När jag såg det här mycket charmerande programmet med Sven-Bertil och Evert Taube på Gröna Lund 1970 så kom många minnen över mig. Just året 1970 minns jag så väl, jag kan till och med minnas hur potatisen luktade och smakade när jag hade grävt upp dem från min tomt på Violgatan 6 i Torshälla. Jag hade satt potatis över större delen av tomten inför att anlägga gräsmatta, jorden blev genomarbetad på detta sätt.
Sill och potatis är ju något jag aldrig tröttnat på och den sommaren blev det mycket av den varan. Min dåvarande hustru låg på sjukhus i Lund just under denna tid när den tidiga potatisen blev klar så det var ju enkelt för mig att laga till denna mat.
Barnen var delvis hos svärmor i Kungsör och dels så hade jag en "syster" i grå uniform där och dels så anställde jag en bekants flicka för att kunna sköta mitt jobb.
Lite rörigt blir det ju i ens liv när ens partner ligger på sjukhus för operationer.
Sverige var ett annorlunda land då mot nu och kontrasten att se den "snälla" publiken och dessa bägge Taube med Everts så svenska visor gjorde att jag fick tårar i mina ögon.
Det var så vackert att lyssna på texterna och musiken. Jag kände mig så som man gjorde på den tiden, svensk!
Idag får man skäll om man hävdar att man är svensk och att man älskar sitt Sverige.
Så var det aldrig under min uppväxt och ungdomstid, det var naturligt att känna för sitt land och vilja värna om detta.
Taubes musik liksom många andra artisters musik var mer inriktad på våra traditioner trots att Taube ofta skrev om sina resor i främmande länder.
I hela Europa har det blivit likadant med kultur och musik, samma sort överallt. Trist!
Nej , se det här programmet och njut !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar