Socialismens östeuropa!

Det har gått över tjugo år sedan korthuset socialismen föll ihop i östeuropa. Resterna av det kommunistiska tänkandet och staten lever dock kvar på många håll , inte minst i Ryssland med gamle KGB chefen Putin i spetsen.
Utvecklingen i många stater är förfärlig att skåda och jag tänker på den senaste härden av våld och ickedemokrati, Ukraina. Landet står på gränsen till ett inbördeskrig med en befolkning i östra delen som käner sig som ryssar och låter sig styras från Moskva. Vi minns Balkankriget och dess fasor och vi vill inte ha ett liknande krig nere i Ukraina.http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nara-ett-nytt-europeiskt-krig_8938682.svd

När den sk "järnridån" föll så fick vi se länder i förfall sedan många år. Nazister i mängder fanns tex i det gamla DDR!
Jag var ju nere i DDR många gånger och stötte på dessa hopar av nazzekillar, det visade sig ofta att de var söner till div. kommunistpampar. Socialismen hade tvärtemot vad vänsterpartiet och andra kommunister i vårt land sa , blivit en härd av reaktionära tankegångar och ett fruktansvärt  lidande för olika minoriteter. Romer runt om i de fd socialistiska länderna visade sig leva under sådana miserabla förhållande så man trodde inte det var sant.

Luftslottet socialism borde för all framtid vara avklätt och omöjligt men de historielösa unga har trots all kunskap som finns gått i samma fälla som vi unga gjorde på sextiotalet. De vill tro på ett bättre samhälle som ska skapas genom att staten tar över hela samhället och på detta sätt cementerar allt från tekniskt utveckling till kulturen.
Vi har ju så mycket kunskap idag om dessa socialistiska stater och alla dess misslyckanden men när man vill TRO på samma sätt som Jehovas vittnen gör så finns det bara ett sätt att motarbeta dessa tankar. Hela tiden föra fram historia och hoppas på att en liten lucka in i hjärnan ändå ska finnas och att mognad och eftertanke till slut ska segra.
Många av oss från 68-generationen fick lära om när vi började studera allt från vad tex Lenin verkligen  stod för och när vår Gud Mao äntligen ramlade ner från piedestalen och vi slutgiltigt insåg de hemskheter han hade åsamkat det kinesiska folket.

Ett svårt uppvaknande men samtidigt också så befriande! När man blir fri från dogmer och vanföreställningar så blir livet både ljusare och bättre.