Hemfärden med gröna linjen från T-centralen blev en obehaglig upplevelse. Jag har aldrig under mina tio år åkt på ett tåg så packat med människor.
Vi stod på varandra och jag hade en kvinnas nacke någon decimeter från mitt ansikte och i ändan en kille.
Ingen ser precis glad ut och det kan man ju förstå. Närmare transport till ett KZ-läger kan man nog inte komma vad gäller trängsel.
Ibland får jag för mig att hela transportsystemet här i vårt land håller på att klappa ihop. Så mycket incidenter som det har varit de senaste åren överallt kan jag inte minnas att jag upplevt tidigare.
Nu kommer räkningen på allt som las ner under 50-60-talet i allt från järnvägar till spårvägar.
Bristande underhåll de senaste 40 åren finns ju också med att beakta.
SL skulle behöva sätta in bussar ut till våra förorter vissa tider så att man fick ett alternativ till tunnelbanan. Jag mår dåligt av denna sardinburkstransport!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar