I över fyrtio år stod jag utanför den svenska kyrkan men sedan tio år är jag medlem igen.
Nu står jag åter inför ett val i denna fråga, läs denna artikel först och försök förstå varför jag nu tänker i dessa banor.www.dn.se/debatt/svenska-kyrkan-talar-med-kluven-tunga-om-judar/
Dagens artikel är ju bara toppen på ett isberg och alla dessa tendenser har synts sedan länge. Det finns särskilt i Stockholmsområdet en grupp präster(ofta kvinnor) som driver en vänsterpolitisk agenda i så många frågor. Vi ska vara snälla mot alla muslimer men elaka mot Sd kan man förenklat påstå.
Kyrkans klockor ska ringa för misshagliga, än så länge i begränsad omfattning men var det slutar vet ingen.
Man säger sig vara emot hat men samtidigt medverkar man till att lyfta hatet mot oliktänkande tex i frågan om invandringens omfattning i vårt land.
Tidningen Dagens ledarredaktion gjorde strax för jul samma val, ingen diskussion ens om invandringens effekter och hata SD som vapen.Man slog igen dörren totalt för en diskussion som är både nödvändig och demokratisk.
När nu ärkebiskopen med flera släpper fram rena antisemiter i helgens predikan i Uppsala domkyrka, då är måttet rågat för åtminstone mig.
Jag tror inte heller att jag är ensam om min kritiska inställning för dessa illavarslande predikningar. Helle Klein och hennes åsiktsfränder vilka använder prästyrket till att politisera med vänsterns tankegods sitter antagligen och hurrar nu.
Att svenska kyrkan efter sin frihet från statens grepp skulle hamna i detta läge är ju mycket beklagligt.
Frågan för mig och andra är ju , måste vi gå ur nu igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar