Är det samma fenomen idag vad gäller våldet i vår tid?

"Som Anders Q Björkman konstaterade i en krönika i SvD den 10 maj i år hade svenskarna alltså mycket väl kunnat veta vad som skedde med judarna – om de hade velat veta. Men liksom i Tyskland rörde det sig i Sverige om ett psykologiskt fenomen – om en psykisk spärr: för att inte behöva ta in den fruktansvärda sanningen föredrog de flesta att avfärda ryktena som skrämselpropaganda."http://www.svd.se/opinionen-och-kriget-svart-pa-vitt/i/senaste/om/kultur

När jag läser det här så kommer frågan om IS och islamisternas hemska terror framför mig och vissa frågor måste ställas.
Varför  fanns det så svenskar i de två stora demonstrationer mot islamistiskt terror vilka kristna från mellanöstern ordnade i Stockholm? Varför solidariserade sig inte sv.kyrkan och de muslimska församlingarna med de kristna syrianerna? Varför är det tyst från hela vänstern i dessa frågor?
Är det samma tystnad som fanns under andra världskriget?

Om man ser hur vänstern under många år i olika städer ofta har dragit ihop stora demonstrationer mot SD och använt synnerligen odemokratiska metoder tex knallskott, våld, hot m.m. Då kan man också konstatera den totala likgiltigheten vad som händer folken i Syrien och Irak från dessa grupper.
Är det samma frågeställning som återkommer: man kan inte ta in det fruktansvärda som pågår just nu!
Eller är det politik dvs. vänstern blundar därför att IS och andra står delvis för samma ståndpunkter som vänsterns gör. USA-hatet, talet om att vara lika ! Islamisterna menar då att alla ska bekänna sig till islam medan vänstern byter ut ordet islam till socialism.
Eller är det så illa med vänstern att de har blivit nationella och inte bryr sig längre om vad som händer ute i världen?

Följer de trots allt Ryssland och Putin i spåren och säger njet till allt som borde göras i kampen mot islamismen?