SIDA

Jag tappade förtroendet för SIDA redan på 70-talet när man gav Fidel Castro stora belopp så att han kunde rusta sin armé och skicka 40.000 soldater till ett krig i Angola  som Cuba  inte hade ett dugg med att göra!

Under årens lopp så har den ena "affären" efter den andra ploppat upp där mutor och förskingringar av diverse mottagarländers politiker har berikat sig själv.
Alliansens Gunilla Carlsson som är minister och ska styra över bla SIDA klagar i DN idag att det går så långsamt att styra om så att SIDA fungerar mer rationellt. Meningen är att man ska ge bistånd ( just nu är biståndet 38 miljarder om året) till de allra fattigaste länderna men så har det inte blivit trots ministerns propåer.
SIDA liksom vissa andra statliga verk lever ofta sitt eget liv med en egen kultur som sitter i väggarna. "Vi har alltid gjort så här"!
Vi skattebetalare som står för kalaset måste vara medvetna om att i SIDA och liknande organ så finns det folk som har det bra. Bra betalt, får åka världen över och arbeta med många gånger billigt tjänstefolk osv. Man blir van vid detta liv och alla förändringar värjer man sig emot.
Ofta en "vänsteröverklass" som är svår att tampas emot och det har nog moderaten Carlsson insett och det är därför hon går ut i tidningen nu och antyder missmod!

Jag har arbetat inom ett statligt företag i ett par år (systembolaget) och insåg rätt snart att det skilde kollosalt mot att arbeta inom den privata sektorn. Svågerpolitik på många nivåer och en styrning som jag aldrig hade sett maken till tidigare under alla mina år inom det privata.
Byråkratin var svår också vilket innebar att facket hade det svårt, ofta "köptes" bra fackföreträdare över genom att man gjorde dem till chefer.

Regeringen måste ta till hårdhandskar när det gäller de statliga företagen, jag behöver bara peka på Vattenfalls underliga och felaktiga affärer i andra länder som nu drabbar de svenska konsumenterna.