sitter kvar i bilen.
Efter några timmar hos mina föräldrar går jag hem till min bostad och sitter resten av denna dag och deppar. Självmordet är inte långt borta!
Tänker efter att under de tio år som gått har vi ALLTID firat jul med hennes föräldrar, aldrig med mina eller ens för oss själv som jag hade velat.
Om inte du åker med så åker jag och barnen ändå var svaret. Det fanns ingen öppning för ens att diskutera saken.
Sådana äktenskap blir nog för de flesta en omöjlighet att leva i och vill man inte samarbeta så blir det elände av det hela.
Varje mynt har två sidor men om man inte vill inse detta , ja då finns inte mycket hopp om en hederlig relation.
Detta gäller ju även ens barn !
När jag har försökt berätta min historia så har jag alltid fått höra att jag ska vara tyst och inte baktala mamma.
En sådan inställning kan ju bara leda till en total brytning och så har det blivit.
God Jul alla ensamma !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar