Ett dyster levnadsöde att få anorexia!

När jag läser denna artikel som handlar om Stina Oskarssons liv så känner jag mig så sorgsen å hennes vägnar. Ingen människa borde få ha sitt liv så begränsat som hon har haft sitt med så mycket tvång i sitt liv. Tvång som kommer inifrån henne själv.
Frågan är bara VAD det är som sätter igång en sådan här sjukdom som i hennes fall började väldigt tidigt.
All denna träning som också är helt tvångsmässig och borde vara en varningssignal från alla omkring dessa individer som har denna sjukdom.

Jag har ju under åren sett Stina Oskarsson på tv och alltid tänkt som så att hon ser så tärd ut och smal men sedan inte tänkt mer på det hela eftersom jag inte känner henne eller har mött henne utanför rutan.
Stina har arbetat hos bla. Lars Rudolfsson på Orionteatern och det framgår i artikeln att han och ledningen på teatern har försökt påverka henne att söka vård men med denna och andra sjukdomar så finns det en förnekelse i patienten att de minsann behöver ingen hjälp osv.

Det är som med en alkoholist, de behöver supa ner sig helt och hållet innan de kanske inser att de är sjuka och behöver hjälp. Allt tjat eller hot faller utanför dem eftersom "det inte är något fel på dem"!

Läs den här intervjun och försök förstå, det känns svårt att förstå av mig som  älskar mat.