Åsa Linderborg i Aftonbladet skriver följande: "Men i förhandlingarna med apartheidregimen kompromissade ANC bort allt som möjliggjorde en radikal omfördelning. Riksbanken gjordes självständig, bortom politisk kontroll. Så mycket som möjligt privatiserades innan ANC hann ta över. Man ingick långtgående avtal och försäkringar med IMF, GATT, Världsbanken och en rad andra nyliberala dödsänglar. Avtal som ANC vägrat bryta eftersom börsen i Johannesburg och alla utländska investerare genast klipper till vid hotet om minsta lilla avsteg från den nyliberala chockdoktrinen.
ANC till och med övertog de Klerks finansminister. Man trodde, att bara vi vinner kongressen, vinner vi makten. De fattade aldrig, att makten de erövrade var plundrad.
Resultatet är att de privilegierade vita sitter i orubbat bo; tio procent av befolkningen äger 80 procent av tillgångarna. Resten äger en liten svart medelklass som lyckats berika sig på kalaset. Dubbelt så många svarta lever i dag i slummen än för tjugo år sen, arbetslösheten och brottsligheten har rusat i höjden, färre har fritt vatten, medellivslängden har minskat med 13 år. De svarta fick nycklarna till huset men inte koden till kassaskåpet, sammanfattar Klein.
Guldet blev till sand. Sydafrika är återigen ett land där man skjuter gruvarbetare.
Det är alltså inte revolutionären Nelson Mandela som Moderaterna nu sörjer, utan den milde statsmannen som inte bar hand på privategendomen. Som väl i frihet bakade luftpastejer om kärlek och självdisciplin. Och maximerna som har sprängkraft ges ingen spridning, som: ”Sydafrika blir inte befriat förrän Palestina blir det”."
Här sitter Linderborg på sin stol i Stockholm, i sitt fina rum på Aftonbladet och fortsätter sitt tidigare arbete som ombudsman för kommunistisk ungdom. Hon vet bäst! Hon vet hur Mandela och ANC skulle ha handlat på 90-talet.
Det är så att det vänder sig i magen på mig när jag en gång till läser vad hon skriver. Inte ens i dessa dagar när Nelson Mandela inte ens ligger i jorden kan hon avhålla sig från att dels inrikespolitisera frågan om Mandela och dels omyndigförklara Mandelas betydelse.
Visst fanns det moderater som ville ställa sig på apartheids sida och uttryckte sig vidrigt men det fanns också moderater som ansåg att apartheid var en förfärlig lära och hyllade Mandela. (Se Maria Abrahmssons blogg)
Om nu de flesta moderater har ändrat mening och ser Mandelas storhet så är det väl bara bra? Varför Åsa Linderborg försöker svartmåla M är ju bara ett led i hennes arbete som KU-ombudsman. Ett jobb som hon borde lämna omgående efter alla dessa år.
När hon ger sig på ANC och Mandela så borde hon begripa att den linje hon vill följa (Kommunisternas) hade betytt blodbad. Kompromisser är de stora politikernas adelsmärke men Åsa Linderborg och personer med den politiska uppfattning de har förstår inte sådant. Allt eller inget är deras stridsrop. Det är väl därför de gillar Fidel Castro och hans "socialismen eller döden"!
De är råa helt enkelt och har ingen empati för folken i världen, de pläderar i många fall för en massaker. Det luktar lite Pol-Pot över deras inställning.
Nelson Mandela gjorde det som var möjligt i den situation som landet befann sig i.
Kommunister som vill ha en ny skinande ren värld är farliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar