Jag tänker bla på min nu döde morbror vilken gick från att ha varit jazzfantast till att aldrig lyssna på jazz längre. Han blev däremot en stor kännare av klassisk musik och hade en stor samling.
Han var ju född 1913 och fick den stora förmånen att se och höra Louis Armstrongs första konsert i Sverige på 20-talet.
Men morbror fastnade i swingen på 30-talet med Benny Goodman och när Charlie Parker , Dizzy Gillespie, Miles Davis mfl kom på 40-talet så begrep han sig inte på denna musikform som kom att kallas Be-bop!
Många människor har ibland bara en enda musikform som de gillar och utesluter allt annat.
På samma sätt som barn med autism kanske bara äter en enda maträtt, allt annat är dåligt i deras ögon.
Uppdelningen i musiksmak märks på de festivaler som spelas upp. På konserthuset när Beethoven uppförs så är det en helt annan publik mot när Kent spelar på Gärdet osv.
På något sätt så verkar det som om många individer har svårt att hålla flera bollar i farten?
Det finns ju inte minsta motsättning att gilla Miles Davis samtidigt som man gillar Bob Dylan?
Musik vilken är lite mer avancerad kanske man måste lära sig att lyssna på.
När jag gick i skolan fick vi lyssna på mycken klassisk musik varvat med att vi fick sjunga Evert Taubes visor, en mycket bra skola vilken jag har haft glädje av i hela mitt liv.
Jag kan lyssna på nästan all musik med behållning liksom jag kan äta alla typer av mat.
Det är bara att beklaga ensidigheten i allt från musik,mat och politik! Människor blir faktiskt inskränkta och det är alltid svårare att kunna få till vettiga samtal med denna typ av människor.
( Försök föra ett sansat samtal med en Hamasanhängare om konflikten mellan dem och Israel så får de se hur det går)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar