Att ta detta dramatiska steg vid 36 års ålder kan te sig underligt för de som aldrig har krisat ordentligt.
Malik hade framgång och fick en Oscar för sin fina film om "Sugar man"!
När man blir trött på livet och finner det bara jobbigt och innehållslöst så kan det gå snabbt fram till själva handlingen.
Johar säger att brodern har varit lite smådeppig men hur han verkligen kände det inom sig vet ingen utom han själv!
Han lyckades med sitt självmord, andra gör inte detta utan vaknar upp på akuten och måste tillbaka in i det besvärliga livet.
Jag talar ju i egen sak eftersom jag misslyckades två gånger på sjuttiotalet. Det är svårt att ta ett beslut att aldrig mer göra ett nytt försök men i mitt fall så gjorde jag det.
Det värsta var att det var så tabulagt så jag hade ingen att tala med alls. De som kände mig blev "konstiga" mot mig!
Mina barn som var små visste inte heller något utan tyckte nog bara att jag drog mig undan. (Svek dem)
Jag valde tillslut genom olika omständigheter att flytta från orten och började i viss mån ett nytt liv långt ifrån det gamla "besvärliga" livet.
MEN, när jag läser om en ung mans självmord som idag med Malik så väcks mina minnen upp vare sig jag vill eller ej. Det är plågsamt!
Jag förstår också vad Maliks familj går igenom nu med alla frågor de ställer sig själv.
Tyvärr kommer de aldrig att få något svar, beslutet var enbart Maliks ! Egoistiskt? Ja, i allra högsta grad men vem kan klandra en död man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar