När man går i dessa två så olika stadsdelar så upplever man också ett Sverige som är tudelat.
Tudelat ungefär som allsång på Skansen eller en Kentspelning.
Så långt ögat når så är det bara svenskar, invandrare ser man med mycket få undantag. I Sandsborg är det tvärtom!
Ofta är det så också på tunnelbanan hem till Hökarängen. Alla hus fram till mitt HSB-hus så är det nästan bara mörkhyade människor , däremot i mitt hus är det tvärtom.
Exakt så upplevde jag alla mina år i Rosengård också! Språkförbistringen var svår och det fanns personer som varit i Sverige 20-25 år utan att kunna tala svenska.
Politikerna talar så varmt om invandringens fördelar och att allt ska ordna sig allt medan segregeringen verkar att bli än värre.
Vi är lika uppdelade som man är i England eller USA! Åren går och inte mycket händer.
En ny sorts arbetarklass växer stadigt fram och får arbeta i alla låglöneyrken, några få tar sig upp ett litet snäpp.
Vi talar om minst 1 miljon individer vid det här laget och snabbt blir de fler.
Utan att vara det minsta rasist så måste jag erkänna att jag mer och mer känner mig främmande i vårt samhälle .Känner mig främmande på tunnelbanan när snart ingen talar svenska sinsemellan, massor med andra språk hörs jämt.
Vi svenskar går på vårt och de går på sitt! Kulturen stämmer inte alls mellan oss!
Men en sak är fint och det är alla gamla hus i Enskede och den kultur som finns där . Trädgårdar som prunkar och kaffeställen där bakkonsten är formidabel.
Här kommer några bilder att titta på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar