När vi kom ner till Malmö och Rosengård 1978 så visste vi inte mycket om detta område. Min moster hade fixat lägenheten i ett höghus, längst ner på Hårds väg 26. En liten trädgårdstäppa utanför vårt sovrum med en altan. Fin och billig lägenhet och jag hade fått fast jobb på Systembolaget, allt såg bra ut. På våren gick det ej att använda altanen eftersom grannarna ovanför hade för vana att slänga ner allt från cigarettfimpar till använda kondomer m.m.
Men vad vi sorgset märkte på en gång var att grannen ovanför var en utslagen familj som inte kunde skilja på dag och natt . Spelade musik kl fyra på natten och när deras döttrar hade glömt nyckeln så kunde de banka på våra fönster och be om att bli insläppta.
Vad vi också märkte var att "zigenarbaronen" högst upp hade en märkvärdig trafik av folk hela nätterna med allt från lampkronor till andra grejor. Han hade anställt en fd kriminalvårdare som han lärt känna i fängelset.
Tyvärr hade han en ung som som jag kom på att bajsa i trappan rakt utanför min dörr och hiss. Jag högg honom direkt och i vredesmod hotade honom hårt. (Bildbevis finns hos mig men jag ska inte publicera detta)!
Grannen ovanför började mishandla sin hustru så på nätterna då och då fick vi ringa polisen när hon blödande kom ner. (Hon tog alltid tillbaka anmälan dagen efteråt)
När jag en dag ställt min cykel på gården rakt framför mitt fönster för att äta lunch så försvann min cykel och några dagar efteråt fann jag resterna i källaren av den slaktade cykeln. Men värst var när någon tuttade eld i huset en natt, sånt tar kål på ens nerver. Vi fick genom MKB en ny lägenhet tvärs över gatan i ett av de lägre husen där allt var lugnt enligt dem.
Pyttsan, där fick vi hela tvätten stulen när någon bröt upp låset. Där brann det så vi fick stå på balkongen mitt i natten med barnen.Där mitt inför barnen slog grannen ut tänderna på sin hustru så att blodet stänkte.
Polisen använde min balkong till att spana på en förrömd brottsling osv.
Min son hade då börjat skolan och det var ingen rolig upplevelse för honom och jag gick dit och fick vara med på en lektion, såg då den oro som fanns i denna klass med kanske uppåt 20-30 olika nationaliteter.
Barn som inte kunde svenska, barn som skulle på hemspråk och blev hämtade på lektionen vilket medförde stök och högljutt tal.
Ja, jag skulle kunna fortsätta en uppräkning hur länge som helst men vill avsluta med att säga att vi hade ett fantastiskt "dagis" i Klövervallen. En personal som var underbar.
Tyvärr brann denna fina skola ner efter ett bensindrama som aldrig blev uppklarat ! Vi flyttade ner på stan och det kändes som en befrielse.
Niklas Orrenius är en bra skribent men när han ska skriva om Rosengård idag så blir han bara den åskådare han är eftersom han kommer utifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar