Jenny Fagerstrand berättar sin historia och jag blir så glad när jag läser hennes berättelse om sitt liv.
Ofta i mitt eget liv och med det yrke jag hade de sista åren i Malmö på härbärgen så fanns liknande historier bland de jag träffade. Ofta kommer missbrukare från hem där föräldrarnas missbruk hade dominerat deras uppväxt. Man kan ju tycka att barn som sett sina föräldrar gå under i alkohol eller knarkträsket skulle avhålla sig från allt missbruk men så är det tyvärr inte.
Många av mina "boende" på härbärget var så förstörda av sitt missbruk så ofta fanns bara döden som utväg.
Sedan kommer dessa upplyftande berättelser som Jennys där man reser sig ur sitt elände tack vare att de har kommit till tro.
De människor som fnyser åt sådant borde nog inte göra detta utan de borde sätta sig in i hur stort det är att genom tro på Gud kunna bryta sitt dåliga mönster.
När jag tittar på bilden av en glad och leende Jenny så ser jag en kvinna som har kommit tillbaka till livet. Detta är något för varje människa att bli upplyft av, det finns alltid ett hopp om ett annat och bättre liv.
Jenny utstrålar detta hopp, se bara på hennes ögon hur de glänser!
"Allting kan bara bli bättre"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar