Barn är spännande!

Det här är Samuel (7) och hans bror Simon (9)! Nu har jag känt dem i åtta månader och kommit dem närmare och närmare.
Att komma in i ett nytt förhållande där det finns barn kan sätta allting på prov.
Jag har försökt att "ligga lågt" eftersom bägge killarna  inte är som barn i allmänhet. (ADHD )
Igår så var jag och Simon ute ensamma medan Samuel   gjorde sin skolläxa, vi pratar och pratar och går på upptäcksfärd. Alltid hittar vi något och Simon njuter av att få vara ensam med mig.

Ibland är det bra att dessa bröder skiljs åt , de är väldigt "tajta"  eftersom de har svårt att få kompisar.
Samuel kom till mig med en buss som hade gått sönder och jag lyckades laga den. Då steg nog mina aktier i hans ögon.  På kvällen när jag hade satt mig i sovrummet framför datorn kom Samuel in och var väldigt verbal med mig. Vänlig och glad och la sig på min säng och fortsatte att tala och fråga en massa saker.
Jag satte mig då bredvid honom och märkte på en gång att han inte avvisade mig.
Det slutade med att vi skojade att han var en baby och jag fick lyfta upp honom i famnen och bära omkring honom.
En glad och mycket god liten kille som log med sitt vackraste ansikte mot mig.
Simon blev lite purken ett tag, ja  avundsjuk skulle jag tro.
Det känns i varje fall riktigt bra när jag får så fin kontakt med bägge pojkarna, det känns skönt i mitt inre.
I morse kom Samuel in med bussen och påpekade att lagningen höll och så kom han upp i sängen igen och log sitt vackraste leende.
Simon kunde gå till skolan idag med all läxa gjord och jag måste säga att han högläser mycket bra för att vara nio år. Skönt när framstegen kommer!

 "Putte" i blåbärsskogen!